fredag 23 maj 2014

Farmor dansar fri


Just denna vackra planta fick jag av min farmor en sommar som jag inte minns riktigt när. Men det spelar ingen roll.  Vårdade den ömt de 35 milen jag hade att resa hem till mitt. Minnet är fint. Den växer sig vacker varje år. Blommar snart igen. Då minns jag ditt vackra leende.

Livet svämmar liksom över ibland. Det fina blir så mycket finare. Det sorgliga blir så mycket sorgligare. 

Vackra farmor. Du har varit trött länge. Nu kan du vandra fritt i din himmelska trädgård. Vila fint och dansa fri.

Jag vet att din bästa tid var när du fick vara i din trädgård eller när du svävade runt med farfar på dansgolvet. 

Så som ni möttes. Sedan resten av livet. Ni.

Det värsta var när du inte längre kunde vara där din själ skrattade som mest. Hemma. Sitta där du helst ville. Andas blå himmel. Se våren bjuda på äppelblom. Plocka in ett fång med rosor.

Dikten här nedanför skrev jag när mitt hjärta slet ont över att se dig där du inte ville vara. I ett rum, på ett äldreboende. Allt lika. Aj, så det skavde illa i mig. Men samtidigt var den stunden det starkaste ögonblick jag har haft på länge. 

Tack vackra farmor.
Tack.


"Jag från det gröna. Nyss. 

Bakom dörren du. Alltid. 

"Hej", det är jag.

Du stilla och skör.
I dödens väntrum.
Ögonen. Inte vakna.
Kroppen. Inte vaken.
Hjärtat som går och går.

"Hej", det är jag.

Du?
Ja.
Så ler du nästan.
Vackra farmor.

Precis så en timme till. Försök. Alla vill väl.

Är det du?
Ja.
Men varför brinner min kudde.
Eldslågorna slickar mina minnen.

Du?
Ja, farmor det är jag.

Jag håller dig nära. Känner du. 
Din hand vilar i min. Smeker din kind.
Så svalt bultar ditt hjärtat.

"Det är du"?
"Ja, farmor, det är jag".
"Det är jag".

Du?
Ja.

Nu.
"Jag älskar dig, farmor".
"Jag älskar dig".
"Jag vet", svarar du. Så klart som om hela du plötsligt kommit tillbaka till livet.

Våra händer minns tillsammans.

Jag berättar. Du blundar. Nickar. Ler. Minns. 
Det gröna.
Skratten under äppelträden.
Krusbärskrämen.

Rösten nästan inget.
Stunden stor. 

Orkar du farmor?
Kom så dansar vi.
Hon ler. Livet i ett ögonblick.
Ett ögonblick av viktighet.
Ja. Kom. Vi dansar.

Att lämna helvetesgapet.
Att bli fri.
Se det gröna och sen smärtan.
Att ramla. Att inte stå.
Dörren.
Att bli på andra sidan.
Lämna livet utanför.
Som att ställa skorna i farstun.

Falla.
Tårarna.
Ligga kvar fast vilja gå.

"Ja, vad längtar du mest efter farmor?
Att dansa"?

Och plötsligt glittrar dina ögon till av liv. 
"Ja, dansa"

Minns du?

Så det gnistrar. 
Vi minns dansen. 

Här inne.
Liksom fri.
Din hand i min.
Så många dagar att minnas
Dansa med mig timmen ut.
En enda.

"Farmor, jag älskar dig".
"Jag älskar dig".

"Jag vet", sa du.

Så ligger du här och lever. 
Så länge som benen darrar.

Och hela du regnar bort.





24 kommentarer:

  1. Väldigt vackra ord!!! Kram till dig i massor! !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina människa. Nu låter vi dagen komma. Kram.

      Radera
  2. Så fint skrivet!! Nu gråter jag lite. Min farmor har det så idag... Mätt på dagar men fast i ett rum som inte är hemma. Och jag är 54 mil bort..../h

    SvaraRadera
    Svar
    1. .... och nu berörde du mig med Dina ord. Tack fina.

      Radera
  3. Så fin dikt du skrivit om din farmor, mycket berörande. Kram!

    SvaraRadera
  4. Inger Lundberg23 maj 2014 kl. 23:35

    Så fint skrivet Lotta! En tår i ögat... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag rörd. Tack och kram Inger.

      Radera
  5. Fint inlägg och jättefin dikt du skrivit.....jaa det är inte lätt att bli gammal.....att få komma på äldreboende...men det är livets gång....alla blir vi äldre.....högsta önskan är väl att få vara frisk, ända till slutet....i morgon åker vi till Kreta...yippii!!......ses om en vecka om du vill, vågar och kan , hihi......
    Kramis bia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord :-) Önskar dig fantastiska stunder i Kreta :-)

      Kram

      Radera
  6. Oj, vilken dikt! Den fångade hela situationen och alla känslorna. Inte ofta jag blir så rörd av poesi, men nu rullar tårarna nerför kinderna... oj, oj, oj...

    Kram
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint sagt Anette. I oss människor bor då mycket kraft. Klokt av oss att känna dess blomning. Eller hur. Kram och tack.

      Radera
  7. Det är jag, igen...
    Sitter fortfarnade och snörvar...
    Ser att jag finns med bland dina tips på trevliga bloggar. Kul, jättekul! Känner mig hedrad. Själv har jag inte gjort nån lista ännu men det kommer och du är given.

    Kram
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är jag igen med :-) Hedrad av att vara hos dig med. Du kan mycket :-)

      Skapa fina färger i din dag.
      Kram.

      Radera
  8. Så fin dikt till din farmor! Jag blir rörd till tårar och jag tänker på min lilla pappa som inte har det lätt!
    Kram viktoria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Viktoria. Det flödar så mycket ord i mig. ... och har så gjort sedan barnsben. Jag ser det som en gåva värd att förvalta väl. Fint att du hittade hit till min blogg.

      Det blir så i livet........vi är starka, vi blir trötta. Jag hoppas du ännuu får fina stunder med dina pappa.

      Kram

      Radera
  9. Så vackert skrivet Lotta! Blir tårögd! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Tårar är bra de med :-) Jo det är starka ord....men det var ett väldigt starkt senaste och sista möte med min farmor sept. 2013. Så tacksam över att jag valde att göra den resan just då. Att jag gav min gamla tanter fokus och inte rände omkring och shoppade eller något annat ytligt.

      Kramen

      Radera
  10. Så fint !!! Ha det gott i sommarvärmen. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna med röda stolen :-) Ögonblicken kommer och går. Just nu regnar det i mitt hår men vad gör det. Huden ler. Det känns lång väg. Och trädgården med.

      Ha det så fint du med alla sommardagar.
      Mvh, Lotta

      Radera
  11. Oj, vad vackert och vad du berör med dina ord.

    Kram Victoria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Victoria. Fint sagt. Värmer. Orden har alltid flödat i mig...bubblar över ibland och mest hela tiden :-) Det var fint att titta in i din blogg. Jag kommer tillbaka.

      Mvh,
      Lotta

      Radera
  12. Så otroligt bra beskrivet
    Tårar rinner, jag känner det du kände när du skrev
    Tack för att du delade med dig!/ Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu först kikar jag in hos mig själv här på bloggen. Har gått många dagar sen sist. Inget skyll. Bara så. TUsen tack för dina ord, de kommer ju från ett proffs och värmer därför lite extra :-) Hoppas du skapar många rader och är den du vill vara.
      Kram och hörs. PS Det var himla mysigt på skrivarweekend vid Österåsen. Och roligt att lära känna dig (lite grann än så länge :-) kanske mer någon gång, vem vet.

      Mvh, Lotta

      Radera

Tack för att du tog del av mitt inlägg. Jag blir glad om du lämnar några ord i kommentarsfältet. Må fint.