Underbart är kort

Söndagen gick i solens tecken. Vår mest överallt. Både jag och fåglarna kvittrade. Ställde undan vintersäsongen. Inte ett dugg nostalgisk. 

Tog ett varv runt växthuset. Solen letade sig in i juteväven. Vi fick vårat första egna förra året. Ett hembygge som är litet, men duger perfekt till både tomater, gurka, örter och annat smått och gott. Ingen sittplats tyvärr det får jag skaffa sedan när jag bygger ut växthuset. Drömmen är ett stort ett där vi kan sitta och njuta av växterna, fika och kanske till och med käka en trerätters på tema paj och sallad och syrlig dessert.

Här i norr får vi alltid vara rädda för kälen. Jorden rör på sig hit och dit. Det är lerans fel sägs det. Sambon grävde en bra bit förra året, neråt alltså och isolerade till och med. Det tjänade vi på. Växthuset står rakt och stadigt. 

En skogspromenad blev det också. Sedan var jag så sugen på något gott. Se där, semmelbullar i frysen och mandelmassa och grädde i kylen. Inget att skylla på. Bara att sno ihop lite godsaker. Jag tog fram lilla svarta trädgårdsmöbeln. Dottern och jag satte oss på framsidan och njöt i solen. Livet var sådär perfekt som det kan vara ibland. Ja, underbart. 

Jag bläddrade i en trädgårdsbok och nu tror jag att jag vet hur nya grönsakslandet ska se ut. Förhoppningsvis hinner jag göra om det i sommar. Det får vi chans att återkomma till längre fram här på bloggen. 

Har en del andra projekt med så vi får se om alla hinns med i år. Men först måste det bli vår och sommar. När jag klev ut på bron i morse hade det snöat. Trädgårdsmöblerna som jag tog fram igår såg riktigt vissna ut.

Ja, så är det ibland....underbart är kort, alldeles för kort.