Naturlig skönhet och lite kokosolja

Det där med skönhet är som det är. Vad är det? Vem är det? Hur blir man det? Är man det redan från början? Vem bestämmer? Vad avgör? Hur skön kan vi bli?

Finns bara ett svar. Du duger precis som du är. Inga krämer i världen kan stoppa dig från att vara den du är bästa på att vara - du! Ja, du! Smaka på den du!

Jag fightas mot tyngdlagen. Står på huvudet så ofta jag kan. Ja, det kallas yogapose. Tycker det hänger lite överallt i ansiktet. Vill säga stopp! Men inte lyssnar tiden på mig. Medicin för slät hud finns det? Njaaae. Är man snart mitt i livet så får man ta det som det kommer. Men om det kommer för fort då? Jag vill vara som en persika! Slät och mogen! Och underbar!

Några bra sätt kan vara dessa: Tänk glada tankar, gör yoga varje dag, bry dig om dig själv och andra. Gör sådant som gör dig glad. Ät mycket grönt och ännu mer än du tänkt. Dryck livets dryck ofta (ja, jag menar vatten). Vegetarian är jag inte men jag äter vegetariskt flera dagar i veckan. Kött någon gång ibland, men då ska det vara naturbeteskött helst av allt. Jag känner en bonde som kan det där med kött och eko och allt möjigt bra. Hon heter Eija och är en förebild för många. Ja, det är  är bara att sträcka på sig norrfridnaturbruk!

Har upptäckt en kräm som jag tror slår vilken dyrgrip som helst där ute i butikerna. Den heter kokosolja är ekologisk och passar utmärkt som nattkräm i ansiktet. Jag tar den förresten även på nagelbanden och på fötterna. Det låter galet och ja, det är galet bra! Rekommenderar dig att prova. Lukta kokosnöt är väl inte det sämsta som finns. Eller?!

Ja, sånt är livet runt mitt i livet.
Go kokoshelg på dig!

Blåbär är kroppens bästa vän

Livskvalitet. Bästa sorten. Tänk så bra vi har det. Ett stenkast bort från hemma finns skogens blåa guld. Och kroppens bästa vän. Tycker jag. I skogen avrundade jag min semester. Det är rätt härligt att tänka tanken på blåbärspaj, sylt och sånt. Bor så bra så jag kan cykla till blåbärsskogen. Det gjorde jag idag. Blev kvar längre än jag tänkt. Och tack vare det blev det kring fyra liter med hem. 

Egentligen ska jag väl inte skylta med vad jag gjort på cykelturen, men det blev så snyggt att pynta lite. 

Är lika glad varje gång ungdomarna vill göra något med sin mamma. Idag var det faktiskt dottern som tyckte vi skulle plocka blåbär. Hon var nöjd efter en yoghurtburk (en liten en). Sedan åkte hon hem och jag blev kvar där bland riset. Efter en stund kom min lillasyster med sin dotter. De har sina sista semesterdagar här nu sedan åker de hem till Sundbyberg. Jag är så glad för varje minut vi har tillsammans.

Blåbärspaj, sylt till pannkakorna och blåbär i filen. Så kommer hösten och vintern se ut här hemma.

Tacksam.

Det ljusa och det mörka, som yin och yang

En kopp med citronvatten och ingefära är min bästa start på morgonen. En kopp kaffe tar jag gärna flera av under dagen, men börjar aldrig för tidigt. Letar balans. Formar balans.

När jag tog den här bilden kom jag att tänka på ljuset och mörkret. 

Det ljusa som behöver det mörka. Det mörka som behöver det ljusa. Som yin och yang. 

 En person dras till en annan. Likheterna som attraherar. Olikheterna som balanserar. 

Som det sägs...

"Yin, det svarta, är den kvinnliga och passiva urkraften. Den symboliserar jorden och månen, det mörka, det kalla och det fuktiga, men även bergen och skelettet. 

Tigern anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yin".

"Yang, det vita, är den manliga och aktiva urkraften. Den symboliserar himlen och solen, det ljusa, det varma och det torra, men även floderna och blodomloppet. 

Draken anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yang".

Vilka krafter vi än har att göra med ska vi vårda dem, ge det bästa av dem i mötet med andra. Stötta i det mörka. Glädjas i det ljusa.

Kram

Har njutit av Kundaliniyoga och Gong

Den här dagen. Enastående. Ny. Behövd. Genomförd. Efterlängtad.

Workshop i Kundaliniyoga och Gong. Bara för att jag är värd det tänkte jag. Och så rätt jag hade! Känner mig som ny. Tänker klarare, bredare, högre, längre!

Kroppen är ju precis så enastående. Kan ge oss allt bara vi hittar rätt nycklar och öppnar rätt dörrar. Vi måste vård dem ömt -  kroppen och själen. Att ge sig själv en dag. En gåva. Jag tackar mig själv allra ödmjukast över min klokhet att vara med om en dag som denna. 

Har du känt gonggongen segla över kroppen? Dåna som en tornado, viska som en vårbris.

Min första känsla var ångest och panik. Kände mig instängd som i en ljudlåda. Men så vaknade klokheten till och jag började andas och placerade tankarna mitt i tredje ögat. Så bra det gick då. Plötsligt kunde jag omvända Gong till min egen energi. Jag blev kokhet i hela kroppen. Känslan var magisk! 

Efter lunch gick vi en meditativ promenad. "Se allt som ett barn, som alltid lever i nuet". Så sa våran instruktör Lena innan vi skulle gå ut. Jag förstod precis vad hon menade. Den medvetenheten har jag som tur är valt att leva efter ett bra tag nu.

Tillåter mig att fascineras av små och stora saker i omgivningen. En vilsen solstrimma i mossan, fågelkvittret från högsta trädtoppen, en ljummen vårvind över ansiktet. Det där trädet som bara måste få en kram. Precis så nyfiken blev promenaden. Och längst upp på berget vid baksidan av Österåsens Hälsohem åt vi av den vidunderliga utsikten. Ångermanälven som sträcker ut sig i dalgången. Hur vackert kan det bli egentligen?

Österåsens Hälsohem. En pärla strax utanför Sollefteå.

Jag är så glad över den här dagen. När jag kom hem hade dottern dammsugit hela huset. Sambon stod och lagade mat. Och den femtonåriga sonen, ja han hade väl mest haft sin egen träning i fokus.

Nu är jag ivrig att "omvända" hela familjen. Låta dem upptäcka sitt inre på riktigt. Nästa gång ska jag banne mig få med mig hela familjen på en yogaworkshop. Hur nu det ska gå till...

Nu behöver vi massor av vitaminer

Nu behövs det massor av vitaminer på insidan! Ta de frukter eller bär du har hemma. Har du inget hamsterförråd så får det bli en sväng till butiken.

Blåbär, banan, ingefära, citronskal, naturell yoghurt och honung smakar ljuvligt.

Här toppade jag med blåbär och mango med en touch av myntasocker. Det är väldigt lätt att göra. Jag mixade mynta som jag har hängandes på tork. Det är så lättodlat så kökslandet blev fullt av dem i somras.

Njut av den en god stund. Det är du värd!

Mumsigt fröknäcke

Måste bara varna för att detta är försvinnande gott! Smidiga att göra. Underbara att äta. Finfina som ge bort present.

Jag hade knäcket på entrébordet vid en bjudning för ett tag sedan. Hade gjort en wasabiröra som gifte sig perfekt tillsammans med brödet. Till det serverade jag en fikonsallad och så smuttade vi på välkyld Prosecco. Godis!

Såhär gör jag dem:

Sätt ugnen på 150 grader

1/2 dl solrosfrön
1/2 dl pumpakärnor
1 dl sesamfrön
2 dl grahamsmjöl
1/2 tsk salt
2 dl kallt vatten
2 msk olivolja

Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt vattnet och oljan. Rör om till en smet. Den ska vara lös.

Bred ut smeten tunt på en plåt med bakplåtspapper (olja in pappret lite grann).

För att få fin yta på brödet valde jag att strö över lite frön och flingsalt. Platta in det försiktigt med handen.

Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter. Ta ut plåten och skär i de sorts bitar du vill ha. Långsmala är särskilt mungoda, tycker jag.

Grädda ytterligare 20-25 minuter. Stäng av ugnen och låt brödet stå kvar tills ugnen har kallnat.

En speciell stund

Så kom den äntligen lördagen. Ledig. Glad. Lugn. Gjorde god frukost. Tände kaminen och massor av levande ljus.

Sedan bänkade jag mig framför TV:n för att se första delen av ett omtalat amerikanskt drama på fyra delar som heter "Olive Kitteridge". Huvudrollerna spelas av Frances McDormand, Richard Jenkins och Bill Murray med flera.

Vill bara säga - se den! Har gått på kanalen C More. Kanske inget alla har, men kanske den snart finns på DVD.

Du vet när det bara blir så där rätt. Det du ser är det du behöver. Som om någon säger att nu har du något att hämta ur detta ögonblick för att bli en bättre människa.

Underbart av allt....skådisar, handling, relationerna. En riktig guldklimp. En stund som jag var värd. Så bra och lugnt och mysigt. Samlade energi. 

Tittade ut på ett grått landskap. Gjorde inget. Vad kan man göra åt vädret? Det är bara som det är. Kommer som det kommer, när det vill.

Har mått toppen hela dagen. 


Tackar livet.

Tack.

Ladda med skratt och kramar

 "Det viktigaste är att vi kommer ihåg att skratta och kramas" brukar jag säga till mina barn. Kropp och själ får liksom sitt. Tror det kan hjälpa oss på vägen. I många situationer.

"En flyktig kram. 

Lång tröst. 

Ett skratt. 

Tillsammans. 

Något. 

Viktigt. 

Ser dig. 

Se mig. 

Vi ser varandra. 

Och hela världen ler".

[by me]

Klassiska toner till frukost

Något fint har börjat, som vi är mitt i, jag och mina två ungdomar.

Varje morgon lyssnar vi på klassisk musik.

Det gör underverk med oss alla tre. Det känns. Energier i harmoni. De klagar inte i alla fall.

Jag uppskattade själv att mina föräldrar spelade mycket klassiskt hemma när jag var liten.

En mjukstart för kropp och själ. Om så bara för en liten liten stund.

Rekommenderas varmt.

Sedan går vi ut och släpper dagen fri...

En hög med rötter

Jag går här och pratar för mig själv och myser bland rotsakerna. Vilka pärlor! Och som de trivs! Kan bara säga "äntligen". Det finns bara ett svar på detta; nya bäddar,bra jordmån, hästskit (brunnen såklart), vatten och en och annan flört. Och se där, växtkraft a la Hulken.  

Stabila. Säkra. Nyttiga. Vackra. Allsidiga. Spännande att laga mat på. Rotsaker i ugn är ju ingen överraskning direkt. Men gott!

Resterande rödbetor kommer att åka ner i glasburkar med ättikslag. Hos oss smaksätts med olika saker som senapsfrön, pepparrot, vitlök och kryddnejlikor. Jättegott!

Visst är det fascinerande! Palsternackan borrar sig målmedvetet neråt. Kräver lååång tid på sig. I och för sig, gott om tid behöver ju alla rotsaker.

Valde att plantera långa rödbetor i år och de skuttar upp ur jorden...kanske beror det på att jag satt fröna för grunt. Tror du? Jag valde att göra som med potatisen, kupa runt dem med jord så de fick lite skydd under senare delen av tillväxtfasen.

Och doften när man bökar i jorden. Och känslan. Nöjd och lycklig. Jag är glad över att ha förmågan att känna sådana känslor över några stackars rötter. Ja faktiskt, det krävs liksom att  man tränar på att odla de där känslorna. Förmågan att se det stora i det lilla. Flera gånger om dagen!

Lika läckra alla tre, både blast, färg och form. Palsternackans blast är nog kring 60 centimeter!

Min bästa odlingssommar någonsin. Nu planeras för nästa års odlingsbäddar.

Lycka!

Kramar ett träd

En kram betyder så mycket.

Att stå här vid foten av ett träd och känna kraften är magi.

Ge dig tid att prova.

Bara känn.

Bara andas.

Bara ge och ta emot.

Utan ansträngning.

Rikare. 

Gladare.

Helt enkelt.

Göra dagen till ett mästerverk...

"Ja just ja"! Det var jag som sa det i morse när jag mitt i morgonruschen kom på att jag för ett bra tag sedan lovat en kollega att hon skulle få en planta Rosenflockel.

Jag hade berättat för henne vilken fantastisk, vacker och snabbväxande perenn det är. Jag drog på så till den milda grad att hon planerade in att det var precis Rosenflockel hon behövde för att få lite liv och nivåskillnad i sin nyköpta kolonilott.

Så i morse alltså, så passande projekt, jag som lovat mig själv mästerliga ögonblick! Hoppade i stövlarna och susade ut i mitt gröna för att leta ett bra "ämne".

 Dottern passade på att föreviga min framfart. Dina foton ljuger inte kära Sofia!

Den här gigantiska dungen är min äldsta, cirka 8 år. Försöker hitta några mindre kvistar för vis av erfarenhet vet jag hur pass tjockhudade stammar Rosenflockel har. 

Något tveksam, men högg in ändå. Smal och vass spade ska det vara. Så bra...eller?!

Attans! Bästa spaden! 

Har man lovat så har man! Och är man på gång så är man. Alltså...på´t igen bara! I hastigheten hittade jag gårdens äldsta spade som väger bly. Valde ut några av årets planteringar och se så bra det gick tillslut.

Vilken syn det var när jag cyklade till jobbet med denna långstång i cykelkorgen. Folk fick i alla fall ett annorlunda ekipage att titta på.

Och jag fick mig en annorlunda och tokrolig start på dagen.

Det är så vi bör göra...skapa oss en mästerlig dag lite nu och då, men mest nu...

Att gå i nya fotspår

cykla på en stig istället för en asfalterad cykelväg

äta frukost ute fastän sommaren sprungit förbi

Tänka nya tankar

Lyssna på musik vi inte brukar lyssna på

Baka en kaka istället för att köpa en - eller tvärt om

Skaka på rumpan inne på kontoret istället för att bryta ihop

bara så där ändå

göra dagen till ett mästerverk.

 

Lavendel och lakan



Verkligen trevligt med en doft av det bästa i sängkläderna.

Själv gjorde jag vattnet när fortfarande lupinerna var i blom...... men har du lavendel som spirar och trivs ännu så passa på att lägga dem i vatten några dagar.

Hos mig är lavendeln i kruka som finast just nu. Den vanliga. Fjärilslavendeln däremot är trött.

 Helt enkelt. Bara så. Noppa blommor. Lägg i vatten. Låt stå under lock några dagar. Sila bort blommorna. Tappa upp på flaskor.

Stryk lite lakan (jag gör det sällan men visst doftar härligt med en strimma av lavendel i näsborrarna.

Tjong färdigt.

Sedan drömmer vi sött.

Höstögon och aloe vera

Höstögon

Intet öga torrt efter ett stilla sommarregn. Naturens under, som pärlor glimmande på tunna tunna grenar. Det är så lätt att leva ögonblick som dessa.

 

Rent vatten behövs överallt. I naturen. I oss. 

Den fuktiga sommarluften har varit som balsam för huden och sinnet. 

Vill gärna spara känslan för evigt...men nu drar hösten in.

Jag har hittat en vän som kommer att fortsätta göra huden glad. 91% aloe vera gel på tub är namnet. 

Tycker nästan att jag känner hur den blivit spänstigare. Jo, men visst har den?! 

Givetvis är känslan en kombination av inre och yttre faktorer...

för är dina tankar lätta att bära, så färgar det av sig på allt annat som är du. 

Vad får dig att blomma? Sök upp det. Välj det. Lev i det. 

Våga vara du fullt ut och hela ditt universum kommer att blomma - i dig och i möte med andra.

Med denna tankekraft och en tub med aloe vera känner jag att hösten kommer att bli fin, finare, finast.

 

Sol, vind och salta vågor

Det här blev så lyckat! Jag bokade in familjen på en minisemester till Ulvön. Vi har ju faktiskt Höga Kusten precis bakom knuten (eller framför beroende på var man står ;) Roligt att få byta ut inlandet mot kusten under några dagar. 

Sagt och gjort. Vi tog båten från Köpmanholmen i onsdags och har sedan njutit av varje minut ute på Ulvön tills idag fredag. 

Vi fick höra att vi prickat in solen precis. Ja, då känns det extra lyckligt i bröstet. Igår hade vi bokat cyklar för att bege oss till en bad i norra delen av ön som skulle vara toppen. Och visst stämde det...

Sandviken bjöd på härlig sand med havshorisonten eller en ö i blick, vilket man ville. Ganska glest med folk på stranden. Riktigt skönt. Och solen, och vinden och salta vågor, allt stämde.

Det är på höjden med blicken mot havshoristonen som jag känner mig som mest fri i sinnet. Vi knatade upp på Lotsberget, som ligger 81 meter över havet. Frihet är känslan som jag tror vi alla kände i bröstet. Nedanför skymtar Ulvö by.

En solrosig dotter som njuter av ögonblicket.

Sonen och jag och solen mitt i. Det blir lite konstiga miner då...

På ett litet hus fanns nostalgi från 1977. Då var jag 10 år (åren rusar, jag vet!). Kan bara konstateras att jag kunde njuta av glass under två kronor. Då var då. Dyrt för sin tid kanske...Vissa av godingarna håller i sig än idag, som ni kan se.  

Visst. Läckra båtar i massor. Undrar vad som avgör vem av oss som blir en sjöhäst eller en landkrabba? Jag älskar att titta på havet från land.

Ett otroligt charmigt mat- och fikaställe som hette Ulvöbyn. Chokladkaka med fikon fick det bli. Varken mer eller mindre. Men högst njutbart!

Här 54 trappsteg upp på höjden bodde vi i en stuga. 

Det är ju en sådan här maskin jag vill ha! Praktisk och tuff på samma gång.

Sex tjejer, mojitos och en sommarnatt

Nu är den här - semestern! Jag firade in den på bästa tänkbara sätt igår. Hade bjudit in fem tjejer till en kväll med mat, dryck, trädgårdsvandring, prat, lek och skratt. Vi satt på verandan, som jag helst vill riva och bygga ny. Läget på den är trots allt suveränt och bjuder på kvällssol ända in i natten...


 Vilka kvinnor det finns! Så olika och ändå så lika... Hanna, Jenny, Lisbeth, Mickan  Inger och så jag.

 Våra trevligheter höll på så länge att månen visade vägen när mina fina vänner skulle ta sig hem över. När jag väl la huvudet på kudden, så vaknade solen igen. 

De är som balsam för själen, de ljusa sommarnätterna här i norr. Jag slutar aldrig att fascineras över dem. 

Jag älskar att vara värdinna! Jag älskar att träffa trevliga människor!   

Italienska smaker...

Fransyskan fick bada i kall läcker marinad...

En citronpaj med krämig vaniljglass och färska jordgubbar fick det bli i dessert.

Trädgårdsvandringen skulle vi också hinna med, men vi hade så mycket gott att äta och dricka så vi han knappt med den...

Fjärilslavendeln mår toppen i krukorna på framsidan. I mitt lilla Italien dansar skirt tyg för vinden.

Nästan som en höstanemon... fast sin egen. En luktpion, nysatt förra året, som ville visa sig för första gången.

Ny ros. Hoppas du trivs att klättra här i söderläge.

En som får finnas lite här och där hos mig. Skir i citrongul färg. Den nya kikar fram redan. Vanligtvis blommar de i augusti. 

Jag försökte verkligen få alla att hoppa studsmatta. Det blev värdinnan och hennes själasyster Hanna som gjorde det.

Ja, här är hon värdinnan. Något speciellt händer i kropp och själ när jag sitter och trivs med ett gäng människor, som valt att se det ljusa i livet.

Varma kramar!