Det här med lycka...

Liten på jorden med stark växtkraft. Bor på Norrfrid.

Det här med lycka. Igår var jag mitt i lyckans öga. Bara för att jag valt det. Och för att platsen jag var på är en guldplats på jordens hjärta.

För ett år sedan gjorde jag ett val...att bli lycklig igen. Hade länge gått med svarta moln kring själ och hjärta. "Lotta, livet är nu, inte sedan. Börja leva fullt ut. Gör det!" Så sa jag till mig själv. Om och om igen. Va?! Vem kunde ana.

Tillslut tog jag steget. Klev ur min box. En dag knackade jag på hos Eija på Norrfrid Gårdsbutik. "Hej, behöver du hjälp", frågade jag. "Ja, gärna" svarade hon. Detta första möte landade i ren och skär ömsesidig respekt och vänskap och en massa roligt på Norrfrid!

Tänk så bra livet kan bli bara man bestämt sig.

Tillbaka till gårdagen på Norrfrid.

Mamma smakar prima. Gårdskvinnan Eija skymtar bakom mamma får.

Jag och Eija skulle baka tunnbröd så det rök om det. Men först skulle djuren ha sitt. Vi sa hej till lammen. Jag stod långt ner på poppislistan kan jag säga. Det enda småttingarna gjorde var att leta efter sin mamma. Och det enda mamma får gjorde var att berätta för de små att "kom hit, du tillhör mig". Vackert så säg!

Hönsen (många) och tupparna (två) var modigare än vanligt måste jag säga. Var det den klara och soliga morgonluften som gjorde dem så yra tro?! Vi var på tipp topp tupp humör allihopa. 

Så var det dags för att baka på 10 liter deg. Efter ett eldorado av mjölryk, jäsning och en del andra bestyr satte jag igång... att elda och kavla och grädda och prata med gästerna, dekorera gokakor och koka kaffe.

Ja, jädrar vad roligt jag hade! Och Eija sålde i gårdsbutiken som aldrig förr. Glada miner på oss båda ska jag säga.

Såhär ser en lycklig jag ut. För att jag har valt att göra saker som gör mig lycklig. Fotot passade pappa på att ta när han och mamma hälsade på i gårdsbutiken och smakade på tunnbröd och gofika.

Jag läste precis en artikel skriven av en TT reporter, som intervjuat en Danilo Garcia, (doktor i psykologi vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet. Om just det här med lycka. "Glad eller ledsen? Det beror delvis på dina gener". 

Ja, det håller jag med om. Vi har med oss mycket från arvet. Men samtidigt har vi alla ett val. Det kan vara lätt att göra som man är van att föräldrarna alltid gjort... ha det som skyll liksom för att aldrig behöva ta tag i sitt eget jag. Men vi har alla möjligheter att själv skapa ett bra liv. Hur vi förhåller oss till människor vi möter och till oss själva är ju tillslut vårt eget ansvar och ingen annans. 

Danielo Garcia säger även: "Skär ner på det som stör och lär dig att acceptera dig själv".

Det håller jag med om helt och hållet! Jag skär bort lite ibland, klappar mig själv på axeln oftare och säga "bra jobbat Lotta".

Att bli lyckligare. Och resan har bara börjat. 

  

Flörta med gästerna och dig själv

Det bästa jag har exponerar jag i hallen. Bilder på barnen och konstverk som de gjort.

Nummer två på trevlighetslistan att ha i hallen är citronmeliss. Jag brukar ställa en på hallbyrån. Med en liten skylt som uppmanar till att gnussa på den så blir gästerna garanterat på ännu bättre humör.

Det bästa är ju att jag själv kan dofta på den hur ofta jag vill. Och det vill jag.

En citronmeliss sätter stopp för vilket ilsket humör som helst. Eller en soffpotatis för den delen. Jag vet.

I min trädgård växer en stor citronmeliss. Bredvid den bor så kallade lammöron.
Jag stannar alltid till och tussar på dem när jag strosar omkring bland blommorna. Blir så glad av känslan.

Tänk vad känsliga vi är i handflatorna.
Tur är väl det. Det finns så mycket att känna på i en trädgård! För att inte tala om att lukta och titta på.

Snart är min trädgård här igen.
Jag litar på våren. 

Shushi, soppa och massor av ris

Det är snart helg igen. Jag vill tipsa om några godingar som är värd att laga flera gånger om! Såhär många brukar vi göra!

Att göra shushi är lättare än du kanske tror. Eller så är det jag som är så korkad att jag kastar mig över hantverket utan att fatta att det egentligen krävs år av träning. Dit det bär dit bär det...och hemma hos oss har det blivit gott alla gånger hittills.

Första gången vi gjorde shushi här hemma var det min syster som var arbetsledare. Andra gången var det min dotter. Jag då? Ja, jag har gjort jag med. Den gången det var dags för mig hade jag två herrar klängande över axeln och goda råd haglade. Tror inte de kom på alla frågor själv... måste ha varit ölen som hjälpte till. Det var en bedrift i sig att få till rullarna den gången ska jag säga. 

Ungefär såhär ser det ut när du ska tillverka dem. Du behöver en shushimatta, sjögräsark, massor av ris, lax (gravad eller kallrökt brukar vi ta), gurka, salladslök, avocado, räkor, rädisor. 

Sen är det bara att börja skapa. Lax i några rullar. Räkor i några. Övriga ingredienser lägger du i hela tiden. Rulla snällt men bestämt på samma gång. Skär i skivor.

Wasabi och soja är viktiga tillbehör. Samt pinnar och god öl såklart!

Här kan du läsa mer om hur du gör shushi (hittade en bra sida med proffstips)

Den här snyggingen heter koriander och är ett måste i en soppa som är så god så du aldrig önskar du kunde bli mätt.

Tom ka gai. Känns det bekant? Det är en thailändsk kycklingsoppa. Den klarar du att göra! Mina barn har till och med fått prova den på hemkunskapen. Det känns väl tryggt. 

Färgglatt, eller hur?! Du hackar massor av läckerheter till Tom ka gai.

Och snälla du, välj en kyckling som har haft det bra. Jag vet att det är hur svårt som helst att hitta ekokyckling. Vi har faktiskt lyckats. Det blev en skåning, som fanns på Coop. Hade såklart varit bäst med en närproducerad. Men vi har gjort så gott vi kunnat i alla fall.

Såhär gör du Tom ka gai (recept.nu)

Så där. Nu kan ni ladda inför helgen.
Smaklig stund! 

Det är vår nu och allting vaknar

I väntan på att trädgården ska vakna kommer det vackra från affären...

Ja, det är vår nu och allting vaknar. Vägen till jobbet kantas av fågelsång och bäckens brus. Susar på cykeln utför backen. Livskvalitet. Nära till allt. Allt är nära. Att njuta är en gåva. Sjunger högt. Vinden svarar. Slirar i gruset. Hoppsan. Parerar. Susar vidare. Passar på att sjunga en sång till innan jag möter någon längs vägen. 

Fyller hela mig med luft. Bra att tänka på. Prova. Andas in. Andas ut. Balans. Känns bra.

Varje dag finns något att glädjas åt. Och kanske det sorgliga. Allt finns, allt behövs. Men ibland undrar jag varför? Tänker på de som har allt och de som inte har något.

Vad är allt? Vad är inget?

När gav du någon en blomma senast? Bara för att... När sa du senast "hej" till någon du inte känner? Någon kanske blir förvånad, men glad i många timmar. Ta tag i det du tänkt på under en tid. Någon kommer att bli glad. Någon kanske blir irriterad. Vem vet. Våga bara.

Allt vaknar nu. Ja, det är våren. För somliga det ljusa. För andra en tung tid. Vi får försöka tänka på det och vara lyhörda för den som känner sorg trots ljuset och kanske just därför... En kram kostar inget, men kan räcka i många dagar.  

Snart vaknar trädgården. Det är kraft och enastående vackert. Från minsta blad till vackraste blomma.

"Nu vaknar det.

Är det underbara.

Allt levande.

Mitt i.

Här

Här

Här

Mittens universum.

Processen.

Tänk att det går.

Och ditt viktigaste blir här.

Och ditt liv blir här.

Och ditt ögonblick alltid det rätta.

Ett "hej" 

och någon fick allt

för ett ögonblick.

Och du letar inte mer.

Viktigast nu

nu och nu.

Där du står.

Och någon blir din vän.

För alltid".

[by me]

Att välja det ljusa

Det finns alltid en händelse. Det finns alltid ett val. Just denna händelse. Just nu. En människa. Ett liv. Ett skeende. Ett val. Att välja. Livet. Och ändå tvekar vi. Och ändå lever vi.


"Klipp av fotbojan
slit bort ögonbindeln

låt sånger om livet fylla dig ljus

Dansa genom naken dimridå

Låt avsiktliga avstånd komma nära

Låt bruten tid vila sig stark
i ditt varmbonade ögonblick"

[by me]

Underbar flora på väggen

Himla blommigt och trevligt på en vägg i allrummet just nu. Hade en idé för Nordens Flora och efter mycket letande fick jag tag på ett exemplar. 

Du kanske har varit med om det själv 

någon gång...tillfälligheter som bara ramlar över en ibland. Detta hände för ett tag sedan när jag var i Sundsvall. 

Med Nordens Flora i tankarna stegade jag in i butiken Myrorna. Letade upp avdelningen med böcker och gick rakt fram till en av hyllorna, satte mig ner och där närmast golvet stod boken.....precis som om jag vetat det hela tiden. 

Sådant gillar jag. När man liksom bara känner på sig något. En flow som är svår att beskriva. Är glad över fyndet och det blev en fin installation dessutom. Trevligt för gästerna att läsa lite om växter också medan de väntar på att jag dukar upp till middag eller en fikastund.

Erkänner att det kändes lite olustigt när jag rev ut bilderna. Det är ju något högtidligt över en bok. Förlåt boken.

Vem vet. Kanske du inspireras av idén.    

Vin, örter och sång

Ja, det är ju ändå lördag. Vill
tipsa om denna goding från Chile.
Passar perfekt till biffkött. Så blir
det hos oss ikväll. Ekokött från
bästa Norrfrid Gårdsbutiks lantbruk
i Klovsta, Sollefteå. Till köttet
hade jag tänkt matvete som
blandas ner med gorgonzolaost och
färsk spenat. Lite salt och nymald svartpeppar. Mums!

För att inte tala om glasen. Minst
lika viktigt att det "smakar rätt i
munnen". Min favoritserie heter
Essence. Champagneglaset är urläckert.
Kanske vi tar lite mousserande på
stående fot i dem ikväll. Då vill
jag tipsa om en goding som heter
Prosecco (Extra Dry).

Slår nog på lite cool jazz till det,
eller så får Earth Wind and Fire
göra mig sällskap i köket.

Men inget kök utan örter om jag
får bestämma. Och det får jag ju.

Bästa basilikan. Älskar vatten. Tänk på att vattna den underifrån. Den här krukan är snygg och smidig.

Det är läckert att blanda lite olika skålar och krukor till örterna.  

Persilja vill jag ha färsk året om. Bäst är det ju att plocka den i egna landet. Det får bli i augusti. I denna kruka brukar jag få plats med fler örter på rad.

Rustik och romantisk rosmarin. Älskar denna växt. Passar underbart till lamm. Men tyvärr har jag inget kvar i frysen. Men se så fint den gör sig i en vanligt syltburk. Är småtokig i smaken!

I sommar planterar jag massor av rosmarin blandat med alla andra favoriter i stora krukor ute på framsidan av huset. Det är så härligt att springa ut och hämta örter efter smak och mat.

Ha en fin lördagskväll. Drick gott till maten om du vill, det tänker jag göra.

Och berätta gärna vad du åt och drack ikväll.

Andas hav och äta saltad bulle

Såhär kan jag bli stående hur länge som helst. Älskar att fästa blicken längst bort, vid havshorisonten. 

Frihet och kraft är orden. Doften, ljudet, rörelsen. Blundar. Andas. In. Ut. I takt med vågornas rörelse längs strandlinjen.

Det kan storma. Det kan vara lugnt. Känslan består. Frihet och kraft. Enormt, underbart och farligt på samma gång. 

Kom att tänka på en påsk för rätt så många år sedan. Innan vi fick barn var det visst. Så om vi säger si sådär 20 år sedan. Ja, herregud vad tiden flyger! Jag fick sambon att förstå att vi behövde havsluft innan påskbuffen vi var bjudna till nästa dag.

"Men det är ju så dåligt väder", sa sambon. "Men vid kusten skiner alltid solen", sa jag.

Vi packade fika och susade iväg de cirka 6 milen ut till kusten. Norrfällsviken fick det bli. Jag såg fram emot att titta på havet och fika lite. Sambon hade fortfarande inte bestämt sig för om utflykten var en bra idé överhuvudtaget. 


Redan på väg ner mot vattnet insåg jag att skitvädret tydligen hade kört ikapp med oss. Dimman låg tät, vinden ven och regnet piskade mot våra ryggar. Såg inte en havshorisont så långt ögat nådde.

"Passa på att andas nu då", sa sambon. 
Jag låtsades inte höra.

Vi sa inte mycket. Drack kaffe med havssaltad bulle.

Jag gick en sväng extra bland stenarna för att liksom bevisa att det inte finns något dåligt väder utan bara väldigt dåliga klädval...

Jaha. Det var det. In i bilen och hemåt igen. När vi kommit ungefär halvvägs blev det tvärstopp. Bilen ville inte köra en endaste meter till. Vi ville väldigt mycket mer. Komma hem till exempel. Stendöd var ordet. Sambon ringde en livlina som bodde ett par mil bort. Japp, han kunde komma. Phu, vilken tur. Han visade sig var duktig på att meka dessutom. 

Ett par timmar senare rullade vi vidare. 

Jag hade en hel del jag ville säga om den där bilen, men insåg att det var bästa att inte nämna något. Inte precis där och då i alla fall. 

 
Och ja, havet har jag såklart återvänt till många gånger efter den där incidenten. Både med och utan sambo ;-)

Visst är det roligt med minnen?




  

Grönt är skönt och gott

Men oj vad gott det här blev! Nu 

har jag lovat familjen att 

vi ska äta vegetariskt minst en 

dag i veckan. Det är väl ingen 

konst i sig. Alla jublar inte ska 
erkännas. Men grönt är bra på många

sätt. Bra för både kropp och miljö.

Toppade upplevelsen med att 

servera på udda tallrikar, som 
jag har köpt på loppis. Blir så 

trevligt att äta då. Och lite 
roligare med.

Och såhär enkelt var receptet. 

Hittade det i en MedMera-tidning. 

Ostfylld pasta med ädelost, 

valnötter och spenat.

Koka pastan enl anvisning.

Hetta upp stekpanna m rapsolja i. 

Fräs löken. Tillsätt pastan, 

sojabönor och valnötter.

Smula ner osten. 

Vänd ner spenat och smaka av med 

salt och svartpeppar.

Tyvärr hade jag varken ädelost, 

eller rödlök hemma. Bytte ut det mot,

parmesanost, en stark vanlig ost jag 

hade hemma och schalottenlök + lite grädde.

Oj, glömde säga att vi valde basilika-

fylld pasta istället för ost.

Jag tror rätten även vinner på att man 

häller i lite grönsaksfond, när den 
inte görs med ädelost. 

Smaklig grön stund!

Krama ett träd

Boulognerskogen i Gävle, september 2013.
Min mamma fångar ögonblicket. Jag med.

När kramade du ett träd senast? 

Eller bara ställde dig väldigt nära.

Tid för reflektion.

Är frågan aldrig, så är det 

kanske dags nu. 

Gå ut i skogen eller till en park. 

Du vet vilket du ska krama när du 

ser det. Lita på instinkten. 

Och strunta i om någon råkar se dig.

Fast jag kan hålla med om att det 

bäst upplevelsen blir om man står

helt för sig själv.

Berätta gärna sedan hur du upplevde 

ögonblicket. Men bara om du vill

förstås.

En dikt blir bra...

Kramar ett träd.

Vi valde varandra.

Lyfter blicken mot trädkronan...

vilken överblick

vilken utsikt

där möts ofrivillig storm och regndroppar

med soltimmar och fågelkvitter

Står stolt, tar emot.

Tack.

Rötterna stadiga,

Ett manifest av tidens starka

viktiga i ett sammanhang

Kramar hårt

Ber om tröst

Tar emot kraften

Tack trädet för din närvaro

som jag vågade möta

[Charlotte Göransson]

    

Att beskära äppelträd

Transparant Blance (glasäpple) tidig sort 

som vi alla gillar att äta som de är. 

Goda även till bakverk mos och kräm. 

Nu eller JAS? Jag eller trädgårdsmästare?

Blev rätt så ivrig i söndags när det var vårväder. Tänkte klippa äppelträden. Men insåg att jag måste skaffa bättre verktyg först. När jag inventerade mitt lilla lager så märkte jag att det är dags att köpa en hel del för att klara trädgårdsarbetet. 

Familjeträdet är verkligen trevligt. Fyra

sorter, tidig, medel och sen, som har 

ympats in och voila samsas Transparant 

Blanche, Rödluvan Aroma och en till som 

jag inte kommer ihåg just nu.

Jag har tre äppelträd. Det var bland de första sakerna jag planterade när vi flyttad in i huset för cirka 8 år sedan. När vi tog över huset fanns två saker, en häck och en pilbuske på framsidan. I övrigt såg det ut som en green. Och om det tycker jag inte.

Jag planterade en drös med ätbart så att barnen skulle ha något att knapra på. Egen skörd är ju liksom oslagbart! Smultronring, jordgubbsland, röda och svarta vinbär, körsbär, äpplen och så olika grönsaker. Det är vad som finns här och barnen har varit nöjda med det genom åren. 

Men äpplen alltså...Ett äppelträd kan verkligen få en att må bra (om man inte misslyckas med beskärningen) Blommar så vackert! Sedan väntan på småttingarna som ska se till att det blir några äpplen till hösten....surr surr bland träden och man vet att nu är det förhoppningsvis något bra på gång. 

År tre var ett underbart äppelår. Även år 4 och 5 skötte sig träden fint. Året efter var jag modig....på tok för modig. Studerade i både böcker och på nätet hur det skulle göras. Beskärde dem själv och tyckte det gick över förväntan. Året därpå hittade jag inte en blomma. Med det i minnet står jag nu här och funderar på om det är så smart att klippa dem själv ändå. Ringer kanske till en trädgårdsmästare nästa vecka. Eller så åker jag till handelsträdgården och köper en bättre sekatör. Det verkar som om jag inte har bestämt mig riktigt ännu.

Djupröd skönhet. Rödluvan. Sen sort som pryder 

grenarna långt in på sensommaren. Brukar göra 

pajer och äppelmos och äppeldricka på dem.  

Om äpplena räcker till vill säga.

Hur tänker du kring det här med att beskära träden själv? Hur brukar det gå i så fall?

Underbart är kort

Söndagen gick i solens tecken. Vår mest överallt. Både jag och fåglarna kvittrade. Ställde undan vintersäsongen. Inte ett dugg nostalgisk. 

Tog ett varv runt växthuset. Solen letade sig in i juteväven. Vi fick vårat första egna förra året. Ett hembygge som är litet, men duger perfekt till både tomater, gurka, örter och annat smått och gott. Ingen sittplats tyvärr det får jag skaffa sedan när jag bygger ut växthuset. Drömmen är ett stort ett där vi kan sitta och njuta av växterna, fika och kanske till och med käka en trerätters på tema paj och sallad och syrlig dessert.

Här i norr får vi alltid vara rädda för kälen. Jorden rör på sig hit och dit. Det är lerans fel sägs det. Sambon grävde en bra bit förra året, neråt alltså och isolerade till och med. Det tjänade vi på. Växthuset står rakt och stadigt. 

En skogspromenad blev det också. Sedan var jag så sugen på något gott. Se där, semmelbullar i frysen och mandelmassa och grädde i kylen. Inget att skylla på. Bara att sno ihop lite godsaker. Jag tog fram lilla svarta trädgårdsmöbeln. Dottern och jag satte oss på framsidan och njöt i solen. Livet var sådär perfekt som det kan vara ibland. Ja, underbart. 

Jag bläddrade i en trädgårdsbok och nu tror jag att jag vet hur nya grönsakslandet ska se ut. Förhoppningsvis hinner jag göra om det i sommar. Det får vi chans att återkomma till längre fram här på bloggen. 

Har en del andra projekt med så vi får se om alla hinns med i år. Men först måste det bli vår och sommar. När jag klev ut på bron i morse hade det snöat. Trädgårdsmöblerna som jag tog fram igår såg riktigt vissna ut.

Ja, så är det ibland....underbart är kort, alldeles för kort.

Söta stunder med goda vänner

Ett päron är ett päron är ett underverk i sig. Jag har uppfunnit något nytt. Skär skivorna tunt och låta dem dra i lite konjak. Det är min hemlighet...och nu vet du den. Enjoy!

Att baka en kaka är väldigt trevligt. Äta den är ju ännu trevligare i och för sig. Men allra roligast har jag ändå när jag dekorerar mina bakverk. Blommor är alltid rätt. Ibland är det vackrast med bara blad. Låt din dagsform bestämma. Och sedan är det såklart roligt att få höra hurraropen när kakan ställs fram på bordet. Och ja, ta ett foto är också nödvändigt.

Min filosofi är att skapa kontraster samt överraskningar för både smaklökar och ögon. Dessutom blir det så mycket trevligare om bitarna är generöst uppskurna. Står det 35 bitar i receptet så lyckas jag alltid få max 15. Vem vill tappa bort kakan på fatet? 

Vill ni överraska någon trevlig gäst som är på ingång så skulle jag föreslår de här två som görs i långpannor och skärs i rutor.

Vispar du en stor skål med grädde så går den till båda underverken. Smidigt och gott, allt i ett! Sen kan ni sitta där och mumsa och prata. Och äta ännu mer.

Recept päronrutor:

PS om gästerna promenerar så kan du lika gärna hälla i lite konjak i grädden också, som ska vara till päronkakan DS

150 g smör

3 dl mjölk

3 ägg

2 dl strösocker

3 tsk vaniljsocker

1 1/2 dl ljus sirap

5 1/2 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

4 päron (Storlek efter hur mycket du vill att kakan ska innehålla. Den vinner på att ha många päron!)

1 1/2 dl grovt hackade hasselnötter

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smält smör, häll i mjölk.

2. Skala och skiva päronen tunt. Och nu det hemliga... häll lite (eller mer) fin konjak över skivorna. Låt det dra medans du gör det andra.

3. Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och fint. Rör ner sirap och smör/mjölk.

4. Blanda mjöl och bakpulver. Häll det i smeten. Nu vänder du runt i smeten lugnt och fint. 

5. Häll blandningen i långpanna ca 20 x 30 cm. TIPS! Lägg bakplåtspapper i bottnen.

6. Lägg i den skivade päronen som doftar av konjakssymfoni :-) och nötterna. 

7. Grädda kakan i ca 25 minuter. Låt den svalna och kom ihåg att skära generösa bitar!

Choklad....och därmed är väl allt sagt. Läckert turkost fat råkar jag ha hemma som gör sig perfekt mot det bruna.

Love it or hate it. Eller som jag...vara allergisk mot cacao och bara kunna äta lite lite. Japp, jag vet det är nästan läge att gråta en skvätt. Men istället för att sörja allt för mycket har jag kommit på att den här browniesen blir väldigt läcker med ripplar vit resp mörk choklad på den färdiga kakan. Och då menar jag att du ska ta ut konstnärssvängarna rejält. Låtsas att du skvätter färg på en tavla. Härlig känsla! Och se så läcker den blir!

Recept chokladrutor:

Alltså när jag tänker efter så ta bara ett brownierecept du gillar och häll smeten i långpanna med passande storlek. De ska ju inte bli platta som en pannkaka. Kom ihåg att lägga bakplåtspapper i bottnen. När kakan har svalnat och du har skurit den i g-e-n-e-r-ö-s-a bitar så gör du det viktiga... leker konstnär och skvätter på massor av härlig smält vit respektive mörk choklad. Se till att den stelnar snabbt så ni får fika någon gång!

Jag dricker helst kaffe till sötsaker. Det ska vara mustigt och starkt och helst nymalt. Skorpor på ett fat är alltid rätt! 

Ha en god stund!