Så ville du inte mer...

Har inte tänkt på dig på många dagar. Men när jag stod här ute och andades in det nya efter en lång regntimme kom tanken över mig...så ljuvligt att leva. Så sorgligt att inte...

Du var en vän. En ungdomens gåva. Sen ville du inte mera. Vandrade bortåt. Som det kan bli när viljan inte går att laga.

Kära du.

Hur det blev.

Blev det som du ville?

Att jag inte visste…

Visste du hela tiden?

Hade du vandrat i många timmar

med det onda i allt som var ditt?

Liv

Tvivel

Kärlek

Hur är det möjligt att inte vilja andas?

Att lämna bort sig till andra sidan.

Inte mer.

Inte mer.

Kan jag inte se dig.

Ögonen skymmer.

Min hand här. Om du vill.

Så vilar du från allvaret och det ljuvliga.

Det goda och det onda.

Skrattet. Gråten.

Inte mer.

Inte mer.

Nu ser jag dig.

Du sitter vid den vita trädgårdsmöbeln 

som är placerad under en stolt lönn. 

Det nya gröna. Så förväntansfullt. 

En lätt sommarbris dansar genom ditt hår. 

Det fladdrar fritt. Du huttrar till. Du drar koftan kring barheten.

Spetsblusen nystruken. Du läser en bok. 

Bekymmersrynkan mellan dina ögon hårdnar. 

Är det allvaret som drar förbi? 

Kanske det duger så. 

Vore jag där skulle min hand strukit din hud fri.

Ingen att fråga. Kaffet i vit och blåblommig kopp. 

Det tunna porslinet, som smakar godare än kaffet.

Du sträcker på dig. Rätar på ryggen och lutar din längtan mot himlen. 

Det blåa i solens rike. Molnen bjuder upp till dans.

Dyrbarhetens sista timme.

Inte mer.

Inte mer.

[by me]

Livet i mig och utanför

I solens mitt.

En vän och jag.

Fötterna i ett par för stora stövlar.

Så börjar dagen.

Att blomma.

Inifrån och ut.

Och jag lever medans jag lever.

Himmelsk persilja, vin och grillat

Oj, oj, hittade en enorm knippe persilja på affären. I och med det var kvällens grillsås fixad.

I kväll njuter vi av kött tillsammans med massor av grönsaker, nypotatis, chimichurri och välsmakande portugisiska Vila Santa Reserva 2011 i glasen.

Min svåger är från Portugal och jag har honom att tack för att Vila Santa hamnat i mitt hem från första början. Han råkar förresten känna dem som äger den vingården. Inte illa, inte alls illa...

Nu har du chansen att få smaka en sås som sätter piff på vilket kött som helst. Den fullkomligt badar i nyttigheter och smaksensation!

Då kör vi.

Chimichurri
(Argentinsk specialitet)

2 små schalottenlökar eller
2 stora vitlöksklyftor
1 deciliter färsk bladpersilja
2 matskedar saft från en citron
1 matsked vinäger
1 matsked färska kryddor,
som basilika, oregano eller timjan (ta förresten alla tre sorterna :-)
1/2 tesked salt
1 kryddmått svartpeppar
1 deciliter olivolja
Mixa löken (utan skal).

Pressa ur citronsaften i en skål. Tillsätt allt det andra UTOM olivoljan.

Mixa igen tills det är finhackat.

Häll på olivolja och rör om.

Ät den ikväll till det du grillat. Du överöser köttet med såsen. Eller vänta tills imorgon då såsen faktiskt blivit ännu bättre!

Förvara den i en glasburk med lock.
 

Att dagdrömma, förverkliga och växa

Nu har jag varit med om en riktigt skön grön resa...

Jag har gått från att dagdrömma till att förverkliga och bli stolt och växa mer i sinnet...

Står och tittar på resultatet och känner hur ett lugn och välbefinnande sprider sig i kroppen.

Det jag drömt om ett tag är ett större grönsaksland med egen design. Och nu står jag här och njuter av ett alldeles nytt.

En bädd badar av örter. Nog är de lite klena just nu, men det ska det nog bli ändring på. Till basilikan har min dotter gjort ett vidjestaket, som skydd för solen. Tack för tillverkningen Sofia!


"Bra jobbat Lotta"! (ja, du med sambon, dottern och sonen, som har hjälpt till mer eller mindre under processens gång :-)

Hittade träbestick på en affär. Praktiskt och fint att skriva på.

Ni anar inte vad vitlök växer bra här i mellersta Norrlands inland! Vi har odlat i flera säsonger med gott resultat. Det ser så trevligt ut att ha flera knippen i köket.

De klyftor jag sätter nu kan förhoppningsvis skördas i höst. Men då är de små vitlökar utan klyftor. Det ultimata är egentligen att sätta dem i augusti och skörda hösten efter. Då har de garanterat hunnit bli stora och skapat klyftor. 

Så här ser det ut. Vackra salvian välkomnar när man kliver in i de två gångarna. Några stenplattor 40x40 ligger en bit in i gångarna. I mittenringen kring bönorna ska det bli täckbark. Kommer att se lagom rustikt ut mot övriga färger.

Bäddarna är målade med linoljefärg som jag blandat kimrök i. De två stora bäddarna som står på varsin ytterkant ytterst och är 5x1 meter. Gjorde även två kortare för att få en fri yta mitt i landet att göra något roligt med. Nivåskillnader gör ju det hela mer spännande. Eller hur?!

Stolen är precis där den ska vara. Att sitta på och spana ut över grödorna. Och kanske till och med höra hur det växer så det knakar....

Vid armeringsjärnen förväntar jag mig att sockerärtor ska hiva sig uppåt mot himlen. Heja heja!

På en yta mitt i landet klättrar bondbönor och märgärt på hemgjort torn. De har jag haft på tillväxt under våren. Tyckte det var trevligt att något lyser grönt innan allt det andra tittar fram. 

Blev så att fröna sattes mitt i ett  regnväder. Bra, säger vissa. Sämre, säger andra. Kanske har de flyttat på sig i regnet. Det visar sig lite längre fram. Blir det huller om buller så tackar jag ändå över att de har vänligheten att titta upp ur jorden.

Tänker på hur det såg ut i våras när jag stod och grävde gräsmatta. 

Skänker det en tanke och känner hur jag växer av att ha förverkligat mina dagdrömmar.

Farmor dansar fri

Just denna vackra planta fick jag av min farmor en sommar som jag inte minns riktigt när. Men det spelar ingen roll.  Vårdade den ömt de 35 milen jag hade att resa hem till mitt. Minnet är fint. Den växer sig vacker varje år. Blommar snart igen. Då minns jag ditt vackra leende.

Livet svämmar liksom över ibland. Det fina blir så mycket finare. Det sorgliga blir så mycket sorgligare. 

Vackra farmor. Du har varit trött länge. Nu kan du vandra fritt i din himmelska trädgård. Vila fint och dansa fri.

Jag vet att din bästa tid var när du fick vara i din trädgård eller när du svävade runt med farfar på dansgolvet. 

Så som ni möttes. Sedan resten av livet. Ni.

Det värsta var när du inte längre kunde vara där din själ skrattade som mest. Hemma. Sitta där du helst ville. Andas blå himmel. Se våren bjuda på äppelblom. Plocka in ett fång med rosor.

Dikten här nedanför skrev jag när mitt hjärta slet ont över att se dig där du inte ville vara. I ett rum, på ett äldreboende. Allt lika. Aj, så det skavde illa i mig. Men samtidigt var den stunden det starkaste ögonblick jag har haft på länge. 

Tack vackra farmor.
Tack.

"Jag från det gröna. Nyss. 

Bakom dörren du. Alltid. 

"Hej", det är jag.

Du stilla och skör.

I dödens väntrum.

Ögonen. Inte vakna.

Kroppen. Inte vaken.

Hjärtat som går och går.

"Hej", det är jag.

Du?

Ja.

Så ler du nästan.

Vackra farmor.

Precis så en timme till. Försök. Alla vill väl.

Är det du?

Ja.

Men varför brinner min kudde.

Eldslågorna slickar mina minnen.

Du?

Ja, farmor det är jag.

Jag håller dig nära. Känner du. 

Din hand vilar i min. Smeker din kind.

Så svalt bultar ditt hjärtat.

"Det är du"?

"Ja, farmor, det är jag".

"Det är jag".

Du?

Ja.

Nu.

"Jag älskar dig, farmor".

"Jag älskar dig".

"Jag vet", svarar du. Så klart som om hela du plötsligt kommit tillbaka till livet.

Våra händer minns tillsammans.

Jag berättar. Du blundar. Nickar. Ler. Minns. 

Det gröna.

Skratten under äppelträden.

Krusbärskrämen.

Rösten nästan inget.

Stunden stor. 

Orkar du farmor?

Kom så dansar vi.

Hon ler. Livet i ett ögonblick.

Ett ögonblick av viktighet.

Ja. Kom. Vi dansar.

Att lämna helvetesgapet.

Att bli fri.

Se det gröna och sen smärtan.

Att ramla. Att inte stå.

Dörren.

Att bli på andra sidan.

Lämna livet utanför.

Som att ställa skorna i farstun.

Falla.

Tårarna.

Ligga kvar fast vilja gå.

"Ja, vad längtar du mest efter farmor?

Att dansa"?

Och plötsligt glittrar dina ögon till av liv. 

"Ja, dansa"

Minns du?

Så det gnistrar. 

Vi minns dansen. 

Här inne.

Liksom fri.

Din hand i min.

Så många dagar att minnas

Dansa med mig timmen ut.

En enda.

"Farmor, jag älskar dig".

"Jag älskar dig".

"Jag vet", sa du.

Så ligger du här och lever. 

Så länge som benen darrar.

Och hela du regnar bort.

Att minnas och glömma

En liten diamant bland blommor. Färgätmigej...glöm mig ej.


Vandra barfota. Fötterna jublar. 

Minnas. Minns du? 


Dagar att lägga i en ask med locket på. 

Dagar att släppa fria i vinden.


Lita på sig själv. Vara glad över. Krama livet.

Konsten att släppa taget. 

Glömma om vi måste. 

Minnas om vi vill.


Säga förlåt och gråta en smula.

Inte glömma om du inte vill.

Och jag. Minns jag? Vill jag?


Det viktigaste.


Glöm mig ej.


[By me]

Doft av sommar och paj

Vårkänslor i full blom! Jag tror jag svimmar av lycka. Häggen sträcker ut allt den kan och doften är gudomlig!

Rabarberna växer så det knakar hos mig. Äntligen! För finns det någon härligare känsla än att plocka vårens allra första? 

Och finns det något godare än att smaka årets första rabarberpaj? 

Ja, förmodligen säger någon. Men inte nu. Tycker jag. Nu är tid för rabarber. Tid för att frossa. Rabarberfrossa! Tid för annat tar vi sedan.

När man har gjort receptet så många gånger som jag, så börjar man testa lite nya grejer. Jag har till exempel provat att piffa till pajen med olika tillbehör. Är det något som gifter sig bra så är det rabarber och jordgubbar. Himmelskt gott!

Men prova receptet som det är de första gångerna. Det är mitt hetaste tips.

Jag har bakat dem i vanlig form och i så kallad muffinsplåt. Det smakar gott vilket som. Frågan är vad man tycker ser bäst ut.  

Det kan blir lite extra trevligt med små formar. Faktiskt.

När jag bakat den första pajen blir jag ivrig att få göra en till och en till och...sen helt plötsligt när grönskan blivit mer grön tröttnar rabarbern på att ge sitt bästa och jag längtar efter andra smaker. Som det blir. 

Ja, receptet vill jag visa såklart.

Gör pajen. Du kommer bli lycklig av den. Jag lovar.


Vårens rabarberpaj

Degen: 
175 gram smör
4 dl vetemjöl
1 dl socker
1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
(gör större sats om du vill)

Fyllning:
ca 800 gram späd rabarber (skivas tunt)
1-1 1/2 dl socker
knappt 2 msk potatismjöl

Smält smöret. Blanda mjöl, socker (1 dl), vaniljsocker och bakpulver.

Rör i det smälta smöret. Arbeta snabbt ihop degen (lägg undan lite deg att toppa pajen med) resten tummar du ut i pajform, springform eller så trycker du ut deg i en muffinsplåt, med ca 10-12 hål i.

Strö över potatismjöl. Lägg i 2-3 lager rabarber som varvas med sockret (1-1 1/2 dl. Smula sist över degen som du sparat.

Grädda 200 grader i 30-40 minuter. Den ska vara riktigt välgräddad.

Servera din favorit vaniljsås till eller krämig vaniljglass. Eller båda sorterna på en gång. 

Ser sommaren komma

Sommaren har hälsat på i helgen. Det är nu det händer. Överallt. Det är så härligt med planer som blir fullföljda.

I lördags han jag inte så mycket i trädgården. En inplanerad fest var i fokus. Vilken härlig kväll vi hade! Passade på att frisera lite på framsidan innan gästerna kom.

Citrontimjan mellan stenplattor till exempel. Ser i min inre bild hur de tar fart. Jag ska gå barfota på gången och dra fötterna längs det underbara citrondoftande. Det ser rätt magert ut just nu, men snart är de på gång ordentligt.  

Idag har vi jobbat hårt med att skapa bäddar i trädgårdslandet. Det ser jag fram emot att visa när det är klart.

Sedan gick luften ur mig. Vandrade runt en stund för att varva ner.

Den här lilla stenen ligger där som en påminnelse om att det är i mig det måste ske för att själen ska blomma.

 I dig.
I oss.
Som det händer.
Tankarna formas.
Vi kan välja.
Att njuta.

Lyfta blicken.
Se en knopp knoppas.
En blommas leende.

Dansa i regnet.
Dricka lemonad i skuggan av ett träd.

Att njuta.
Mitt ansvar.
Ingen annans.

Matade trädgården

Det är inte bara vi människor som är i behov av mat och omtanke. Även en trädgård kräver sitt. Ja, inte för att den ger sig till känna i första taget. Växterna har ju en förmåga att kämpa på.

Ljuset börjar bli sådär magiskt nu på kvällarna. Jag är gärna ute och kommer inte in förrän sent sent. Och det gör mig absolut ingenting. Tvärtom är det precis så jag vil ha det denna tid på året.

Igår var en bra kväll för att mata växterna. I söderläge har jag grupperat en rosenapel, en jasmine och en ungersk syren. De har inte haft det fett de senaste åren ska erkännas. Men de har blommat fint ändå faktiskt. Bra borde ju kunna bli bättre... De fick i alla fall både brunnen hästdynga och sandjord. Inte för att det tackade mig precis, men jag tyckte faktiskt att jasminbusken sträckte på sig lite extra när jag tog en runda förbi lite senare.

Väntar bara på nästa värmeknäpp då kommer det spraka till. Rosenapeln blir ljusrosa och alldeles underbar i sin blomning. Strax efteråt kommer syrenen...och sist men inte minst är det jasminbuskens tur. Vacker växelblomning jag fått till i den hörnan faktiskt. Bara en sådan sak kan göra mig jätteglad!

På samma sida av huset anlade jag en pionrabatt förra sensommaren. Hade en tanke om att lägga gråa stenplattor mellan den och äppelträdet som står på andra sidan. Mellan plattorna ska jag plantera citrontimjan i långa banor. Blir fint att vandra där barfota och dra fötterna genom det gröna väldoftande hääääärliga!

Såhär kan man också göra med gerdsgårdspinnar som blivit över. Bilden är från förra sommaren. Tyvärr så drog höststormen med sig både pinnar och lykta, så den gick sönder. Nu letar jag en passande lykta sedan ska  "installationen" placeras ut i trädgården igen.

Kanske du fick ett bra tips här. I all enkelhet. Men det är lite så jag jobbar i min trädgård. Enkelt. Former. Inget rakt. Perenner. Lite oväntade element. Växelblomning.

Och så njuta i massor!

En stund vid älven

Det finns många vackra platser i landskapet där jag bor. Att stå här på bron och titta ut över vattnet skapar en vidunderlig känsla i bröstet.

Se hur världen speglar sig i älvfåran. Otroligt att få vara med här på jorden. Vara frisk. Ha fina människor omkring sig. Ren luft. Gott vatten (ja, många besökare förundras över hur gott det smakar här).

Precis så bra . Visst räcker det långt?

Att stå här på bron väcker minnen till liv.

Vi flyttade hit på 70-talet. Mamma och pappa valde den här platsen just för att de kände att de kunde andas fritt. Naturen nockade dem. Liksom den gör med mig. Jag förundras ständigt över det vackra.

Pappsen blev fiskebiten. Ja, bildligt talat alltså. Så till den grad att inget väder var för tufft. Här på bron kunde han stå i många timmar tillsammans med andra fiskare. Då bodde vi i ett hyreshus ett stenkast från älven. Jag brukade ibland gå förbi och se hur det gick.

"Tålamod är en fiskares bästa vän" sägs det och det stämmer nog.

Det var en sommarmorgon. Pappa hade turen på sin sida. En präktig lax låg där bredvid hans fötter. Vi gick hem strax efteråt.

Pappa la fisken i badkaret och den täckte banne mig hela karet! Mamma gjorde sig redo att rensa bjässen. På golvet fick det bli. Rätt som det var hörde jag ett vrål från köket. Där stod hon på alla fyra och skrek "fisken leeeever",när jag och pappa kom inspringande i köket. Stjärtfenan hade nämligen träffat henne i rumpan när hon skar i fisken. Det var en rätt roligt syn ska jag säga. Mamma var nog mindre road.
  

 Tidens tand. Om jag säger rätt nu, så är bron byggd i början på 60-talet. Inte speciellt anmärkningsvärd. Men ändå.

En annan händelse som utspelat sig på just denna bro är att scener till filmen "I rymden finns inga känslor" har spelats in här.

 En kille på packmoppe kör över en bro. Det är Hågestabron.Kika så får du se :-)

En vän och en kruka

Jag fick mig en glad överraskning idag. Jag stod ute och målade plank. Lyssnade samtidigt på musik och sjöng högt. Dansade lite också. Gruset knastrade härligt under fötterna. När jag skulle gå in stod en påse vid ytterdörren med den här krukan och blomman i.

Men se där. Så fin den blev ändå. Krukan gjorde jag nämligen i vintras när jag var på drej- och vinafton hos vännen Lisbeth, som har företaget De-Signe.  Eija på Norrfrid Gårdsbutik  var också med. Oj, så kul vi hade den kvällen! Lisbeth har lovat att det ska bli en återkommande punkt i livet.....eller så är det jag som önskar att vi ska köra samma tema varje januari :-)  

Hon lovade att bränna den tillsammans med annat och jag valde svart färg. Det passar ju utmärkt till en pensée till exempel, som Lisbet hade planterat i den. Så gulligt av henne.

Tack snälla Lisbeth för att du kom förbi! Jag blev väldigt överraskad och glad. Synd bara att jag inte hörde dig... men jag hade tydligen fullt upp med att måla, dansa och sjunga, allt på en gång.  

Rost och gamla fönster

Som jag har längtat efter gamla fönster. Och letat. Helt plötsligt fanns de framför mig närmare än jag hade anat....men om jag hade tänkt efter, så var det ändå rätt självklart att hitta dem just där jag hittade dem.

Jag hälsade på en kär vän i onsdags som bor ute på landet. Där jag också väldigt gärna skulle vilja bo kan jag passa på att tillägga. Jag snodde runt ute på gården och hon undrade vad jag höll på med (fast det sa hon snällt såklart, för hon har ett hjärta av guld).

"Jo, jag tänkte om du kanske hade något gammal fint som du inte vill ha kvar", sa jag. Självklart har jag det, sa hon, och log sådär som bara hon kan. Hon stegade bort och öppnade dörren till en skattkammare. Där stod fönster i långa banor. Jag kände hur sakletarnerven började vibrera i mig.

Jag fick välja några. Habegäret sa ta 10 Lotta! men jag nöjde mig med två. Tyckte verkligen jag gjorde ett bra val. Se så fina de blev tillsammans!

Ska de bara stå såhär rakt upp och ner? Ja, det kan tänkas. En annan tanke är att hänga upp dem på en vägg eller som avskiljare mellan två rum. Blir spännande att se vad jag hittar på.

Plötsligt försvann min vän in under ett av husen, som är ett härbre. En stund senare kom hon fram med rostig charm. Hurra för mig, som fick några av dem. Vad passar bättre än att fylla burkar som dessa med härliga Mårbacka?! Ja, så fick det bli.

Tänk vad lite som behövs för att man ska känna sig väldigt mycket rikare och väldigt mycket gladare i själen.
 

En plats i solen

Att börja dagen såhär är livglädje för mig. Morgonsol. Morgontankar. Gott i skålen. Gärna naturell yoghurt och färsk frukt eller bär. 

Med så enkla medel... helt enkelt underbart. Och det behöver inte vara längre än en liten stund.

Det är bra att känna efter vad man behöver. Göra det. Inte bara tänka. Att tänka är så lätt. Att ta stegen lite svårare. 

Att sedan ge sig tid att skapa nya situationer. Att bege sig till de platser som gör en glad. 

Hur svårt kan det vara? Lätt egentligen. 

Stegen. 

Vi tar av oss blyskorna och tänker fjäderlätt.

Snabb och smidig vegetarisk paj

Alla goda ting är tre... säger inte jag, men det sägs så ibland i alla fall. Som till exempel kan jag alltså nämna mina fina skålar. Tre olika storlekare står här och tronar på en hylla. Skålar får jag sällan för många av. Och får jag det så är det bara att styra stegen mot en loppis med dem man inte vill se mer. De kan istället göra någon annan person väldigt glad.

Jag har bakat en lökpaj med oliver och potatis för första gången. Den var jättegod så det blir förmodligen av fler gånger.

Receptet kommer ur "Jättgott Tina, en  "gammal" klassiker. Den är vältummad kan man säga. Var ju tvungen att kika när den kom ut. Det var 2002. Jag fick den i julklapp samma år av vännen Hanna, ja det står i boken på försättsbladet. Jag tycker det är trevligt att skriva i böcker vem man fått den av och när. Det väcker oftast trevliga minnen till liv. Eller också minns man inte alls hur det var den gången utan ler bara över hur fina vänner man har.

Receptet alltså...

Pajdegen
50 g rumstempererat smör
4 dl vetemjöl
1 1/2 dl mjölk
2 tsk bakpulver
Gör såhärSätt ugnen på 175 grader. Blanda ingredienserna till degen. Kavla ut den och klä den i en form med löstagbar kant.

Fyllningen3 stora gula lökar
1/2 kg kokt potatis
2 dl svarta oliver utan kärnor
4 ägg
2 dl creme fraiche
2 dl mjölk
salt och peppar

Älskar min mortel som syns där på bilden! Du vinner på att jobba med nymalen peppar.

Gör såhärSkala, skiva och stek löken gyllenbrun. Skiva den kokta potatisen och hacka oliverna. Fördela hälften av löken i botten av pajformen. Lägg sedan i potatisen. Salta och peppra. Toppa med resten av löken och de svarta oliverna.

Vispa äggen, creme fraiche och mjölk med lite salt och peppar. Häll det över blandningen. Stick lite i fyllningen med en kniv så att inte äggstanningen bara lägger sig på ytan.

Baka i ugnen cirka 45 minuter.

Voila!

En sallad är alltid gott att komplettera med. Ta något du gillar.

Jag valde färsk spenat, rädisor, valnötter, fetaost och färsk mango.

Rapport från en amatörodlare

Det går bra nu. Det gror och spirar för fullt här inne. Får knappt plats själv. Fönsterbrädor och bänkar är fulla av liv.
Solrosor ska det bland annat bli. Tänkte mig att det ska ploppa upp många många, som ska planteras utanför växthuset. 

Såhär ser majsen ut just nu. Den har vi provat i många år och lyckats varje gång. Faktum är att de klarar av att stå utomhus. Vi har dem i en hörna i söderläge. Först tror man inte att det ska bli några, sedan ger man upp hoppet och när jag totalt förkastat tanken på att de ska komma i år igen så vips börjar de visa sig. Det känns lika roligt varje gång. Stora blir de dessutom. Vi brukar ha med dem på barbeque i augusti. Med flingsalt och smör på blir de himmelska.

Ekogurka den bästa gurkan är! Gud så gott. Hoppas att ni orkar vidare. Kan bara heja på och ge mycket odlarkärlek.

Vi ska pumpa upp oss ordentligt här i år. Har inte odlat dem på flera år. Men de ska gå att få megastora. Om jag minns rätt så lurar de ofta bakom stora bladverk. Naturen kan minsann. Vi får se vilka som hinner först. Mina eller sambons, som han har petat rakt ner i komposten. Där trivs de nämligen prima. 

Mina prima donnor. Extra frodiga växthustomater made by Runåberg. Deras start blev inte den bästa. De fick spagettilängd första tiden på grund av att våran kamin bjöd på +28 grader. Tio grader mindre hade varit att föredra. Men då satte jag dem i avklippta mjölk- och juicekartonger och fyllde på med jord långt upp på stjälken. De gick hur fint som helst. Nu är de så där härligt fjuniga på stjälkarna och växer stadigt. Min syster som flyger hem till Stockholm i morgon tänkte köra balkongodling i sommar. Hon får med sig några tomatplantor härifrån. Vi har paketerat dem i kartong. Hoppas tullen gillar det...

Hoppas dina plantor också satt fart.

Visst är det härligt med växtkraft?!

Yoga är balsam för själen

Det viktigaste. Att yoga. Helst varje dag. Om det av någon anledning inte blir av så säger kroppen till på en gång. Något fattas. Jag känns halv på något vis. Tänk att det gått så långt. Kroppen minns. Behöver. Blir lugn. Balanserad. Jag kan bara säga...prova.

Börja nu och ditt liv blir ett annat.

I morse var vacker. Höll till på yogamattan en lång stund. Hade förberett vatten med ingefära och pressad citron. Namaste sedan dricka och känna kropp och själ stärkas ytterligare.

Så snäll jag är mot mig själv. Yogan är som balsam för själen. Det finns inget slut på resan... bara vara här och nu. Många gånger till kvar. Livet är så spännande.

Börja nu och ditt liv blir ett annat.

Efter yogastunden gick jag ut. Det var så vackert. Blev frestad. Ville meditera lite ute på en filt. Jag låtsades bara att det var varmt. Brrr egentligen. Det är naturens sätt att visa vem som bestämmer. När april lämnar över till maj brukar det komma en köldknäpp.
Bara att glida med. Snart blir vi varma igen.

Gjorde en övning. Prova får du se. Alltså.... sätt dig i lotusställning.Blunda. Andas. Låt utandningen vara längre än inandningen. Andas iiin, andas uuuuuuuuuut.

Nu ska du observera ljud runt omkring dig. Släpp först in ett ljud. Till exempel en fågel som kvittrar. Stanna i detta en stund. Släpp sedan taget om fågelkvittret. Vandra vidare till nästa ljud. Kanske hör du ett avlägset motorljud. Lyssna på det en stund. Släpp taget. Nu hör du något annat. Fokusera. Är det kanske en humla som surrar. Eller kanske vinden som susar genom träden. Stanna i ljudet en stund. Släpp sedan taget.

Nu är det dags att släppa in alla ljud samtidigt. Låt de flöda. Var medveten om allt på en gång. Låt det flöda. Spara inte på något. Stanna i allt en stund. Släpp sedan taget.

Nu är det dags att fokusera på din plats. Bara du. Känn andetagen. Hör andetagen. Skapa dem. Andas iiin, andas uuuuuut.

Du är stark. Du är bra. Du kan. Du duger, precis som du är.

Avsluta lotusställningen med att sträcka armarna mot himlen. Låt handflatorna mötas, dra ner dem framför kroppen, låt händerna stanna i brösthöjd. Namaste.

 Nu har du kommit en bit närmare dig själv.

Att vara. Att duga, precis som du är.