Sköna gröna ljus och lussebullar

Först tänkte jag "redan"!? Sedan tänkte jag "mysigt"! Första advent är hjärtligt välkommen i mitt hus! Brukar smyga upp tidigast av alla på första advent och duka upp med frukost. Saffransbullarna och pepparkakorna finns med på bordet såklart.

Och så tänder vi det första ljuset. Vi får hoppas på fina stunder. Mycket snö. Vänskap och familjelycka.

Du...stressa inte så mycket. Om du trots allt dras med av dina egna och andras tankar på alla måsten, så ställ dig själv en stund rakt upp och ner.

Andas. Fyll magen med luft. Töm magen på luft. Säg några snälla ord till dig själv; "jag är bra, jag är duktig, jag är modig".

Du och allt runt omkring duger bra precis som det är. 

Gröna sköna ljus fick det bli i år. Med torkade apelsinskivor (som jag förberett för ett par veckor sedan). Valnötterna som en läcker matta och dessutom brandsäkert inbillar jag mig. Stjärnanis för att de doftar så trevligt. 

Naturen och trädgården på trappan

På affären finns massor av ljung. Men jag kände inte för det i år. Ville utmana mig själv istället. Nu blev det gjort. Jag  plockade lite i naturen och i trädgården. Genast känns det så mycket roligare att kliva in genom dörren. Du vet känslan när det är färdigt. Man står och betraktar och känner sig nöjd. Hämtar familjen och säger "se så fint det blev". Jaa, säger de och går in ingen. Jag kanske överdriver, men så enkla saker får mig lycklig.
 

Små fina pumpor på en bädd av granris. Det var första gången jag skördade sådana. De var gröna när jag plockade in dem. Sedan blev de orange. Spännande process. Blir väl något till Halloween av dem. Och kanske en pumpasoppa. Sägs vara gott.

Men såhär blev det med de små pumporna på granbädden. Och så en doft av alunrot bara för att. Plötsligt kom Hedwig susande. Jag blir lika lättad varje gång hon kommer hem helskinnad. Det finns ju så många faror där ute i skogen för en liten kattjej.  

En lykta, enris, alunrot och några trädpinnar ihopbundna med tjockt natursnöre. Duger fint tycker jag.

Oktober är fortfarande mild. Snö känns främmande. Som jag tänker varje höst. Hur ska man stå ut i kylan? Hur står vi ut? Står vi ut? Ja, på något sätt gör vi ju det.

Mycket bra blandat med en del svårigheter. Så får vi lov att ha det.

Allt gott till dig.

Baka, smaka och njuta

Vackert för ögat ska det vara och väldigt gott ska det smaka.

Jag skapar gärna kontrastrika bakverk med stora smaker. Det ska kvittra i gommen.

I helgen var jag i Stockholm och besökte bland annat Rosendals trädgård. Gilla, gilla, gilla! Bakverk i långa rader, tillsammans med säsongens äpplen, blommor, ekologisk odling och glada människor.


Känner mig fri

att vara glad


i stunden

njuta


nu
inte sedan

nu
inte då

nu
lycklig

bland skratt och kramar

[By me]

Färgsymfoni, vårlökar och garnnystan

Det sprakar i mig som bland höstfärgerna. Samtidigt är det något som dör en smula.

Daggen har flyttat in. Gör det vackra så mycket vackrare i mitten av en solstrimma. 

Det är tid för att sätta lökar. Tulpaner, scilla, pärlhyacint, snödroppe och kungsängslilja. Sedan blir våren som en färgpalett i mina ögon.


Hand i hand med mörkare kvällar går min längtan efter att sticka. Har du tänkt på hur fascinerande samstämmigt ett löv och ett garnnystan kan vara? 

Jag satsar på en turkos poncho. Va?! Turkosa löv?! Nej det har jag inte hittat än. Hur som helst kommer den att göra ett efterlängtat och busigt intryck tillsammans med min orange/gröna rumpvärmare (läs: en kort kjol) som jag stickat en annan höst och som skimrar som höstlöven.

Hade jag fler tummar skulle jag hålla allihopa för att mitt projekt kommer att lyckas. För hur bra kan det gå egentligen  för en stickerska som ständigt kallar beskrivningar för recept!? 

Min obotliga drivkraft kryddad med "jag är bra - jag är duktig - jag är modig mantrat" får allt i sin ordning. Till slut. Efter att jag tappat räkningen på uppläggningsvarvet minst fem gånger. Men ger mig det gör jag sällan. När jag väl förmått mig att ta klivet och sätta igång vill säga.


I en enda droppe bor stor magi. 

Allt som föds. 

I regnet återspeglat.

Naturen samlar sig.

Och människan.

Det är tid för summering och eftertanke.


Redo. 
För att vi måste.
För att vi vill.

Tids nog och för alltid.

I en enda droppe bor stor magi.

Allt som blommar och vissnar.


Det är vi.

[By me]

Göra dagen till ett mästerverk...

"Ja just ja"! Det var jag som sa det i morse när jag mitt i morgonruschen kom på att jag för ett bra tag sedan lovat en kollega att hon skulle få en planta Rosenflockel.

Jag hade berättat för henne vilken fantastisk, vacker och snabbväxande perenn det är. Jag drog på så till den milda grad att hon planerade in att det var precis Rosenflockel hon behövde för att få lite liv och nivåskillnad i sin nyköpta kolonilott.

Så i morse alltså, så passande projekt, jag som lovat mig själv mästerliga ögonblick! Hoppade i stövlarna och susade ut i mitt gröna för att leta ett bra "ämne".

 Dottern passade på att föreviga min framfart. Dina foton ljuger inte kära Sofia!

Den här gigantiska dungen är min äldsta, cirka 8 år. Försöker hitta några mindre kvistar för vis av erfarenhet vet jag hur pass tjockhudade stammar Rosenflockel har. 

Något tveksam, men högg in ändå. Smal och vass spade ska det vara. Så bra...eller?!

Attans! Bästa spaden! 

Har man lovat så har man! Och är man på gång så är man. Alltså...på´t igen bara! I hastigheten hittade jag gårdens äldsta spade som väger bly. Valde ut några av årets planteringar och se så bra det gick tillslut.

Vilken syn det var när jag cyklade till jobbet med denna långstång i cykelkorgen. Folk fick i alla fall ett annorlunda ekipage att titta på.

Och jag fick mig en annorlunda och tokrolig start på dagen.

Det är så vi bör göra...skapa oss en mästerlig dag lite nu och då, men mest nu...

Att gå i nya fotspår

cykla på en stig istället för en asfalterad cykelväg

äta frukost ute fastän sommaren sprungit förbi

Tänka nya tankar

Lyssna på musik vi inte brukar lyssna på

Baka en kaka istället för att köpa en - eller tvärt om

Skaka på rumpan inne på kontoret istället för att bryta ihop

bara så där ändå

göra dagen till ett mästerverk.

 

Så blommig augusti

Rudbeckia Magnus Solhatt

Sommaren är faktiskt ännu. Jag njuter. Det blommar.

Vore så roligt om du  ville följa med på en liten augustivandring i min trädgård här och nu... 

...och så den vita sorten

Kaprifol 

Bloddroppar

Tovsippa

Höstöga

Har jag glömt namnet? Ja, det har jag visst...

New Dawn

Krolliljan...färdig för länge sedan

Gott och blandat... Isop, alunrot, solhatt

Hortensia

Rosenflockel

Näva

Tovsippa knopp - vill så mycket

Minisolros - hög, smal, nätt

Det var några av mina blommiga ögonblick. Tack för din stund här hos mig. 

Handdukar på stege i badrummet

Ni vet när den slår ner....ja inte åskan alltså, utan en idé. Ligger där och puttrar i sinnet. Såhär? Sådär? Ja, det blir bra! Tänker man. Tänker jag.

Vårat badrum blev nytt förra året. Vi dröjde med att borra upp hängare till handdukar. Det är ju inte bra att borra för mycket i kakel, sägs det. Sen dröjde det lite till. Och jag började känna mig frustrerad.

Nu har det gått många fler dagar sedan dess. Men så slog idén ner i mig för någon vecka sedan. Och igår gjorde jag den.....stegen som handdukarna numera hänger på. Nada borrhål i kaklet dessutom.

Ja, jag är faktiskt väldigt nöjd. Den var enkel att göra och rätt unik, tror jag. 

WG som i Wera Göransson, min farfars mor. Visst gör den sig fint på stegen?

Sett från toastolen, om jag så säger.

Krokarna fyndade jag nyss på en härlig butik vi har i stan. Eller rättare sagt, hade. För när jag köpte dessa var det utförsäljning. Synd. Men jag är glad över krokarna, som gjorde sig bra på stegen. 

Ville så gärna ha en lykta hängande på stegen. Eftersom jag inte hade någon över här hemma gjorde jag om en syltburk. Blev bra det med, eller hur?

Har du haft någon ide som slagit ner som en blixt från en klar himmel?