Sanningar och sanningar

någon sa vem du var

och du tappade orden

och det brydde sig någon inte om

för någon hade fullt upp med att sprida sanningar omkring sig

någon sa vem du var en gång till

och ditt syre tog slut

och det brydde sig någon inte om

för någon hade fullt upp med att sprida sanningar omkring sig

någon sa en gång för alla vem du var

och du blev genomskinlig

och det brydde sig någon inte om

för någon hade fullt upp med att sprida sanningar omkring sig

något har sagts

något blir aldrig mer som förut

och ändå går solen upp imorgon igen

Kära Bodil Malmsten...

Kära Bodil... 

Hej! 

Dig har jag mycket att tacka för. Min vandring bland ord i knut och sedan det lätta. 

Tack.  

Kanske en rosa vallmo skulle få dig att kräkas, men ja, jag utmanar. Liksom du gjorde.

Någon sa 71 år. Jag har aldrig tänkt dig som åldrande. Mera som en gestalt som står med svärdet och inte låter blodet hejda en sanning. 

Om någon skulle be mig välja ett djur för att gestalta dig skulle jag svara dagsländan. Vackrast i nuet. Beklädd med både skirhet och pansar. En dag vaken. Nästa inte. Och återkommande igen och igen och igen. Att kämpa. Att njuta. Att leva. Att inte. Förbannat ont. Ljuvligt nära.

Den där malande oron, missnöjet och lyckan. Livet som knackar på och kanske att vi öppnar dörren. Men bara kanske om dagen är en bra dag. Just så tror jag du skulle gjort (alltid eller ibland, är strunt samma). Liksom jag. Knack, knack.

Orden. Ordningen. Närvaro. Att finnas. Att inte finnas. 

Som du svarade en journalist när hon frågade om du tycker om att skriva. Ditt svar var rakt på i 180 knyck "Nej!, men allt annat är ju så förbaskat tråkigt". Sedan ett skratt. Och ja, jag såg glimten i dina ögon. Braiga och modiga Bodil!

Och jag kan ana hur din livsvandring sett ut. De där förbaskade orden som inte kan lämna sinnet ifred. Surrar omkring i huvudet som en jädra bisvärm. 

Och belöningen. Som honung. Ibland.

Alltid är en sanning. 
Aldrig är en lögn.

Kära Bodil...


Inte visste du ens om att jag fanns här under fullmånen, solskenet, regnskurarna och  äppelträden. 

Jag har mött dig i många dagar. Men ibland har jag inte orkat med dina sanningar.  Ärligt. Ja. Trassligt. Ja.

Många böcker blev till. Många har jag läst. 

Tack!

och kanske dessa ord når dig en vacker dag när du kliver ut i lavendelfältet och lyfter blicken ut över havslinjen, drar en hårslinga bort från ansiktet, och glimmar till, trots allt.


Kära Bodil...


Vi lever nu. 


Sedan 

inte 

mer.

Livets buffé

Du är ditt bästa

och jag mitt.

Be inte om ursäkt för att du vill det du vill.

Bjud dig själv på livets buffé

och några vänner på grillkväll

Duka upp hela din existens som extra krydda.

En puss till kaffet

och kramgoa citronkakor.

Du är ditt bästa

och jag mitt. 

[by me]

Havshorisontens vagga

här är lätt att vara lycklig

med blicken mot horisonten


luftig tankar

många ögonblick
inget annat

inget annat

havshorisontens vagga

Tillsammans är vi starka

En av mina följeslagare bland perenner. Vinröd akleja. Ståtlig i sommarskrud. Snart ses vi igen.

Den får symbolisera tanken jag känner just nu...

Tillsammans är vi starka.
Att ha någon att luta sig mot.
Att få kärlek.
Att ge kärlek.

Att acceptera och hylla olikheter hos varandra.

En minut.
Och sedan oändligt.

Var den du är, gå dit du vill

Som om jag var den enda som bär på det tunga. Ibland. Fast vi är många. 

Det är nog fler än jag. Jag kan nog säga vi. Vi är många som ibland tänker lite väl mörka tankar om oss själva. Varför gör vi så med oss själva fast vi bär på så mycket ljus?

Var den du är. Gå dit du vill. Lev din dröm i varje andetag. Det kan vara längtan efter en joggingtur i tidig morgon. Det kan vara en resa till Indien. 


Visst kan det vara så. Det går. Gör det bara! 

Andas nytt. Tänk nytt. 

Var den du är. Gå dit du vill. Andetagen räcker långt och längre än så...

Badar bland blommor

Har inte tittat in här på ett tag. För mig spelar det inte så stor roll om det gått en dag eller en vecka. När det väl blir så är det meningen. Att tänka såhär, "jag är precis där jag ska vara just nu". En gåva att bara finnas till. Som mindfullness. Viktigt och helande.Här hemma finns ett hav av blommor just nu. Ja, nästan så det går att ta sig ett dopp bland dem. 

Ranunkel, vaxblommor, tulpaner, rosor, eucalyptusblad. Enastående vackra. Mina favoriter allihop!

Här firades nämligen födelsedag igår. Sådan tur jag hade att få så många vackra färger och former. Fyllde inte ens speciellt jämt. Rätt så ojämnt närmare bestämt. Det var en vacker dag med släkt och vänner.

Bra kombo. Blommor och de bästa fröerna. Fick boken i julklapp. Framsidan är läcker. Insidan är mer faktabaserad utan bilder. När jag såg boken trodde jag först att inlagan skulle vara fylld med samma bildspråk som på framsidan. Men nej, så ville de inte göra den tydligen. Så hade jag gjort iallafall.

Fick fler böcker på tema odling i julklapp (nej, ingen i födelsedag). Det är alltid lika roligt att bläddra i dem. De behöver egentligen inte vara nya. Det är magi att bläddra i en bok som stått här hemma och skrotat ett tag också.

 Jag älskar böcker. Känslan "förväntansfull" ligger nära till hands. Både temaböcker och annat. Hur känner du när en ny bok ligger framför dig?

Några ord som avslutning, att vila själen mot...


"Vattenspegelns framfart

framtiden i moll och dur


ebbar ut

serverar flod.


Så stormar kärleken runt oss

medan sandkornen letar nya vägar


i vårat bästa ögonblick"

[by me]

Något nytt väntar...

Ge dig själv tiden att betrakta rosens hjärta och du kommer att blomma.


Något nytt väntar.

Oskrivna blad.

Du är pennan.

Du är penseldragen.

Du är raderna där emellan.


Leta inte.

Bara skapa dig bra ögonblick.

Du är du.

Du är viktig.

Bara du vet.


Allt gott i det nya du skapar.

Se dig själv och människor du möter.

Krama dig själv och andra.


Något nytt väntar.

Så bra att få leva

En promenad i vintrig dag. 

Solstrimmor som dansade mellan träden och i mig. Kände mig så oerhört glad och levande

Kom att tänka på det viktigaste

det allra viktigaste

att vi får vara friska

det är allt vi kan begära av livet

...att leva

att vakna

en vacker dag

som ny

och lycklig många dagar till

att vi får vara friska

mitt i en solstrimma

eller i stormens öga

Tack så väldigt mycket

för att jag lever 

så jag kan fortsätta älska 

de jag älskar mest.

Någon minns allt...

Någon väntar

Någon har gått


Någon somnar in och vaknar inte mer


Någon sträcker ut en hand

Någon tar emot den


Någon fryser i själen
Någon värmer ett hjärta


Någon väntar

Någon har gått

Någon minns allt

Någon vill bara glömma 

Ladda med skratt och kramar

 "Det viktigaste är att vi kommer ihåg att skratta och kramas" brukar jag säga till mina barn. Kropp och själ får liksom sitt. Tror det kan hjälpa oss på vägen. I många situationer.

"En flyktig kram. 

Lång tröst. 

Ett skratt. 

Tillsammans. 

Något. 

Viktigt. 

Ser dig. 

Se mig. 

Vi ser varandra. 

Och hela världen ler".

[by me]

Baka, smaka och njuta

Vackert för ögat ska det vara och väldigt gott ska det smaka.

Jag skapar gärna kontrastrika bakverk med stora smaker. Det ska kvittra i gommen.

I helgen var jag i Stockholm och besökte bland annat Rosendals trädgård. Gilla, gilla, gilla! Bakverk i långa rader, tillsammans med säsongens äpplen, blommor, ekologisk odling och glada människor.


Känner mig fri

att vara glad


i stunden

njuta


nu
inte sedan

nu
inte då

nu
lycklig

bland skratt och kramar

[By me]

Färgsymfoni, vårlökar och garnnystan

Det sprakar i mig som bland höstfärgerna. Samtidigt är det något som dör en smula.

Daggen har flyttat in. Gör det vackra så mycket vackrare i mitten av en solstrimma. 

Det är tid för att sätta lökar. Tulpaner, scilla, pärlhyacint, snödroppe och kungsängslilja. Sedan blir våren som en färgpalett i mina ögon.


Hand i hand med mörkare kvällar går min längtan efter att sticka. Har du tänkt på hur fascinerande samstämmigt ett löv och ett garnnystan kan vara? 

Jag satsar på en turkos poncho. Va?! Turkosa löv?! Nej det har jag inte hittat än. Hur som helst kommer den att göra ett efterlängtat och busigt intryck tillsammans med min orange/gröna rumpvärmare (läs: en kort kjol) som jag stickat en annan höst och som skimrar som höstlöven.

Hade jag fler tummar skulle jag hålla allihopa för att mitt projekt kommer att lyckas. För hur bra kan det gå egentligen  för en stickerska som ständigt kallar beskrivningar för recept!? 

Min obotliga drivkraft kryddad med "jag är bra - jag är duktig - jag är modig mantrat" får allt i sin ordning. Till slut. Efter att jag tappat räkningen på uppläggningsvarvet minst fem gånger. Men ger mig det gör jag sällan. När jag väl förmått mig att ta klivet och sätta igång vill säga.


I en enda droppe bor stor magi. 

Allt som föds. 

I regnet återspeglat.

Naturen samlar sig.

Och människan.

Det är tid för summering och eftertanke.


Redo. 
För att vi måste.
För att vi vill.

Tids nog och för alltid.

I en enda droppe bor stor magi.

Allt som blommar och vissnar.


Det är vi.

[By me]

Magi i blått och rött

Fyra minuters promenad, sedan är jag i skogen. Igår hade vi gäster på middag. I dessert skulle det bli pavlova. Lemon curde och hallon i, toppat med blåbär tänkte jag. För att få bästa looken ovanpå grädden krävdes såklart färska bär och mina ligger paketerade i frysen. Hmmm....

Jag cyklade alltså iväg till "stället"(och då blir det väl cirka 2 minuter bort). Stora blåa godingar i en liten hink passade alldeles utmärkt.

Om jag ska beskriva skogen med några ord så blir det med dessa;

stillhet
balans
närvaro
kraft
evigt
nytt
gammalt
tidlöst

och det skiftar nu...

det ena är på väg ut, har tömt sin energi till sista droppen blå

det andra är på väg in, redo att glöda i rött, vackert och länge.

Ren magi

för allt som är du
helande 
om du vågar.

Göra dagen till ett mästerverk...

"Ja just ja"! Det var jag som sa det i morse när jag mitt i morgonruschen kom på att jag för ett bra tag sedan lovat en kollega att hon skulle få en planta Rosenflockel.

Jag hade berättat för henne vilken fantastisk, vacker och snabbväxande perenn det är. Jag drog på så till den milda grad att hon planerade in att det var precis Rosenflockel hon behövde för att få lite liv och nivåskillnad i sin nyköpta kolonilott.

Så i morse alltså, så passande projekt, jag som lovat mig själv mästerliga ögonblick! Hoppade i stövlarna och susade ut i mitt gröna för att leta ett bra "ämne".

 Dottern passade på att föreviga min framfart. Dina foton ljuger inte kära Sofia!

Den här gigantiska dungen är min äldsta, cirka 8 år. Försöker hitta några mindre kvistar för vis av erfarenhet vet jag hur pass tjockhudade stammar Rosenflockel har. 

Något tveksam, men högg in ändå. Smal och vass spade ska det vara. Så bra...eller?!

Attans! Bästa spaden! 

Har man lovat så har man! Och är man på gång så är man. Alltså...på´t igen bara! I hastigheten hittade jag gårdens äldsta spade som väger bly. Valde ut några av årets planteringar och se så bra det gick tillslut.

Vilken syn det var när jag cyklade till jobbet med denna långstång i cykelkorgen. Folk fick i alla fall ett annorlunda ekipage att titta på.

Och jag fick mig en annorlunda och tokrolig start på dagen.

Det är så vi bör göra...skapa oss en mästerlig dag lite nu och då, men mest nu...

Att gå i nya fotspår

cykla på en stig istället för en asfalterad cykelväg

äta frukost ute fastän sommaren sprungit förbi

Tänka nya tankar

Lyssna på musik vi inte brukar lyssna på

Baka en kaka istället för att köpa en - eller tvärt om

Skaka på rumpan inne på kontoret istället för att bryta ihop

bara så där ändå

göra dagen till ett mästerverk.

 

Bland rost och rosor

och plötsligt blev jag stående bland rost och rosor

värmen har gjort min enda New Dawn så stolt och sprudlande

...så här står jag och står

bland helande doft och tänkta tankar


ler smått

blir varm i hjärtat

vänder kinden mot solsidan

i många minuter


just så

att förundras

mitt i ett andetag

Många gånger ska vi blomma...

Allt som lever behöver näring för att blomma...



"Om du vattnar mig

så vattnar jag dig



en regndroppe lätt

en kyss fri



ett steg av längtan

många mil i din famn



Om du vattnar mig

så vattnar jag dig


hud nära

röster tysta

tankar tänkta


att känna

att veta 

det är du

nu


en dans eller två


ett skratt

ljuvligt och fritt



Om du vattnar mig

så vattnar jag dig



Många gånger ska vi blomma"

[by me]

Systerkärlek och kladdkaka

En ros är en ros är en ros...

helt underbar


En syster är en syster är en syster...

ovärderlig


Hon finns där

i tanken nära

trots många vingslag emellan

Vad var det som gjorde våran kärlek så fin?

Den bara finns

Inga krav

Finns och är viktig

För mig

 För dig

Jag vet

Du vet

Som rosornas livslopp

går våra liv


Kramas

Vet mycket

Inte allt

I hemlighet är människan

Egen och ensam


Ett du

Ett jag

Vi


I tårar

I skratt

Vi

Systra mi

Min syster startade den så kallade fruntimmersveckan. Sara. Rara.

Nu är hon är i våran hemstad. Hälsar på oss med sin underbara familj.

Önskar att dagarna aldrig ska ta slut!

Gjorde en kladdkaka av mörkaste choklad för att fira hennes namn i efterskott.

Hon blev överförtjust! Då förstår du att hon blev mer än glad.

Kakan blev så god så den tog slut.

Delar gärna med mig av det goda.

Så varsågod, här kommer receptet.


Kladdkaka systra mi

Börja med att smöra en fin form. Jag tog en hjärtlig. Ströa med råsocker.

Smält 150 g smör. Smält ner 150 gram fin mörk choklad i smöret.
Låt svalna något

Vispa kraftigt ihop tre ägg (utan skal ;-) med 3 dl rårörsocker

Fluffigt nu? Bra.

Något oväntat, men pricken över i:et..... Blanda ihop 150 g naturell färskostmed 3-4 msk fin apelsinmarmelad

Något ännu mer oväntat är att jag valde att ha med 1/2 dl sesamfrö i kakan. Rosta dem försiktigt i stekpanna en liten liten stund.

I äggsmeten ska nu detta ner; smör och chokladblandningen, 2 dl och 1 msk mjöl, sesamfröna och en gnutta salt.

Klicka ut den fasta smeten i en form. Ovanpå fördelas färskost- och apelsinblandningen.

Grädda i 175 grader i ca 30-40 minuter. En kladdkaka ska ju vara just lite kladdig när den tas ut.

Låt den vila minst tre timmar innan du serverar den.

Fluffig men krämig vispgrädde serveras gärna till detta.
Vill du så ställ även fram marmeladburken bredvid så kan den som vill ta en klick extra.

Starkt kaffe till? Ja tack!

Mums!

Morgon, jordgubbar och en kuddhörna

Morgonen

Idag

Solen

Jag

En skål med frukost

Mest jordgubbar

Sitter i min kudd- och stenhörna

Så känner jag mig rik

Låter sinnena vandra omkring

Sminkar mig

Bara lite

En tugga till av det goda

Mest jordgubbar

Drar handen genom en matta av citrontimjan

Andas in

Andas ut

I all enkelhet

Blickar skira mot sommarhimlen

Som poesi är alunrotens blomma.

Vackra. Små. Starka. Närvarande. Ser ut att stötta varandra. Går ingenstans. Blickar skira mot sommarhimlen. Tackar för solen och regnet. Vårdar sina systrar och bröder. 

Bladen mörka. Stabila. Som berget.

Ger mig glädje. Jag tackar. Vattnar. Sitter på knä och putsar jorden vid deras fötter.

Tack, säger de och lovar att komma tillbaka många somrar till...