Kött, rött och sött

Nu är det fin helg igen och vi ska väl passa på att äta gott, eller hur?!Jag tycker om  mat. Den ska smaka gott och se vacker ut. Visst är det viktigt med helheten?

Jag tänkte tipsa om några godingar. Först var tanken att bara berätta om köttet och något gott till det. Men så vill jag gääärna att du ska få veta hur god en sötpotatis är. 
 
Så får det bli. Först köttet. Till detta väljer du såklart ett rött vin som får dig att le. 

Vila Santa Tinto Reserva 2009, Ramos Reserva 2011, Periquita Tinto 2009 kanske? 

Min svåger är från Portugal och jag gillar verkligen de viner han har bjudit oss på. Därför just dessa tips. Finns ju fler såklart.

Välj ett kött som du vet brukar bli sådär läckert mört när du trollat med det i ugnen. Närproducerat allra helst.

Läs i en bok hur du gör med köttet. När det är färdigt och har vilat sig svalt ska du skära det i tunna skivor.

Ta fram en form du gillar. Den ska vara rymlig. Vacker är ju bonus.

Nu ska du göra en underbar blandning som köttet ska bada i.

Den goda marinaden:
Lagrad balsamvinäger
Fin olivolja
Syltlök
Soltorkade tomater (skär i strimlor)
Vitlöksklyftor (skiva dem tunt)
Örtblandning som tex Örtkryddor provencal - mycket!

Hur mycket? Ta som du känner. Smaka av!
Häll del av blandningen i formen. Lägg i köttet. Häll resten av blandningen ovanpå. Nu får du nog röra runt lite med händerna för att alla köttskivor ska få sin del av den underbara dressingen.

Låt stå några timmar i kylen innan servering. Bäst om du lägger köttet i marinaden kvällen innan det ska ätas. Blir godare ju längre köttet har "badat" nämligen.

Till detta kan du servera hasselbackspotatis. När du gör dem tycker jag det är noga att du öser titt som tätt med den där härliga smör/olivolja blandningen som potatisen ligger och puttrar i. Och ströbröd är ju också med här. Ja, du vet nog bäst hur du vill ha dina potäter.

Du kanske redan har upptäckt den ljuvliga sötpotatisen? Då behöver du kanske inte detta tips. Men visst ääär den tjusig?!

Rötter och potäter i ugn
Den gör sig nästan bäst om den skivas och läggs på bakplåtspapper i ugnen utan olja på. Men jag brukar fuska och köra den lite som när man tillagar rotsaker med potatis i ugnen med rapsolja på.

Tänk på att de olika rotfrukterna och vanlig och sötpotatisen behöver olika tillagningstid. Kör du allt på samma plåt så låt vanlig potatis vara inne i ugnen ca 15 minuter före du slänger in till exempel morötter, palsternacka och sötpotatis. Sötpotatisen kan nästan komma i sist.

Bäst om du testar och ser vad du tycker blir bra. Det är själva grejen med matlagning tycker jag...att inte bli slav under receptet. 

Sötpotatis som förrätt
Nu säger vi såhär; Tänk bara sötpotatis. Tillaga dem som jag sa här ovanför, alltså utan olja, skivad, på plåt i ugnen. Låt den bli rätt färdig, men inte fööör hård.

Nu ska du göra en gudomlig tomatsås. Det är samma sak här. Känn och gör och framför allt smaka! (jag vet att det var mat-TINA som sa det först ;-)

Krossade tomater, chilisås, tomatpuré, vitlök, färska örter, lite honung. Låt allt dansa loss i en kastrull. Koka snällt. En lång stund. 

När sötpotatisen är klar ska du ha dem som chips till såsen. Dippa och njut!


Så kul det är med mat. Så gott det kan bli.

Att njuta. Det är vi värda.

Dansar mig gladare

Det är Dansens dag idag enligt almanackan.

Dansa varje dag och bli gladare, tycker jag. 

Ibland går vi igång av "små grodorna" (som här en midsommar för några år sedan. Jag i turkos scarf). Japp, det svängde bra.

Andra gånger krävs en cool discodänga eller något rockigt för att glädjegnistan ska tändas.

Apropå det sistnämnda så svängde det 
häromsistens så jag höll jag på tappa brallorna...var på en härlig musikkväll en bit ut på landsbygden. Sång och skådespelarproffset Helene Sjöholm var ditbjuden med sin kusin Maria, som för övrigt bor i min hemstad. Husbandet Holmstens Trio hade bjudit in vännen Klas, en skolad operasångare. Han knockade mig totalt med sin version av Elvis Suspicious Minds. Hela havet gungade (i min kropp i alla fall) och jag var komplett euforisk!

Annars gillar jag även att gunga loss till världsmusik på Folkmusikfestivalen Urkult. Den festivalen är så livsviktig för mig att jag har valt att återkomma år efter år. 

Dans är helande. Dans är kraft. Våga dansa, helt enkelt. Är det enkelt för dig?

Att dansa är att släppa kontrollen. Att släppa kontrollen är att hitta roten till det sanna. Vill vi? Ja, såklart. Egentligen innerst inne...

Här är ett lyckat recept; välj en låt som du gillar väldigt mycket. Skruva upp ljudet rejält. Börja gunga lite. Och så lite mer. Och sedan mycket och helt hämningslöst.

Att sjunga till är ju helt perfekt!

Vi gör så.

Det går bra.

Rörelse för livet.

Att bli gladare.

Det är vi värda.

Lekte sakletare

Ville hitta en rostig hink. Kom hem med ett helt oljefat. Sådant blir jag glad av! Bakgrunden var att jag åkte ut till Eija på Norrfrid Gårdsbutik i söndags för att hämta lite hästskit till min trädgård. Vi strosade omkring på gården och bakom hönshuset stod några rostiga tunnor. Jag hade turen att få den som syns här på bilden. Den passar som handen i handsken tillsammans med vårblommigt i glada färger vid min sten- och kuddhörna.
 

I kudd- och stenhörnan har jag odlat fram en bädd med citrontimjan. På sommaren brukar jag lägga mig på kuddarna här intill och snusa på den. Man kan lätt använda den som huvudkudde för en stund. Ja, lite hårt med stenarna som kantar rabatten, men lite får man tåla. 

Tänk dig; du ligger där på rygg, kuddarna är många och mjuka. Du tittar på molnen som dansar på himlen. Hör en humla surra. Flera för den delen. Kanske ett flygplan hörs i fjärran. En svag rosdoft får dig att le. Du drar handen över citrontimjanbädden och doften gör dig euforisk. Sambon ropar att fikat är klart. Han har dukat med paj och kaffe i "mitt lilla Italien" som jag kallar platsen under pilen där vi sätter oss vid den vita trädgårdsmöbeln.

Snart är sommaren här och jag kan ligga i min kudd- och stenhörna och leka Ferdinand.

Sådana stunder brukar jag ha på sommaren. I all enkelhet. Att se det stora i det lilla.

Sol i kruka och stora planer

Så mycket glädje på en endaste dag. Hur mycket ryms det i en människa? Tänk att solen dessutom får plats i en zinkhink (ja, kruka blev till hink).
 Två fina solrosor fick följa med hem från affären. De får verkligen duga så länge medans frön gror i alla vrår och kanter här hemma. Det ska bli många höga solrosor i trädgården i år. Och det är bara början på äventyret...

Här ska kantas land och läggas sten. Apropå det så har min sömn kantats av smärre mardrömmar på sistone. Vaknade klockan tre en natt och tänkte på en skiss jag ritat. Den kändes plötsligt inte alls bra. Tänkte lite till och tänkte sedan på att jag måste sova... Då fick jag plötsligt en ny idé som tog minst en timme till att tänka på. Det handlar om trädgårdslandet som blir större i år. Ätbart ska varvas med örter, blommor och stenläggning.

Är jag klok? Det är jag väl inte den rätta att svara på, men ja, jag känner mig helt ok i både kropp och själ.

Skaparkraften är en sällsam kraft! Känner du hur den lyfter dig till nya höjder? Man får passa på att "åka räkmacka" när den visar sig. Jag är tydligen mitt uppe i något energirikt just nu, så jag har valt att fälla ut seglet och sväva med. 

Idag gjorde jag en liten prototyp på landet. Ritningen funkade rätt bra. Min mattematiske sambo räknade rätt snabbt ut att jag behöver 30 stenar 40x40. Själv var jag upptagen med annat (räkna är tråkigt!). Är det sådant som kallas att komplettera varandra?

Går omkring med "Handbok för köksträdgården", av Lena Israelsson. Hon ger mig många bra tips. Ska det bli något drag i grönsakslandet så har jag förstått att det är hög tid att  lägga dessa sköna bönor i blöt. Nu är det gjort. Om ett par dagar så ska de ner i jorden. Bästa sorten ser du kanske...Runåbergs alltså. Mina har jag köpt hos min vän Eija Kortesaari som driver Norrfrid Gårdsbutik. Henne har jag en del nykläckta idéer att tacka för. "Tack Eija"!

De sköna bönorna igen. De gjorde sig så bra i glasburkar. Bondbönorna ser ju ut som musslor, eller hur?!

Hoppas de tar fin fart. Satte slanggurka för någon vecka sedan. De tittar upp nu. Snart ska de få titta in i växthuset. Om några veckor till...bor ju i norr där inget ska tas för givet... Sol idag kan vara frost i natt...

Nu tar vi hand om oss. Och jobbar med det som gör oss glada.

Fint så.

"Njuta
Vila
Öppna dörren ljus

Vaken tid
Lycklig

Att vara
Sådan är jag

Tänker stort
Om det lilla

Redo för nytt
Med öppna armar"

[by me]

Måsar och ljuvlig musik

Vackert med vatten. Finns inte havet nära går det bra med en älv.

Har ni hört hur måsarna skriar? De flyger, sitter, spanar och framför allt skriar.  När jag hör måsarnas läte förflyttas jag till havet. Tycker de hör ihop. Jag kan längta så mycket efter havshorisonten och doften. Det är något speciellt att stå där och blicka ut över vattnet. Frihet. Jag kan gärna stå där länge. På land känns bra. Båt åker jag inte gärna. Var och en får välja. Det är ju skönt.

Om man bor här hos oss i fred. Vi får skänka dem en tanke de som tvingas fly undan svåra omständigheter.Ibland via båt. I många dagar. Ibland går det bra. Ibland inte. Omänskligt. Skänker en tanke. Hoppas på det bästa för alla. Det måste gå...

Det här är Ångermanälven. Den rinner genom min stad.

Här trivs måsarna just nu. Försökte äta en glass på en bänk nära älven. Gick inte bra. Hade plötsligt ett vitt moln ovanför huvudet. Måsar var namnet på det molnet. Gick vidare. Glassen var liksom viktig. Hittade tillslut en annan plats, men då vad glassen nästan slut. Inget problem av stora mått, men ändå.

Förutom havet så får måsar mig att tänka på en händelse från när min dotter var liten. Kanske 10 år. Hon hade en kompis här hemma, som skulle sova över. Just den kvällen spelade jag klassik musik i köket. Tjejerna hade trevligt med sitt. Vid läggdags fick jag för mig att låta tjejerna varva ner till klassiska toner. Dottern har växt upp med blandad musik men jag visste inte hur kompisen skulle reagera. 

Kände mig väldigt seriös. Släckte på deras rum. Pratade lite om allt möjligt. Höll ett tyst och lugnande tonläge så de skulle landa ännu mer. Så sa jag att nu ska ni få lyssna på en kompositör som jag tycker mycket om. Sådan musik är bra för alla. Han heter Mozart.

Och då hände det...kompisen gapskrattade en lång stund och sa sedan mycket frågande "måsstjärt!?". Kunde jag annat än skratta gott jag med. Hur tokiga de än var den kvällen så slutade det ändå med att jag satte igång "Sagan om Mozart" (måsstjärt...) med Thomas von Brömsen som berättarröst. 

De blev tysta. De lyssnade. De somnade.

Vår, nu och väntan

På väg. Inte bråttom. Solen bestämmer.


Jag njuter. Men jag väntar också. Är vi inte alla lite så att vi har bråttom iväg i tankarna. Hur var det nu med Carpe Diem? Här och nu.

Medan vi väntar på något annat kan vi väl passa på att bli glad åt fåglarnas frenetiska kvittrande till exempel. Så många vackra toner det finns! De är så små, så små med sång som fyller hela universum. 

Har du hittat någon brusig bäck förresten? Jag cyklar förbi en sådan på väg till jobbet. Att lyssna på den är lycka - här och nu - Carpe Diem. 

Jag brukar sjunga ikapp med bäcken. Vi tycker det går bra. Att inte dömma, bara vara. En konst i sig.

Nu längtar jag efter ihållande värme så att jag får uppleva perennernas framfart. Om de  har orkat igenom ännu en vinter. Och det tror jag faktiskt. 

Har sett liv i några rabatter. Två av de små underverken delar jag med mig av här.  

Såhär vackra är dessa marktäckare om några veckor.... kan man annat än längta. 

En kompis som verkar klarat vintern är salvian. Här en nyanlagd stor rabatt på framsidan i söderläge.


Salvian har fått bli mitt substitut för den lavendel som inte gillar vintern här där jag bor. Säg den som inte drömmer drömmar om ett hav av lavendel i sin trädgård. Det vore  sagolikt vackert att ha.

Såhär fin är förhoppningsvis mina salvia i juni. Jag har kommit att gilla den mer och mer. Har upptäckt att den bjuder på det vackra även när blommorna gjort sitt...Den liksom skimrar i blålila även när blommorna tröttnat.

Men nu är nu och det duger mer än väl med vårlökarna så länge.

Jag är glad. Väntar i smyg. Lever här och nu i våren.

Och väntar...bara lite

En god knöl

Tänk så mycket gott det går att göra av en knöl ändå! Den här varianten heter "bankad potatis". Jo, det stämmer att de kommer att få en tuff behandling. Men oj så gott det kommer att smaka!

Sätt på ugnen. Lämplig temperatur tror jag kan vara cirka 220 grader. Varmluft 200. Välj ut några mellanstora potatisar. Skrubba dem ordentligt. Lägg dem på bakplåtspapper i en ugnssäker form. Så in i ugnen bara utan minsta tvekan. Nu är det baka baka som gäller.  

Är de klara snart? Det kan du lätt få svar på genom att känna efter med en potatissticka. Och så hörs det på ljudet. Det liksom låter som pyspunka i skalet skulle jag säga. Ta ut dem när de nästan är klara. Låt de svalna lite men långt ifrån helt och hållet.

Nu ska det bankas! Själv tycker jag det är roligast att lägga en handduk ovanpå potatisarna och banka till dem med handen. Därav namnet bankad potatis (smashed potatoes).

Tycker du inte det låter speciellt roligt så kan du trycka till med en träslev eller något liknande. 

Nu är de väl lagom mosade kan jag tro. En läcker sås kompar bra till har jag kommit på.

Rör ihop olivolja med fin matlagningssenap och lite söt senap samt färsk rosmarin (ta  rejält med blad och klipp dem smått). Ringla blandningen över potatisen. Strö på flingsalt. Nu ska de in i ugnen igen tills de fått en gyllenbrun färg.

Du väljer ut ett gott kött till detta. Helst biffkött. Tycker jag i alla fall. Och frasig sallad. Och några andra goda och fina grönsaksfärger.

Hoppas du gillar dem.

Smaklig måltid!

God vänskap och god mat

Smart lösning när det är mycket som ska få plats. Värden kan minsann snickra han!

God vänskap ger lika mycket energi som god mat. Om inte mer...jo helt klart mer! Och när man får både och vid samma tillfälle är mysfaktorn uppe i minst hundra procent. 

Idag var en sådan dag. Vi var på knytkalas hos goda vänner, som bor ute på landet på en plats jag gärna vill åka till ofta...och inte lämna på många timmar. Ja, sova över vore fint det med. Mina två barn håller med mig. De vill alltid vara kvar när det är dags att åka hem. Min sambo är lite mer modest, men jag vet att han trivs där han med.

Den järnspisen är vacker. Påskbrödet smakade ljuvligt. 

De bor i ett hus som har charm från topp till tå. Ja, charm har värdparet och deras två ungdomar med. Sicken härlig kombo. Jag fyller på till bredden med energi när jag är hos dem.  

Värdinnan och jag har varit vänner i massor av år. Fina allihopa. Tror jag kan säga att vi är själsfränder. Visst är det så vi känner Hanna? Ja, ni som har sådan vänskap vet vilken rikedom jag pratar om. 

Att finnas för varann i både sol och regn.

Som den där sommaren då jag inte skrattade så mycket...jag åkte till Hanna för att bara vara. Hon placerade mig bland ett hav med kuddar i en gammal rostig järnsäng som står under en ståtlig lönn på gården. Jag blundade och lyssnade på sommarvindens viskningar som drev genom grenarna. Hanna kom tillbaka med läskande lemonad. Så gott det smakade och så glad jag blev. Plötsligt kände jag faktiskt att livsandarna vaknade inom mig. Hanna donade på gården. Våra döttrar var ute på en ridtur. Våra söner var nere vid älven och fiskade. Jag fick bara vara som jag var. 

Sådan är den, vänskapen.

Hos vännerna där ute på den underbara platsen bor även två ulliga damer. Nyklippta och fina och höggravida. Ullis heter denna donna. Lammen är beräknade att komma vilken dag som helst. Jag och en till av gästerna gick bort till hagen flera gånger idag för att kika om det magiska ögonblicket hade startat. Nähä, inte på beställningen alltså. Hanna, som dessutom kan stoltsera med yrkestiteln barnmorska, har lovat att höra av sig bums när det är dags. Då tänker jag och min dotter åka dit och titta på de små underverken. 

Det är livskvalitet. Det är vänskap. Det är underbart!

Viljan att vilja...

Påsken är här. Hoppas din blir fin och god och glad. Vet inte vad som var värst för mig idag...att jag kom hem med en stor påse godis för 62 kronor eller en halv melon för 92 kronor. Livsfrågor som trots allt går att hantera rätt så bra.

Jag känner en person som klev rakt ner i det svarta hålet. Sedan var livet inte lätt längre. Och sedan blev det lätt igen. Men vägen däremellan var kantad av många krokiga vägar och fallgropar. Att hon står rak idag beror på hennes vilja. Den satt där och väntade på henne. En dag var hon redo. Viljan också. Fast den tvekade många gånger. Hon också.

Jag funderade på detta med vilja. Sedan skrev jag en dikt. Eller rättare sagt två. Varsågod och läs om du vill...

Viljan 1

Tomt utan

Inget i

bara utanför

här står jag

så mycket din

och utanför regnar solen bort

så lydig ska jag vara

ingen rast jag ber om

bara stå här

i din fartvind

så mycket din

ber inte om något

vill bara fylla dina skrattgropar

ber inte om något

så lydig ska jag vara

ingen rast jag ber om

så mycket din

Viljan 2

I min sol

I din måne

Tomt och inget annat

Och våren skrattar redan

trots sen novembertimme

tanken droppar

droppar torr

till slut

till slutet

det är stilla

som det blir

valsen ny

bjuder upp

så kommer våren

som den är i vårens timme

och jag blommar

[by me]

Kram och fin påsk. Var rädd om varandra. Krama varandra. Se varandra.

Ibland händer det...

Ibland händer det. Och man förundras över att det enkla kan ge så mycket glädje. Eller är det bara jag som blir glad av att hitta ett hjärta i melonen? Tycker det var en mycket fin gåva av naturen själv. Tackar och blir glad. Länge. Tack tack tack :-)

Njuter gärna av melonbitar i lite tjock yoghurt. Toppar med nötter. Valnötter och hasselnötter blir så bra ihop. Och lite honung, ekologisk/närproducerad såklart.

Solen visade sig i helgen och den var ju riktigt varm! Passade på att ta lite frukost ute i söderläge. Det är ju sådant som är grejen med eget hus. Knalla ut när man känner för det.

Att njuta.
Här.
Nu.
Mycket.

Melodin.
Blir glad.
Orkar mer.
Går vidare.
Springer lätt.
Klarar mer.

Att njuta.
Här.
Nu.
Mycket.

Yoga och trädkramar

Hade lovat mig själv sovmorgon idag. Men frågan är vad som hände. Redan klockan 08 stod jag i skogen. Det var något som drog. Behövde fylla på av naturens trädgård. Sol, fågelkvitter, vårbäcken, träden, kottar och annat smått. 

Spanade in en stor tall som stod mitt i en solglänta. Vi kramades en lång stund. Har du provat själv ännu förresten?

Som jag berättat i ett tidigare inlägg (Krama ett träd) lovar jag att du får mersmak. När du står där och verkligen tar emot kraften som finns i trädet händer något magiskt. Du liksom känner rötternas styrka och trädtoppens längtan. Kraft att spara. Kraft att längta tillbaka till.
Marken var ganska torr märkte jag. Lika bra att göra lite yoga. Andas in. Andas ut.

Efter några solhälsningar gick jag vidare.

Namaste.

Om man tittar riktigt nära så finns det en egen liten värld där nere bland träden.
Där kan man lägga sig en stund och dofta på mossan. Luktar inte alltid gott...men skog.

Lyssna! En hackspett. Imponerande kraft i en så liten krabat. Hur var det nu med det där hackandet...får de huvudvärk eller inte?

Där bor du vackert mitt i solen.

De är så läckra i sitt gula. 

En och en halv timme senare kom jag hem. Ungdomarna sov fortfarande. Jag njöt extra mycket av frukosten efter en härlig stund i skogen.

Dags att möte en ny vecka. Den blir så bra som vi gör den till. Eller hur?

Återbruk gör trädgården glad

Ja detta är min trädgård. Och "nej", det är inte just nu. Här kommer inte spaden ner i backen än på ett tag, vill jag lova... men snart så! Jag tänkte att ni kanske behövde några tips inför helgen, som ser rätt lovande ut på väderfronten. OM du inte tänkt på det tidigare så är det rätt fiffigt att  återbruka gerdsgårdspinnar. Vips så har man trevliga installationer i trädgården. 

Jag är även väldigt förtjust i armeringsjärn, men det visar jag mer av en annan gång. Nämligen när den tänkta rospergolan kommit på plats.

Hur som helst. Gerdsgårdspinnarna är bra att sätta på plats innan rabatterna börjar växa. Vips så når allt full blom. Då kan ett stöd i tillvaron vara fint för vissa av våra fina vänner i trädgården.

Välkommen på en rundvandring...

Turkost kan verka vågat men aklejan och annat säger "ja tack".

Humlen gör sig finfint på naturlig pinne. Denna är egentligen gjord som en pergola men hur jag än hurrar på hinner humlen aldrig växa fullt ut innan frosten biter tag...norr är norr.

Många höstögon blir det! De tindrar ikapp med limepinnarna.

Framsidan igen när aklejan är nöjd med sitt och bergormrot och annat tar över.

Det här är lätt som en plätt att göra. Men visst är det vackert i all sin enkelhet?

Fin helg till dig. 
Lyckat till med eventuellt trädgårdspyssel.

Du är unik

Höstöga bor i min trädgård. Det är jag glad för.


Det finns någon jag känner som behöver dessa ord...så nu säger jag dem...

Du är unik. Och jag. Alla vi. Vi kan så mycket. Vill vi blomma? Inte alltid. Men förhoppningsvis ofta. Så går tiden. Fort.

Var bara lugn. Det är att vara mitt i, här och nu som räknas. Att du andas. Det är en gåva i sig. Vara bara lugn. Du är inte ensam.

Tänkta tankar kan ändras. Planerade resor kan ställas in. Men tron på oss själva får vi inte tappa. Och tappar vi taget så finns det alltid någon där. Vi är inte ensamma.

Daggkåpa med livets dryck. Så vackert att det räcker ett långt ögonblick.


"Du är som alla andra
en människa på jordens hjärta

som alla andra är du

en
som ingen annan"

[by me]


Solkram till dig
till mig
till oss.

Currylax a la India

Det finns en rykande färsk kokbok hemma hos oss; David Batras inte så tråkiga indiska mat. Mycket läckert i den. Blev så laddad att jag grävde fram en bit av sambons vacuumpackade sommarlax ur frysen.

Bara så ni vet det så vägde laxen 11,2 kilo och fångades av min sambo i Ångermanälven en natt i mitten av juli 2013. Ekologisk med andra ord!

(Bilderna har jag fotat själv)

Se ett sådant härligt konstverk! Kryddor är vackert. Kryddor är gott. I denna rätt behövdes koriander, curry och chilipulver. Currystekt lax fick det bli. Laxen ska gnidas in i kryddorna. 

Som tillbehör skulle det vara ärt- och myntaröra. Aldrig provat, men mums, tänkte jag och slet upp frysen! Men gud så lite ärtor jag hade hemma. Tänker som tur är tankar "utanför boxen", så det var inga problem. Hittade lite ärtor och lite soyabönor. Mix mix så blev de en härlig röra.

Röda linser ingick inte i Batrans recept. Jag kände bara att det skulle göra sig suveränt till laxen och ärtröran. Om jag hade rätt? Ja! Den passade perfekt. Det blir som det alltid blir när jag ska göra något efter ett recept... jag kan banne mig INTE följa det till hundra procent. Ser det tydligen som en härlig utmaning att testa saker på egen hand. 

Livet är ju fullt av möjligheter tänker jag. Eller hur?!

Röda linser blir ju rörig av sig själv när man kokar dem. Jag kokade 2,5 dl med 5 dl vatten. När den var klar piffade jag till den med pressad vitlök (2 st) spiskummin (ta mer än du tänkte) och flingsalt. När jag lagt röran i en skål ringlade jag massor av fin olivolja runtomkring och toppade med myntablad.

Ett vitt avlångt uppläggningsfat passade bra. Citroner är både ögonfröjd och en smakhöjare.

Mmmmm,var god stör ej. Njuter! Mat är så gott. Längtar redan till nästa indiska afton.

Egentligen är det ett under att jag fullföljde mina planer att laga denna middag. En av mina ungdomar frågade via sms vad vi skulle äta idag och jag svarade "indisk fisk". Fick en gråtande sol tillbaka... Den andra ungdomen tog ett varv i köket när jag kockade som mest och hon sa "jaha", rynkade på näsan och vandrade tillbaka till sitt rum.

Hur som helst så hoppas jag att du som tog dig tid att läsa detta har blivit inspirerad.

PS Öl passade perfekt till DS


Här kommer Batrans recept
(att jag busade lite på egen hand får ni ta med en nypa salt eller två ;-)

4 portioner
600 g lax i portionsbitar
1 liter vatten
1 dl salt
1 1/2 tsk malen koriander
1 1/2 tsk curry
1 tsk chilipulver
2 krm stött svartpeppar
Neutral rapsolja

Rör ut vatten och salt till en saltlag. Lägg i laxen. Låt rimma i ca 30 min.

Torka av laxen och gnid in med kryddorna.
Stek fisken, låt den ha en rosa kärna.

 Ärt- och myntaröra
500 g frysta gröna ärtor
1/2 kruka färsk mynta
Saft av 1/2 citron
Smör eller ghee
Salt o nymalen svartpeppar

Koka ärtorna. Mixa dem med mynta och 3 msk smör eller ghee till en röra.

Smaka av med citronsaft, salt och peppar. Servera till currystekta laxen.

Oj vilken blommig dag!

Idag har vi badat i blommor! Eller rättare sagt min dotter som fyllde 17 år hade turen att få de mest underbara färger och former idag. Jag passade på att njuta såklart.

 Tulpaner, rosor, gerbera, anemoner... och så bedårande ranunkler, med lager på lager på lager av det vackra.

En av Sofias favoriter såhär på vårkanten och min med. 

Fint att sätta i saftflaskor och vattenkannan funkar bra den med. Låter vi fantasin flöda så kan vi överraska oss själva rätt ordentligt emellanåt. Eller hur?

Här har vi 17-åringen. En fantastisk tjej med stark självkänsla. Hon har valt att gå sin egen väg i livet. Med ett stort och varmt hjärta målar hon sin värld i starka färger. Gissa att den här mamman (jag) är stolt!

Det var många som kom och fikade. Både unga och gamla. Vänner är viktiga. Både härligt och värdefullt med vänner i olika åldrar. Det ska man tänka på att samla på sig genom livet. Vi har så mycket att lära oss av  varandra.
 

Vår i blick! Dessa små trevliga står ute på bron och fick gästerna att känna sig extra välkommen.

Så är snart detta ögonblick ett minne blott.

Dagen är en annan dag i morgon och himlen är nya färger att spara.

Livet är härligt. Jag älskar mitt liv. I love my life.

Apropå röd solhatt...

Det ni ska får höra nu hände för 

17 år sedan.

Det känns som om preskiberingstiden har gått ut, så därför törs jag berätta...

Det var 5 april 1997 och vårt första barn hade bestämt sig för att det var dags att se dagens ljus.

Allt gick som det skulle; blod, svett, tårar och glädjerop allt i en härlig mix. 
Det blev en underbar hon 

som fick namnet Sofia.

Amningen kom igång. Men gud så ont det gjorde efter ett par dagar! 

Enligt en barnmorska skulle jag testa en salva gjord på röd solhatt.

Nästa gång sambon kom på besök berättade jag vad jag behövde. "Barnmorskorna har nog", sa jag. Han spatserade iväg (som nybliven pappa går man ju på lätta steg har jag märkt). 

Jag och Sofia myste. 

Så kom Per tillbaka och räckte fram det jag frågat efter...som han tolkat min beskrivning. I handen höll han nämligen en röd virkad solhatt i form av en jordgubbe. Hahahaaa vad vi skrattade. Eller vänta, var det bara jag som höll på att dö av skratt? 

Den här gången var hans steg lite mer av det hasande slaget. Efter en stund kom han tillbaka med salvan. Alla nöjda. Och jag fnissade fortfarande.

Apropå röd solhatt alltså. Det är ju en blomma och den är en av mina favoriter i trädgården. 

Vilken härlig attityd den har 

både som knopp och fullvuxen! 

Visar några sagolika skeenden längre ner på sidan.

Trädgårdslivet är härligt. 

Se här vilken fin kombo. 
Solhatt (alltså Rudbeckia), Rosenflockel, Sockblomma, Näva, Vintergröna och Humle 
är några som står och trivs i denna rabatt i min trädgård (som du bara ser en del av här). 

Rosenflockel är helt underbar! 

På två säsonger har du en perenn som stoltserar cirka 2 meter hög.

Dubbelrekommenderas!!

Här nedanför kan du se mina solhattar 
Rudbeckia Magnus i vackra skeenden.