Hamburgare och äppelpaj

Börja helgen med en burgare eller avsluta den. Så gör vi ibland. Ofta blir det hamburgare på mald högrev. En gammal hederlig vevmaskin gör sitt bästa och vi blir nöjda. En loppisgåva från min pappa. Tackar tackar. Färsen blir luftig och fin. För att den ska hålla sig så är tipset att inte röra färsen för mycket. Krydda snabbt och forma burgare i önskad storlek. Har du ork att tända grillen så blir de ju så mycket godare.

Den här gången hade vi syltad rödlök till. Väldigt gott. Det kommer vi helt klart göra om. Ärligt talat var det dottern som hade gjort den som tillbehör till tacos någon dag tidigare. Och inte vilka tacos som helst. Även hon hade testat ett recept på högrev, som skulle puttra i gryta i en evighet och sedan var det bara att dra isär köttet.

Ja mat är underbart gott och spännande!

Äppel päppelsäsongen hänger ju över oss och vi som har lyckan att äga några träd har nog ett rätt bra skördeår på gång. De verkar mogna lite senare än vanligt men strunt samma. Den som väntar på något gott...

Mina transparent blanche är inte helt mogna men tillräckligt. Jag piffade till dem såhär innan det var dags för ugnen...

Skivade dem tunt och la dem i en skål. Kryddade med nymald kardemumma, kanel, pressad citronsaft och ringlade över lite honung. Den här mumman fick stå och dra i ca 30 minuter. Sedan la jag äpplena i en form. Klassisk smulpaj ovanpå. Gräddade tills färgen var gyllene. Som tillbehör blev det både vaniljglass och vaniljsås.

Sedan var vi mätta och nöjda och hade nästan paltkoma.

Kanske du får lite tips inför söndagsmenyn i alla fall.

Allt gott!

När borsten blir hårig och kläderna får ben

Alltså jag undrar om jag skulle ta av mig brallorna på gågatan om mina barn i panik ropar "behöver dem just idag, snääälla". 

Intressant tanke. 

Det kan gälla stort och smått. Ja, som en hårborste. Varför är den plötsligt full med blonda hårstrån när jag själv har rött hår? Färgat visserligen. Och varför hinner jag alltid rensa den först?! Eller en roll on. Jag köpte en igår, men var är den idag? (jaha, en ungdom råkade visst få med sig den i alla hast i sin egen gympaväska).

Eller som ajöss till nästa dags lunchlåda för att en ungdom som växer är hungrig på middag nummer två kvällen innan. Och jag har försökt med samma pratiga taktik som min morfar sägs gjort mot sina barn: "hellre äter jag själv än ser mina barn svälta". Men njaaa det blev mest skratt där i köket och ingen tog mig på allvar.

Och en annan sak. Tänk att kläder kan få ben...och plötsligt har garderoben flyttat in till dotterns rum. Är jag modemedveten också? Ja, tänka sig.

Jag vill inte på något sätt säga att jag är självutplånande mot mig själv. Icke. Nej. Det är ju inte vad det handlar om i detta sammanhang. 

Kärlek. Ja. Och kanske inte alltid ok att låna ut allt. Och säga ja, där nej vore bättre. Men helt klart kärlek. Och lite charmig tillvaro faktiskt. Och ja, vi pratar om ekonomi där hemma. Och ja, jag blir så arg när allt försvinner hela tiden.

Ibland börjar sambon dagen med att skrika "vem har tagit min kam"?! (som han alltid envisas med att köpa för dyra pengar hos en frisör). Eller ännu värre när han bara hittar en halv kam. Då låter det nästan värre från badrummet. Då vill jag verkligen få honom att tänka snällare tankar och säger; "Tids nog är det bara du och jag här hemma" Tänk vad tråkigt det kommer att bli". Han brukar sluta andas några sekunder och ser ut att tycka det där med flytt låter underbart. Jaha. Vi verkar ha lite olika tänk om det med att barnen en dag flyttar hemifrån.

Men när det gäller kammar så är jag jättemycket oskyldig i dessa sammanhang ska jag be att få tala om. Det finns bra många fler att välja på där hemma. Två tonåringar till exempel. 

Eller för den delen när jag ska cykla iväg på morgonen och så är det punka på däcket. Och då minns jag plötsligt att någon i familjen snällt frågade om han fick låna den kvällen innan och jag kan möjligtvis ha sagt "javisst" i ett obevakat ögonblick. Behöver jag nämna att jag redan var sen till jobbet innan cykelturen började?

Så där är de, alla dessa charmiga ögonblick. Som vi kanske kunde ha klarat oss utan, men nja ändå inte. För tids nog har vi bara varandra att försöka charma, sambon och jag.

Världen är så grym och god på samma gång

Förflyttar mig till sommarens ögonblick. Jag bär min systerdotter, snart tre i famnen och slås av vilken opolerad livsgnista och självkänsla som ryms i ett litet barn. 

Sedan tänker jag på det lilla barnet som låg uppspolad på en sandstrand, som spreds som en löpeld på sociala medier torsdag den 3 september.

En pappa förvriden av sorg. Och många många flera.

Hur många tårar ryms i en människa?

Som balans till livets sorgligaste stunder finns som tur är även godhet i världen. Det är bara det att det onda brukar synas så mycket ondare.

Jag ställer mig frågan. Hur kan jag bidra? Hur kan jag hjälpa? Rusa ut i världen handgripligen. Eller ”bara” skänka pengar. 

Jag som du, som lever gott här. Vi som suckar stort över punktering på cykeln, hår i maten, sand i skorna.

För en flykting skulle säkert känslan av sand i skorna kännas som en ren välsignelse. Om det nu fanns några skor kvar på fötterna. Det skulle vara ett säkert tecken på att denne någon just överlevt en helvetesfärd på öppet hav.

Denna yogamorgon gav jag så mycket energi utåt som jag bara kunde. För de människor som tvingas fly för sina liv, men aldrig kommer fram till ett nytt. För alla ångestfyllda själar som lyckats nå ny mark. Ni är varmt välkomna. Tillsammans är vi starka.

Som vi alla vill och är värda. Ett helt liv utan förtryck. Ett liv med fria andetag. Utan havsvatten i lungorna. Utan blod på händerna.

Ett stilla sommarregn

Jag satte mig ner och lyssnade på regnet. Tänk så lugnande det är. Tyst fast ändå inte. Smattrar. Droppar.

Hur ofta går vi egentligen ut och vänder upp ansiktet mot skyn? Alldeles för sällan är nog svaret för många. Nästa gång så tar vi vara på kraften. Eller hur. Blött är ingen fara. Torrt däremot känns rätt torrt när jag tänker efter. Torkar gör vi alltid.

Sedan efteråt. Dropparna letar vägar som inte fanns. Dofterna blir nya. Lovar mycket. Jag fyller lungorna med nytt hopp.

Det är magiskt. Det är det.

Omtanke - hel och halv

Här går jag och tänker på vad vi gör och inte. Vad ord innebär i tanke och handling.

Tänk om. Att tänka om. Om tanke. Omtanke

Ja herregud vad språket svänger!

Om vi delar på omtanken så blir den så mycket roligare att ha. Och då menar jag inte på själv ordet utan på hela begreppet. Innebörden. Handlingen. Någon tänker på någon annan. Och någon blir glad över att bli tänkt på.

Hel tanke. Halv omtanke. Vad menar hon!? tänker kanske du. 

Då tänker jag mig mera att ena partnern i en relation sliiiter sig hes för att det tvåsamma ska blomma. Och den andra partnern fattar inte ens att det fanns ett problem. Va?! Har vi problem? Är vi delade? Fast är vi inte två? Ja och ändå inte. Näe kanske inte. Men jooo kanske ändå. Ett plus ett är två. Eller?

Manligt. Kvinnligt. Personligt. Det är så lätt att säga "typiskt killar/män" "typiskt tjejer/kvinnor".

Men om vi säger personligt istället då. "Typiskt personligt". Hur låter det? För du är du. Du är din tanke och din handling. Personligt. Det är du. Du är ditt ansvar. 

Ta reda på din egen vilja. Red ut dig. Ta reda på vad någon annan vill. Omtanke.


Människor.

Omtanke.

Tänk om.

Att tänka om.

Manligt.

Kvinnligt.

Personligt.

Livsviktigt.

Om tanke.

Omtanke.

Ja till omtanke. Ja! Fin tanke. Hellre hel än halv.

När det kommer spontant besök

Ni vet när en CV ska skrivas. Går skrivande på slentrian eller är det verkligen mitt jag som hamnar där på pappret. Jag är positiv, flexibel, gillar många bollar i luften etc.....

Är det verkligen jag eller blir jag någon annan som jag tror att de andra vill ha? Det kan vi fundera på. 

Och apropå flexibel.....hur bra går det egentligen?

Alltså om vi tänker oss den här situationen; vi ska preciiis ta det där varma badet som vi har längtat efter i ett halvår minst (badsaltet ligger i och badbubblorna ropar "komsi komsi", vi har tänt levande ljus och tagit fram bästa läsningen).

Just när vi står där och nynnar på badsången så ser vi en bil stanna utanför huset. Då kommer tanken; neeeej inte till miiiiiig, just nu. Någon är på väg mot just vårat hus och ja, pling pling. Att krypa iväg på golvet och låtsas inte-vara-hemma-grejen är ju ingen idé för precis innan vi skulle lägga oss i badet kom vi ju på att att det behövdes lite ny luft in i huset. Öppen dörr är ju liksom lika med att någon är hemma. Och den som står där utanför råkar vi ju dessutom gilla väldigt mycket.

"Hoho är det någon här"?

"Nämen heeeej" säger vi och kramar om personen. "Kul att du kommer förbi såhär spontant". (det tycker vi också av hela vårt hjärta, men inte just nu när badet väntar!).

Det kan ju gälla i princip vad som helst som du har totalt fokus på när din tankebana får besök. 

Ja, hur flexibel är vi egentligen? 

Nästa tanke när spontanbesöket kommit kan vara "vad har jag att bjuda på"? "oj, jag som har lagt tvätthögen i vardagsrummet".

Hur som. En gäst vill jag gärna ge något gott att fika. Så är det bara. En slät kopp kaffe är inte min grej. Hur kul är det?! Inte mycket.

Med en hög kladdkakemuffins i frysen, grädde i kylen, myntasocker i en burk och bär i trädgården eller i frysen kan man överraskar både gäster och sig själv. 

Sedan går det ju även bra att bjuda på en chokladbit och en skorpa. Men bara i nödfall.

Att inspireras av andra men behålla sig själv

Vi känner det inom oss. Men kommer inte loss riktigt. Känner att vi vill. Men kan jag verkligen? Vågar jag verkligen. Jag har ju aldrig..... Klart jag kan! Klart du kan! Det kan vi. Vi kan!

Ta till exempel det mest livsavgörande som finns bland oss människor. Vi behöver mat, annars dör vi. Laga mat. Äta mat. Njuta av mat. Mat för nöjets skull. Mat för att överleva. Anledningarna är tyvärr skiftande beroende på var i världen vi föddes och blev kvar i.

Jag älskar att laga mat. Skapa nya smaker. Slänga kokboken åt sidan precis när jag fattar vad just den kocken är ute efter. Sedan spetsar jag till smakerna liiite som just jag vill ha dem. Ändå. Alltid. Varför kan jag aldrig lyda dem från första deciliter till sista saltkorn? Skit samma. Jag trivs med det upplägget.

Klättra högre på stegen. Varför inte. Det är ju så jädrans roligt med smaker som lyfter en till nya höjder. Och så handlar det om att utmana sig själv. Att lita på sin egen förmåga. "Jag kan. Jag vill." (ett mantra kanske?)

Jag brukar tävla med mig själv när jag står i köket. Skulle den här maträtten räcka i Mästerkocken? Hade jag hunnit servera denna trerätters på "Halv åtta hos mig"? Ju fler kastruller och pannor jag har igång desto häftigare känsla. Disken blir mera disk. Men jag är noga att hela tiden svepa runt med disktrasan och "hålla arbetsytan ren" (som det brukar tjatas om bland kockarna på TV). Jag håller med dem. Det är roligare att skapa när det är fint runt omkring.

Tiden! Herregud, nu sa ju Jamie Oliver att detta skulle vara klart på 30 minuter Och en annan gång räcker 15 minuter. Och så kom jag på att jag ville ha lite färska grönsaker från landet.... ut å plocka! Där spricker bubblan för mig. Erkänner! Tiden rinner lätt iväg. (eller var det miss i planeringen?) Smakerna är jag oftast nöjd med i alla fall.

Något gott i glaset höjer maten till nya dimensioner. 

Drömscenarie: Många nära och kära samlas runt köksbordet och äter och pratar om smakerna och skålar och prata strunt och allvar. Gud så härligt! Ja, jättelyckligt!

Vardagsscenarie: Vi är fyra i familjen. Det finns härliga middagstunder då vi både pratar och lyssnar på varann och jag känner, "vilken härlig familj jag har"! Sedan finns det andra stunder då jag tänker, "herregud vi är en krisfamilj, kan vi inte ens äta middag ihop utan att bli osams"! 

Som tur är gillar hela familjen god mat. Och tre av oss hjälps åt att laga mat. Vilken lyx! Den fjärde går på inskolning kan man väl säga. Han lagar mest åt sig själv, typ var tredje timme... Tror det har att göra med växtkraft faktiskt.

Jag testar gärna mina gränser inom andra roliga områden också. Som till exempel att skriva. Om jag pratade om det här skulle det räcka för att prata sig ända till Sommar i P1? Törs jag vill jag ställa mig på en poesiscen?

Jo, höga hästar. Men vadå?! Är det inte härligt med högflygande tankar!?

Drömma dem. Krama kudden jädrigt hårt så drömmen blir sann.

Sedan är det bara upp till mig. Fixa det. Gör det. Do it!

Att inspireras av andra men behålla sitt eget jag det är en fin tanke att förvalta och bära framåt till handling.

Livskris 4.8

Sommaren har stundtals varit skitjobbig! Ja, så var det sagt. Rakt ut. Utan fallskärm liksom. Pang och ont. Andra stunder har varit underbara. Visst sådant är livet. Det ljusa och det mörka. Men när dalarna är mörkare än topparna är ljusa... det är då det blir jobbigt.

Och ändå fick jag sträcka ut under hela fem veckor. Fem veckors semester. Det var skönt. Rekommenderas. Skapar mersmak. 

Tänker så jag tänker så jag tänker.... På vad? På livet. På tiden. På dagarna som rusar. På mina barn. Måtte de få ett fint liv. Miljöproblemen.... hur ska det gå för barnen och sedan deras barn. Hur kommer allt se ut? Tänker på sambon. Blir så arg på honom ibland! Och ibland är han så bäst! 

Mina vänner. Å så fina ni är. Och tack för att ni är ni! Vi träffas inte ofta, men när vi träffas ger vi varann av det bästa. Livskvalitet.

Jo, den där jobbiga känslan... Sommaren är inte bara underbar, grön och skön och fylld med gemenskap. Den kan vara skitjobbig och ensam och fisljummen! Ja du får ursäkta Ernst men ibland går det inte att renovera. Allt bara rasar!

Vad ska hända med allt tänker jag? Ja, det undrar jag också. Kloka jag pratar med mitt andra jag. 

Känner du igen det där när en liten du med vassa horn sitter och dinglar på den ena axeln och du med tindrande gloria sitter på den andra. Ibland tar liksom hornen över helt och hållet! 

Blir så arg! Arg är bra sägs det. Reaktioner överhuvudtaget är bättre än inga alls.

Ja ja ja. Så är det. Hur duktig måste man vara egentligen? Kanske lite ändå. 

Något måste göras tänkte jag och började gå varannan dag. Uppför och utför. Mot utsikten (gud så vackert vi bor!) och sedan ner igen. Det kändes bra. Blev glad och det var bra.

Koll på något är bra. Koll på benen. Men inte mer än så. Livet svajigt. Skönt att få göra det erkännandet för mig själv. Och ja, nu för den som råkar läsa dessa rader. Hoppas du inte blir besvärad över min ärlighet. Det behöver du inte. Jag skäms inte alls. Tvärtom känns det jädrans skönt att vara ärlig. Lägga livskrisen på bordet, så att säga.

Vet inte hur lång krisen är. Den går i vågor. Kaos kaos kaos. 

4.8..... ja alltså hur kan det komma sig att jag ska bli 5.0 om två år. Låter helt osannolikt. När blev livet så mitt i? Jag känner mig som 22 här inne. Du ser det inte med så känns det. Ja så känns det. Jag känns ju uuuung! 

Det var en konstig sommar det här. För första gången har inte familjen åkt på gemensam semester. Dottern är 18 och fick jobb hela sommaren. Inte att räkna med alltså. Livets gång Lotta. Ja, jag vet. Men det är väldans svårt att ställa om sig! Sonen hängde med mig och sambon till Stockholm en sväng. Så var vi tre alltså. Det gick fint. Vi hade trevliga dagar. Men ändå. Den där känslan. Inte som förut. Men något nytt. Något annat. Tiden som förändras.

Det får gå.

Det ska gå.

Det kommer att gå.

Yoga i alla ära men nu krävs det komplement. 

För att bli vän med tiden måste jag sluta fokusera på just tiden.

Jag läser en väldigt bra bok nu. Den heter "Konsten att höra hjärtslag". I ett avsnitt får huvudpersonen Tin Win ett gott råd av en munk: Ha tålamod. Sätt dig ner och meditera. Då kommer tiden att förlora sin mening".

Det ska jag. Det vill jag. Meditera blir bra.

Pizzafestival här hemma

En klassisk kombo: västerbottenost och kantareller. Tomatsås och ost fick hänga med. Oregano och spenat från köksträdgården.

Vilken smarrig och lyckad kväll vi hade runt köksbordet igår! Vi fick för oss att överraska oss själva med lite nya smaker på pizzorna. Inspirationen fick vi från helgens Urkult vid Nämforsen då vi åt de mest gudomliga vegetariska pizzor till tonerna av världsmusik! Vi valde lite andra smaker bara. 

Degen gjorde vi själva. Ha tålamod med jäsningen då blir bottnarna så mycket godare! Och de gräddades på bakplåtspapper på två bakstenar som vi lägger på ett galler i ugnen. Vi har skaffat oss en bakbräda i trä. Upp med pizzan på den och fös in den på stenarna.

Päron, gorgonzola och karamelliserad gul lök. Ringlad honung ovanpå. En riktig blekfis! Men en god sådan. Ingen tomatsås här inte! Cirka fem minuter innan den är klar så kastar du på valnötter. När den är färdiggräddad så strö på färsk rosmarin.

Serranoskinka, mozarella, spenat och tomatsås.

Om jag inte sa det innan så gör vi tomatsåsen själv. Krydda med massor av örter, vitlök och lite salt. En skvätt olivolja brukar också få plats. 

Vi befann oss i alla faser på en gång.... äta, grädda, toppa med ingredienser. Skar upp den ena, åt och njöt. Diskuterade smaker. Härligt med liv och rörelse runt bordet. Tur att det är stort.

Slasket som blev över toppades denna med! Mangold ovanpå. Det blev jättesmarrigt! 
Totalt fick vi ihop sex pizzor. Fem vuxna och ett barn. Mätta är bara förnamnet.

Blev du sugen? Det hoppas jag :-)

Blåbär är kroppens bästa vän

Livskvalitet. Bästa sorten. Tänk så bra vi har det. Ett stenkast bort från hemma finns skogens blåa guld. Och kroppens bästa vän. Tycker jag. I skogen avrundade jag min semester. Det är rätt härligt att tänka tanken på blåbärspaj, sylt och sånt. Bor så bra så jag kan cykla till blåbärsskogen. Det gjorde jag idag. Blev kvar längre än jag tänkt. Och tack vare det blev det kring fyra liter med hem. 

Egentligen ska jag väl inte skylta med vad jag gjort på cykelturen, men det blev så snyggt att pynta lite. 

Är lika glad varje gång ungdomarna vill göra något med sin mamma. Idag var det faktiskt dottern som tyckte vi skulle plocka blåbär. Hon var nöjd efter en yoghurtburk (en liten en). Sedan åkte hon hem och jag blev kvar där bland riset. Efter en stund kom min lillasyster med sin dotter. De har sina sista semesterdagar här nu sedan åker de hem till Sundbyberg. Jag är så glad för varje minut vi har tillsammans.

Blåbärspaj, sylt till pannkakorna och blåbär i filen. Så kommer hösten och vintern se ut här hemma.

Tacksam.

Lavendelsocker i en kaka

Underbara du! Älskad som du är i kruka. Drömmer drömmar om dig som lyxiga fält i min trädgård(glöm det på friland här i norra Sverige! ja så säger min erfarenhet i alla fall). Men även som smaksättare är du välkommen här hos mig.

Se här - lavendelsocker. Idag ska jag göra en sockerkaka tror jag visst. Får se om den kommer att smaka som jag tänker mig. Första tuggan...och plötsligt står jag mitt i ett lavendelfält i skuggan av citronträden med havshorisonten precis framför.

Du som inte känner för att känna det jag försöker återge kan ju enbart fokusera på att göra lavendelsockret. Ta några av dina torkade lavendelblommor och gnugga ner dem i lagom del socker i en glasburk. Låt stå ett tag så aromen klättrar in i sockret. Hur länge ett tag är? Det väljer du bäst själv. Mitt har stått i många veckor. Sedan bakar du en kaka helt enkelt. Jag väljer nog att ta 1/3 lavendelsocker på hela mängden socker som anges i receptet.

Men tänk på att baka kakan med kärlek i luften, då blir den mycket fluffigare. Vad snackar hon om nu då tänker du kanske? Jo, jag menar att när du knäcker äggen så tacka hönan för ett gott dagsverk i hönshuset. När du mäter upp mjölet så tänk dig vetefältet som glittrar som guld i soldiset eller böjer sina ryggar för vinden.

Tacksamhet. Inget är för givet.

Lavendelsocker är kul att göra och nu ska jag se hur det smakar i en kaka.

Allt gott.

Lavendelgott!

Livets buffé

Du är ditt bästa

och jag mitt.

Be inte om ursäkt för att du vill det du vill.

Bjud dig själv på livets buffé

och några vänner på grillkväll

Duka upp hela din existens som extra krydda.

En puss till kaffet

och kramgoa citronkakor.

Du är ditt bästa

och jag mitt. 

[by me]

Nyfriserad pil

Den här kompisen verkar ta över helt och hållet. Idag var det dags för stora friseringen. Gillar verkligen pilen och ser den gärna växa vidare. Medaljens baksida är att den skymmer många av mina soldyrkande perenner. Mitt lilla Italien kallar jag platsen där under trädet. Där brukar en vit möbel stå och det bästa som finns är att sitta i skuggan en solig dag med gofika framför sig. Sena augustikvällar funkar också perfekt. Då sitter vi här med ljuslyktor tända överallt och något gott i glaset. Gillar den känslan. Värme och mörker. Stillhet. Tid för mys och eftertanke.

Högen växte mer och mer. Ibland måste man vara lite modigare än man tänkt sig... såga mera till exempel. 

Drygt en timme senare fick jag min belöning. Blåbärskakor och kaffe. Så luftigt och ljust det blev där borta kring pilen. Nu behöver inte mina långa gäster trassla in sig i grenverket längre när de hälsar på.

Fokus och tusen tankar

Fokusera! Ha fokus! Vara fokuserad! 

Vissa perioder står jag och vinkar adjö till mitt fokus. Jag ser hur det galopperar iväg så dammet yr. Det kan ta dagar att hinna ifatt det igen.

Försöker smaka på ordet. F-o-k-u-s. För mig blir det mer såhär; F som i Filosofera, O som i Orolig, K som i Katastrof, U som i Underbart, S som i Ska bara göra det här först. 

Fokus är samma sak som att strukturera sig. Eller för den delen "gör en sak i taget". Tänka en sak och göra den. Bocka av den och gå vidare till nästa sak.

Jag håller hårt i fokuset och försöööööööker en gång till. Men nähä, tankarna blir till minst tjugo på en gång. Vad har det tagit åt mig!?

Fokus. Blir helt matt av ordet! Vad är det för fel på att tänka och vilja tusen saker på en gång? Jag har svar på det också. 

Då hittar man kaffekoppen i växthuset och sekatören i soffan. Går en sväng extra på affären och glömmer var varuvagnen står. Läser en och en halv sida i boken man läser för tillfället och kommer sedan på att det hellre skulle vara bra och skriva lite mer på sin egen istället. Hämtar morgontidningen vid frukosttid och läser den på kvällen. Bakar en kaka och glömmer mjölet. 

Fokus ja. Jag vet det. Jag känner det. Jag längtar efter det. Jag behöver det. Jag brukar ha det!

Ja det är väl lika bra att börjar på en gång. Fokus Lotta. Här och nu. Ta en tanke med mig. Förverkliga den från början till slut. 

En

sak 

i 

taget.

Pronto!  

Nu!

Ska bara ta en kopp kaffe med nybakad citronkaka först. Självklart en tugga i taget!

Pionerna tvekar inte längre

Ikväll är det lätt att vara pion i min trädgård. Solen glittrar och vinden vilar. Nu tvekar de inte längre.

Det vackra behövs. Kom ihåg att lyfta blicken. Stanna upp. Njuta. Släppa dagen fri. 

[Photos by me]

Luktpion ... enastående!

Inte ens knopparna tvekar

Nu är det ingen återvändo längre....

Cerise så stark färg att det knastrar i ögonen

En rosig dröm tar fart

Känner du igen det där med en inre bild som sedan ska appliceras i verkligheten.

Jag stod där på handelsträdgården och stirrade på rosor vid fjolårets rea. Ett Gotland i miniatyr blir bra, tänkte jag. Ja väldigt litet i jämförelse med den fantastiska ön såklart, men ändå. En ros är ju alltid en ros, ensam eller i mängder. 

I mina trakter är det bäst att testa först om det jag vill ska växa verkligen vill leva här. Rea är med andra ord en bra utgångspunkt för testing. 

Jag planterade en på varje sidan av dotterns fönster. Det ligger på framsidan av huset i söderläge. Precis intill entrén. Fullständig symmetri är inte min grej, så därför valde jag att tillverka två olika björkinstallationer. 

Nu klättras det vill jag lova! Är så tacksam för varje blomma som väljer att visa sitt vackraste.

Som bonus börjar de två väletablerade pionbuskarna också sträcka ut. 

En hyllning till regnet

Ett stilla ljummet sommarregn. Det är något att vara tacksam över.

Det tycker båda jag och min trädgård.

Det här är helt enkelt en hyllning till regnet.

Photos by me

Havshorisontens vagga

här är lätt att vara lycklig

med blicken mot horisonten


luftig tankar

många ögonblick
inget annat

inget annat

havshorisontens vagga

Ljuvliga finska rosor

Har en del favoriter. Det här är vägen till en av sorterna. Där borta står de. Mina fantastiska finska rosor. En buske som knappt syns från framsidan av trädgården. Men där står de under körsbärsträdet, bakom bondpionerna och ger sitt vackraste just nu.

Å vilken doft! Helt fantastisk. Andas in det ljuvliga. Blundar. Ler. Tar en runda i trädgården. Men det drar... Går tillbaka till min lilla dunge av de finska och doftar på dem igen och igen och igen.

Så många vackra. De verkar inte ens tveka...

Tar med mig en kvist in till badrummet. Det blir vackert. Och är det vackert så blir allt så mycket gladare.

Min bästa sort får jag vänta på ett bra tag till. Den magiska New Dawn.

För att inte tala om ivrigt klättrande Flammentanz. De är full med knopp. Jag klappar på dem och pratar med dem och säger ni är väldigt välkomna.

Vilka rosor gör dig glad och yr?