Så blommig augusti

Rudbeckia Magnus Solhatt

Sommaren är faktiskt ännu. Jag njuter. Det blommar.

Vore så roligt om du  ville följa med på en liten augustivandring i min trädgård här och nu... 

...och så den vita sorten

Kaprifol 

Bloddroppar

Tovsippa

Höstöga

Har jag glömt namnet? Ja, det har jag visst...

New Dawn

Krolliljan...färdig för länge sedan

Gott och blandat... Isop, alunrot, solhatt

Hortensia

Rosenflockel

Näva

Tovsippa knopp - vill så mycket

Minisolros - hög, smal, nätt

Det var några av mina blommiga ögonblick. Tack för din stund här hos mig. 

Höstögon och aloe vera

Höstögon

Intet öga torrt efter ett stilla sommarregn. Naturens under, som pärlor glimmande på tunna tunna grenar. Det är så lätt att leva ögonblick som dessa.

 

Rent vatten behövs överallt. I naturen. I oss. 

Den fuktiga sommarluften har varit som balsam för huden och sinnet. 

Vill gärna spara känslan för evigt...men nu drar hösten in.

Jag har hittat en vän som kommer att fortsätta göra huden glad. 91% aloe vera gel på tub är namnet. 

Tycker nästan att jag känner hur den blivit spänstigare. Jo, men visst har den?! 

Givetvis är känslan en kombination av inre och yttre faktorer...

för är dina tankar lätta att bära, så färgar det av sig på allt annat som är du. 

Vad får dig att blomma? Sök upp det. Välj det. Lev i det. 

Våga vara du fullt ut och hela ditt universum kommer att blomma - i dig och i möte med andra.

Med denna tankekraft och en tub med aloe vera känner jag att hösten kommer att bli fin, finare, finast.

 

Bland rost och rosor

och plötsligt blev jag stående bland rost och rosor

värmen har gjort min enda New Dawn så stolt och sprudlande

...så här står jag och står

bland helande doft och tänkta tankar


ler smått

blir varm i hjärtat

vänder kinden mot solsidan

i många minuter


just så

att förundras

mitt i ett andetag

Blickar skira mot sommarhimlen

Som poesi är alunrotens blomma.

Vackra. Små. Starka. Närvarande. Ser ut att stötta varandra. Går ingenstans. Blickar skira mot sommarhimlen. Tackar för solen och regnet. Vårdar sina systrar och bröder. 

Bladen mörka. Stabila. Som berget.

Ger mig glädje. Jag tackar. Vattnar. Sitter på knä och putsar jorden vid deras fötter.

Tack, säger de och lovar att komma tillbaka många somrar till...

Mina gröna rum del 2

Fem dagar på resande fot. Omtumlande till viss del. Fina stunder också. Begravning i Gävle. Midsommarfirande i Stockholm.

Tog mig en runda i trädgården ikväll. Det hade regnat innan vi kom hem. Men så kom solen. Trädgården sträckte på sig lite extra. Det kanske syns på bilderna jag tänkte visa här. Jag badade i grönt för en stund. Minst lika härligt som att ta sig ett riktigt bad :-)

Välkommen på lilla kvällsturen om du vill...

de två första bilderna är från baksidan som har turen att bada i kvällssol ända tills den går ner bakom bergen vid 22.30 denna årstid.

Jag är överförtjust i salvia. Och nu även kantnepeta. Men kattskrällen från när och fjärran är ju här och äter upp den för mig!

Finska rosen ser så ömsint ut med pionen. Det är en gammeldags ljusrosa sort. Bor i skuggan av ett körsbärsträd så det tar ett tag innan blommorna visar sig.

Vacker och kort i rocken i jämförelse med den blåa irisen i bakgrunden. 

En näve näva finns här också. 

Delar på denna skönhet varje år för att den ska breda ut sig. Cerise med gult ger en härlig attityd. Bor granne med de gammelrosa pionerna och finska rosen.

Upptäckte att denna ungerska syren blommar efter några års paus. Och färgen är så härligt intensiv. 

Hemgjord stege för en klättrande clematis. Stegen i lime är fin mot bladverken. Hoppas på blommor i år. Det har varit lite klent med det på sista tiden. Förra året ville denna planta inte visa sig alls. Tur att jag valde att spara pinnarna. Var ganska frestande att slita ner den av ren och skär besvikelse.

Mycket spännande återstår. Kylan har gjort så att det mesta stannat upp. Lite värme nu så tar pionerna, rosor och annat spännande fart. 

Magiska rhododendron

Så magnifik. Vacker. Skir. Kraftfull.
Allt på samma gång.

Jag har tre stycken. Tro inte att de är stora. Här i norr blir det som det blir. Går inte att mäta sig med de trädliknande jag sett söderut.

I Jönköping vandrade jag omkring i ett naturområde en gång och hamnade plötsligt i en skog....av rhododendron. Den var en makalös syn! Men som sagt här hemma. Min trädgård. De är här nu. Och skimrar ikapp med sig själva. 

"Visst gör det ont när knoppar brista..." [Karin Boye]

Inte en endaste kvar nu. Alla i blom. Mer eller mindre.

Se så bra de kompar ihop, madam rhododendron och fru funkia. Inga storätare. Båda gillar magra jordar. Det bjuder jag dem på här såklart.

Faktiskt första gången jag tagit in dem. Men verkligen inte den sista. Blev ett glatt blickfång för den som kliver in genom ytterdörren. Och annars med.

Är så tacksam över det vackra.

Ser sommaren komma

Sommaren har hälsat på i helgen. Det är nu det händer. Överallt. Det är så härligt med planer som blir fullföljda.

I lördags han jag inte så mycket i trädgården. En inplanerad fest var i fokus. Vilken härlig kväll vi hade! Passade på att frisera lite på framsidan innan gästerna kom.

Citrontimjan mellan stenplattor till exempel. Ser i min inre bild hur de tar fart. Jag ska gå barfota på gången och dra fötterna längs det underbara citrondoftande. Det ser rätt magert ut just nu, men snart är de på gång ordentligt.  

Idag har vi jobbat hårt med att skapa bäddar i trädgårdslandet. Det ser jag fram emot att visa när det är klart.

Sedan gick luften ur mig. Vandrade runt en stund för att varva ner.

Den här lilla stenen ligger där som en påminnelse om att det är i mig det måste ske för att själen ska blomma.

 I dig.
I oss.
Som det händer.
Tankarna formas.
Vi kan välja.
Att njuta.

Lyfta blicken.
Se en knopp knoppas.
En blommas leende.

Dansa i regnet.
Dricka lemonad i skuggan av ett träd.

Att njuta.
Mitt ansvar.
Ingen annans.

Matade trädgården

Det är inte bara vi människor som är i behov av mat och omtanke. Även en trädgård kräver sitt. Ja, inte för att den ger sig till känna i första taget. Växterna har ju en förmåga att kämpa på.

Ljuset börjar bli sådär magiskt nu på kvällarna. Jag är gärna ute och kommer inte in förrän sent sent. Och det gör mig absolut ingenting. Tvärtom är det precis så jag vil ha det denna tid på året.

Igår var en bra kväll för att mata växterna. I söderläge har jag grupperat en rosenapel, en jasmine och en ungersk syren. De har inte haft det fett de senaste åren ska erkännas. Men de har blommat fint ändå faktiskt. Bra borde ju kunna bli bättre... De fick i alla fall både brunnen hästdynga och sandjord. Inte för att det tackade mig precis, men jag tyckte faktiskt att jasminbusken sträckte på sig lite extra när jag tog en runda förbi lite senare.

Väntar bara på nästa värmeknäpp då kommer det spraka till. Rosenapeln blir ljusrosa och alldeles underbar i sin blomning. Strax efteråt kommer syrenen...och sist men inte minst är det jasminbuskens tur. Vacker växelblomning jag fått till i den hörnan faktiskt. Bara en sådan sak kan göra mig jätteglad!

På samma sida av huset anlade jag en pionrabatt förra sensommaren. Hade en tanke om att lägga gråa stenplattor mellan den och äppelträdet som står på andra sidan. Mellan plattorna ska jag plantera citrontimjan i långa banor. Blir fint att vandra där barfota och dra fötterna genom det gröna väldoftande hääääärliga!

Såhär kan man också göra med gerdsgårdspinnar som blivit över. Bilden är från förra sommaren. Tyvärr så drog höststormen med sig både pinnar och lykta, så den gick sönder. Nu letar jag en passande lykta sedan ska  "installationen" placeras ut i trädgården igen.

Kanske du fick ett bra tips här. I all enkelhet. Men det är lite så jag jobbar i min trädgård. Enkelt. Former. Inget rakt. Perenner. Lite oväntade element. Växelblomning.

Och så njuta i massor!

Lekte sakletare

Ville hitta en rostig hink. Kom hem med ett helt oljefat. Sådant blir jag glad av! Bakgrunden var att jag åkte ut till Eija på Norrfrid Gårdsbutik i söndags för att hämta lite hästskit till min trädgård. Vi strosade omkring på gården och bakom hönshuset stod några rostiga tunnor. Jag hade turen att få den som syns här på bilden. Den passar som handen i handsken tillsammans med vårblommigt i glada färger vid min sten- och kuddhörna.
 

I kudd- och stenhörnan har jag odlat fram en bädd med citrontimjan. På sommaren brukar jag lägga mig på kuddarna här intill och snusa på den. Man kan lätt använda den som huvudkudde för en stund. Ja, lite hårt med stenarna som kantar rabatten, men lite får man tåla. 

Tänk dig; du ligger där på rygg, kuddarna är många och mjuka. Du tittar på molnen som dansar på himlen. Hör en humla surra. Flera för den delen. Kanske ett flygplan hörs i fjärran. En svag rosdoft får dig att le. Du drar handen över citrontimjanbädden och doften gör dig euforisk. Sambon ropar att fikat är klart. Han har dukat med paj och kaffe i "mitt lilla Italien" som jag kallar platsen under pilen där vi sätter oss vid den vita trädgårdsmöbeln.

Snart är sommaren här och jag kan ligga i min kudd- och stenhörna och leka Ferdinand.

Sådana stunder brukar jag ha på sommaren. I all enkelhet. Att se det stora i det lilla.

Sol i kruka och stora planer

Så mycket glädje på en endaste dag. Hur mycket ryms det i en människa? Tänk att solen dessutom får plats i en zinkhink (ja, kruka blev till hink).
 Två fina solrosor fick följa med hem från affären. De får verkligen duga så länge medans frön gror i alla vrår och kanter här hemma. Det ska bli många höga solrosor i trädgården i år. Och det är bara början på äventyret...

Här ska kantas land och läggas sten. Apropå det så har min sömn kantats av smärre mardrömmar på sistone. Vaknade klockan tre en natt och tänkte på en skiss jag ritat. Den kändes plötsligt inte alls bra. Tänkte lite till och tänkte sedan på att jag måste sova... Då fick jag plötsligt en ny idé som tog minst en timme till att tänka på. Det handlar om trädgårdslandet som blir större i år. Ätbart ska varvas med örter, blommor och stenläggning.

Är jag klok? Det är jag väl inte den rätta att svara på, men ja, jag känner mig helt ok i både kropp och själ.

Skaparkraften är en sällsam kraft! Känner du hur den lyfter dig till nya höjder? Man får passa på att "åka räkmacka" när den visar sig. Jag är tydligen mitt uppe i något energirikt just nu, så jag har valt att fälla ut seglet och sväva med. 

Idag gjorde jag en liten prototyp på landet. Ritningen funkade rätt bra. Min mattematiske sambo räknade rätt snabbt ut att jag behöver 30 stenar 40x40. Själv var jag upptagen med annat (räkna är tråkigt!). Är det sådant som kallas att komplettera varandra?

Går omkring med "Handbok för köksträdgården", av Lena Israelsson. Hon ger mig många bra tips. Ska det bli något drag i grönsakslandet så har jag förstått att det är hög tid att  lägga dessa sköna bönor i blöt. Nu är det gjort. Om ett par dagar så ska de ner i jorden. Bästa sorten ser du kanske...Runåbergs alltså. Mina har jag köpt hos min vän Eija Kortesaari som driver Norrfrid Gårdsbutik. Henne har jag en del nykläckta idéer att tacka för. "Tack Eija"!

De sköna bönorna igen. De gjorde sig så bra i glasburkar. Bondbönorna ser ju ut som musslor, eller hur?!

Hoppas de tar fin fart. Satte slanggurka för någon vecka sedan. De tittar upp nu. Snart ska de få titta in i växthuset. Om några veckor till...bor ju i norr där inget ska tas för givet... Sol idag kan vara frost i natt...

Nu tar vi hand om oss. Och jobbar med det som gör oss glada.

Fint så.

"Njuta
Vila
Öppna dörren ljus

Vaken tid
Lycklig

Att vara
Sådan är jag

Tänker stort
Om det lilla

Redo för nytt
Med öppna armar"

[by me]