söndag 30 augusti 2015

Ett stilla sommarregn



Jag satte mig ner och lyssnade på regnet. Tänk så lugnande det är. Tyst fast ändå inte. Smattrar. Droppar.

Hur ofta går vi egentligen ut och vänder upp ansiktet mot skyn? Alldeles för sällan är nog svaret för många. Nästa gång så tar vi vara på kraften. Eller hur. Blött är ingen fara. Torrt däremot känns rätt torrt när jag tänker efter. Torkar gör vi alltid.

Sedan efteråt. Dropparna letar vägar som inte fanns. Dofterna blir nya. Lovar mycket. Jag fyller lungorna med nytt hopp.

Det är magiskt. Det är det.



1 kommentar:

  1. Ett stilla sommarregn är fint och jag tar gärna emot det. Men hos oss blåser det ofta också väldigt mycket så regnet känns inte så skönt, idag däremot föll ett stilla regn, det kändes ljuvligt.
    Kram Eva

    SvaraRadera

Tack för att du tog del av mitt inlägg. Jag blir glad om du lämnar några ord i kommentarsfältet. Må fint.