Det är vår nu och allting vaknar

I väntan på att trädgården ska vakna kommer det vackra från affären...

Ja, det är vår nu och allting vaknar. Vägen till jobbet kantas av fågelsång och bäckens brus. Susar på cykeln utför backen. Livskvalitet. Nära till allt. Allt är nära. Att njuta är en gåva. Sjunger högt. Vinden svarar. Slirar i gruset. Hoppsan. Parerar. Susar vidare. Passar på att sjunga en sång till innan jag möter någon längs vägen. 

Fyller hela mig med luft. Bra att tänka på. Prova. Andas in. Andas ut. Balans. Känns bra.

Varje dag finns något att glädjas åt. Och kanske det sorgliga. Allt finns, allt behövs. Men ibland undrar jag varför? Tänker på de som har allt och de som inte har något.

Vad är allt? Vad är inget?

När gav du någon en blomma senast? Bara för att... När sa du senast "hej" till någon du inte känner? Någon kanske blir förvånad, men glad i många timmar. Ta tag i det du tänkt på under en tid. Någon kommer att bli glad. Någon kanske blir irriterad. Vem vet. Våga bara.

Allt vaknar nu. Ja, det är våren. För somliga det ljusa. För andra en tung tid. Vi får försöka tänka på det och vara lyhörda för den som känner sorg trots ljuset och kanske just därför... En kram kostar inget, men kan räcka i många dagar.  

Snart vaknar trädgården. Det är kraft och enastående vackert. Från minsta blad till vackraste blomma.

"Nu vaknar det.

Är det underbara.

Allt levande.

Mitt i.

Här

Här

Här

Mittens universum.

Processen.

Tänk att det går.

Och ditt viktigaste blir här.

Och ditt liv blir här.

Och ditt ögonblick alltid det rätta.

Ett "hej" 

och någon fick allt

för ett ögonblick.

Och du letar inte mer.

Viktigast nu

nu och nu.

Där du står.

Och någon blir din vän.

För alltid".

[by me]