lördag 2 maj 2015

Ett minne från havet




Vi körde österut. Det var jag som längtade. Du sa ok vi kör. Om en timme. Havet precis som det vill vara. Jag förväntansfull. Du upptagen med att köra bil. 

Fikakorgen packad med godsaker. Hemgjord jordgubbssaft och sockerkaka med rivet citronskal i. Kaffe. Mungoda muggar. Något mjukt att sitta på.

Jag vilade blicken på en vildvuxen sommaräng. Den bredde ut sig ända bort mot skogskanten. Kossorna som betade i solen. En skock med får i hagen intill. Blå himmel och fågelsång.

En medryckande låt på radion. Vi sjöng med båda två. Känslan av samhörighet bredde ut sig i bröstet. Att en enda sång kan kännas så mycket.

En korsning bort och så vägen rakt fram. Snart framme. Jag förväntansfull. Du upptagen med att köra bil. 

Plötsligt uppslukad av det blåa. Himlen som möter havet och tvärtom. Sådär så att man inte ser någon början och slut. Mäktigt. Pålandsvind. Stenarna. Uppvärmda och redo för fikagäster från inlandet. 

Du som föste undan hårslingan från mitt ansikte så jag skulle se havet bättre. Jag som masserade dina axlar mjuka inför bilfärden hemåt. 

Andetagen. Salta.

Som det kan vara. Tillsammans. 








6 kommentarer:

  1. Så vackert skrivet Lotta ,önskar så att vi någon gång kunde träffas ,skulle berika mitt liv !
    Kramar Maria Andersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir så glad Maria. Klart vi ska träffas. Största kramen!

      Radera
  2. Fint skrivet...jag skulle också kunna träffa dig...eftersom vi inte bor så långt ifrån varandra ;))...
    Ha det gott nu....
    Kramis bia

    SvaraRadera
    Svar
    1. vi kanske ses på en sten vid havet någon gång :-)

      Kram

      Radera
  3. Fint skrivet och upplevt. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det är lätt att skriva om det som berör. Så är det för mig i alla fall.

      Ha en fin helg.

      Radera

Tack för att du tog del av mitt inlägg. Jag blir glad om du lämnar några ord i kommentarsfältet. Må fint.