Många gånger ska vi blomma...

Allt som lever behöver näring för att blomma...



"Om du vattnar mig

så vattnar jag dig



en regndroppe lätt

en kyss fri



ett steg av längtan

många mil i din famn



Om du vattnar mig

så vattnar jag dig


hud nära

röster tysta

tankar tänkta


att känna

att veta 

det är du

nu


en dans eller två


ett skratt

ljuvligt och fritt



Om du vattnar mig

så vattnar jag dig



Många gånger ska vi blomma"

[by me]

Systerkärlek och kladdkaka

En ros är en ros är en ros...

helt underbar


En syster är en syster är en syster...

ovärderlig


Hon finns där

i tanken nära

trots många vingslag emellan

Vad var det som gjorde våran kärlek så fin?

Den bara finns

Inga krav

Finns och är viktig

För mig

 För dig

Jag vet

Du vet

Som rosornas livslopp

går våra liv


Kramas

Vet mycket

Inte allt

I hemlighet är människan

Egen och ensam


Ett du

Ett jag

Vi


I tårar

I skratt

Vi

Systra mi

Min syster startade den så kallade fruntimmersveckan. Sara. Rara.

Nu är hon är i våran hemstad. Hälsar på oss med sin underbara familj.

Önskar att dagarna aldrig ska ta slut!

Gjorde en kladdkaka av mörkaste choklad för att fira hennes namn i efterskott.

Hon blev överförtjust! Då förstår du att hon blev mer än glad.

Kakan blev så god så den tog slut.

Delar gärna med mig av det goda.

Så varsågod, här kommer receptet.


Kladdkaka systra mi

Börja med att smöra en fin form. Jag tog en hjärtlig. Ströa med råsocker.

Smält 150 g smör. Smält ner 150 gram fin mörk choklad i smöret.
Låt svalna något

Vispa kraftigt ihop tre ägg (utan skal ;-) med 3 dl rårörsocker

Fluffigt nu? Bra.

Något oväntat, men pricken över i:et..... Blanda ihop 150 g naturell färskostmed 3-4 msk fin apelsinmarmelad

Något ännu mer oväntat är att jag valde att ha med 1/2 dl sesamfrö i kakan. Rosta dem försiktigt i stekpanna en liten liten stund.

I äggsmeten ska nu detta ner; smör och chokladblandningen, 2 dl och 1 msk mjöl, sesamfröna och en gnutta salt.

Klicka ut den fasta smeten i en form. Ovanpå fördelas färskost- och apelsinblandningen.

Grädda i 175 grader i ca 30-40 minuter. En kladdkaka ska ju vara just lite kladdig när den tas ut.

Låt den vila minst tre timmar innan du serverar den.

Fluffig men krämig vispgrädde serveras gärna till detta.
Vill du så ställ även fram marmeladburken bredvid så kan den som vill ta en klick extra.

Starkt kaffe till? Ja tack!

Mums!

Sol, vind och salta vågor

Det här blev så lyckat! Jag bokade in familjen på en minisemester till Ulvön. Vi har ju faktiskt Höga Kusten precis bakom knuten (eller framför beroende på var man står ;) Roligt att få byta ut inlandet mot kusten under några dagar. 

Sagt och gjort. Vi tog båten från Köpmanholmen i onsdags och har sedan njutit av varje minut ute på Ulvön tills idag fredag. 

Vi fick höra att vi prickat in solen precis. Ja, då känns det extra lyckligt i bröstet. Igår hade vi bokat cyklar för att bege oss till en bad i norra delen av ön som skulle vara toppen. Och visst stämde det...

Sandviken bjöd på härlig sand med havshorisonten eller en ö i blick, vilket man ville. Ganska glest med folk på stranden. Riktigt skönt. Och solen, och vinden och salta vågor, allt stämde.

Det är på höjden med blicken mot havshoristonen som jag känner mig som mest fri i sinnet. Vi knatade upp på Lotsberget, som ligger 81 meter över havet. Frihet är känslan som jag tror vi alla kände i bröstet. Nedanför skymtar Ulvö by.

En solrosig dotter som njuter av ögonblicket.

Sonen och jag och solen mitt i. Det blir lite konstiga miner då...

På ett litet hus fanns nostalgi från 1977. Då var jag 10 år (åren rusar, jag vet!). Kan bara konstateras att jag kunde njuta av glass under två kronor. Då var då. Dyrt för sin tid kanske...Vissa av godingarna håller i sig än idag, som ni kan se.  

Visst. Läckra båtar i massor. Undrar vad som avgör vem av oss som blir en sjöhäst eller en landkrabba? Jag älskar att titta på havet från land.

Ett otroligt charmigt mat- och fikaställe som hette Ulvöbyn. Chokladkaka med fikon fick det bli. Varken mer eller mindre. Men högst njutbart!

Här 54 trappsteg upp på höjden bodde vi i en stuga. 

Det är ju en sådan här maskin jag vill ha! Praktisk och tuff på samma gång.

Sex tjejer, mojitos och en sommarnatt

Nu är den här - semestern! Jag firade in den på bästa tänkbara sätt igår. Hade bjudit in fem tjejer till en kväll med mat, dryck, trädgårdsvandring, prat, lek och skratt. Vi satt på verandan, som jag helst vill riva och bygga ny. Läget på den är trots allt suveränt och bjuder på kvällssol ända in i natten...


 Vilka kvinnor det finns! Så olika och ändå så lika... Hanna, Jenny, Lisbeth, Mickan  Inger och så jag.

 Våra trevligheter höll på så länge att månen visade vägen när mina fina vänner skulle ta sig hem över. När jag väl la huvudet på kudden, så vaknade solen igen. 

De är som balsam för själen, de ljusa sommarnätterna här i norr. Jag slutar aldrig att fascineras över dem. 

Jag älskar att vara värdinna! Jag älskar att träffa trevliga människor!   

Italienska smaker...

Fransyskan fick bada i kall läcker marinad...

En citronpaj med krämig vaniljglass och färska jordgubbar fick det bli i dessert.

Trädgårdsvandringen skulle vi också hinna med, men vi hade så mycket gott att äta och dricka så vi han knappt med den...

Fjärilslavendeln mår toppen i krukorna på framsidan. I mitt lilla Italien dansar skirt tyg för vinden.

Nästan som en höstanemon... fast sin egen. En luktpion, nysatt förra året, som ville visa sig för första gången.

Ny ros. Hoppas du trivs att klättra här i söderläge.

En som får finnas lite här och där hos mig. Skir i citrongul färg. Den nya kikar fram redan. Vanligtvis blommar de i augusti. 

Jag försökte verkligen få alla att hoppa studsmatta. Det blev värdinnan och hennes själasyster Hanna som gjorde det.

Ja, här är hon värdinnan. Något speciellt händer i kropp och själ när jag sitter och trivs med ett gäng människor, som valt att se det ljusa i livet.

Varma kramar!

Något är nytt

Hur många känslor, hur många upplevelser,
hur mycket skratt och gråt
ryms det i en människa?

Du vet känslan...

när det bubblar av glädje i bröstet.

Var bor glädjen kan man fråga sig? Är det i själen, i hjärtat eller bara i tanken? 

Spelar det någon större roll förresten? 

Huvudsaken att man tillåter sig att känna det som känns, tar in det, säger "hej och välkommen till mig", njuter och släpper alla skuggor fria.

I måndags kväll upplevde jag ett varmt och milt ögonblick, som slungade mina känslor högt upp i himlen och fick tårarna att rinna.

Det var min dotter...

... som kom hem från en tre veckors språkresa i London.

Jag och en kompis stod på perrongen för hon väntade hon med, på sin dotter som varit med min dotter.

"Nu kommer tåget"

Vi kikade bortåt perrongen.

Så såg vi dem. De kom gående med håret slängande, som om det log det med.

Deras steg

deras packning

och våra tårar

allas

och kramar

och fler kramar

och alla skratt på vägen hem i bilen

och våra frågor

och deras bubblande svar

Något är nytt...

Min tjej blommar 

hennes blick är annorlunda 

något har landat däri

Något hon vet...

som att världen 

är i ständig rörelse 

med människor och känslor överallt

Något som finns...

här och där 

när hon är redo

och själv vill

Massor av mynta och citron

 Nu är det gott med mynta och citron. Dricker mest hela tiden. Plockar en stor knippe i landet, som jag sköljer och lägger ner i en tillbringare tillsammans med de gula godingarna (ekologiska).

Det är inte många på jobbet denna vecka. Min sista förresten innan semestern. Jag överraskade tjejerna med varsitt glas på deras rum. De blev riktigt glada.

Roligt att glädja!

Idag var en bra dag för lite bry sig om för oss som sitter här inne när andra njuter av semestersolen.

Allt gott.

Nu, nu och nu.

Allas tur...någon gång.

Morgon, jordgubbar och en kuddhörna

Morgonen

Idag

Solen

Jag

En skål med frukost

Mest jordgubbar

Sitter i min kudd- och stenhörna

Så känner jag mig rik

Låter sinnena vandra omkring

Sminkar mig

Bara lite

En tugga till av det goda

Mest jordgubbar

Drar handen genom en matta av citrontimjan

Andas in

Andas ut

I all enkelhet

Blickar skira mot sommarhimlen

Som poesi är alunrotens blomma.

Vackra. Små. Starka. Närvarande. Ser ut att stötta varandra. Går ingenstans. Blickar skira mot sommarhimlen. Tackar för solen och regnet. Vårdar sina systrar och bröder. 

Bladen mörka. Stabila. Som berget.

Ger mig glädje. Jag tackar. Vattnar. Sitter på knä och putsar jorden vid deras fötter.

Tack, säger de och lovar att komma tillbaka många somrar till...