Stenens magiska kraft

Det här är en hyllning till stenen. Den kan var mjuk för fötterna att gå på eller jädrigt vass och envis.

En solig dag kan man lägga kinden mot den varma och släta och känna kraften återkomma.

 Den kan ge en ryggskott och trösta en ledsen själ. En alldeles rund liten sten vilande i handen är något alldeles speciellt.

I min trädgård ligger de lite här och där. Mer eller mindre planerat.

Välkommen in i min värld. 

Blåbär för kropp och själ

Blåbär är en riktig vitaminbomb. Här hos oss bunkras det varje år för att vi ska klara oss från förkylningar över vinterhalvåret. Förra säsongen plockade vi väldigt mycket. Efter en liten inventering såg jag att vi kommer kunna njuta av pajer, smoothies och annat sommaren lång. Varvas gärna med färska jordgubbar, de mognar ju för fullt nu i vårt avlånga land.

Just idag behövdes de blåa extra mycket tydligen.... Det råkar vara så att sambon och sonen är förkylda. Sonen har kämpat i 14 dagar nu. Tapper, men less. Sambon konstaterade idag att han ligger för döden. Är inte det ett sånt där typiskt manligt sätt att vara förkyld på? 

Jag höll med för en gångs skull och chockade honom med att bjuda på en blåbärsdrink i fint glas (ser du i vilket?). Ja, det var ingen avancerad drink utan helt enkelt blåbär med mjölk. Gott. Energigivande.

Blåbär som blåbär tänkte jag snabbt och blev genast sugen på paj. Hejdade mig tyvärr av någon anledningen. Blev en kopp rogivande te istället. Och en hårdmacka med salami av god Italiensk kvalitet. Men i helgen blir det en blå paj, helt klart.

Vill gärna bjuda dig på ett recept värt att prova. Som vanligt när jag bakar så höftar jag lite här och där. Följ ett basrecept om det känns tryggt för just dig. 

Smulpaj med blåbär

att njuta av

med hemgjord vaniljsås och vaniljglass

Du behöver:

lagom stor pajform

lagom mycket blåbär så det täcker bottnen

(allt enligt svensk lagom mané)
mycket deg, tycker jag 

200 gram smör

4-4 1/2 dl vetemjöl

1 1/2 dl 

1 tsk vaniljsocker

Lite extra socker att strö direkt på blåbären.

Lägg blåbären i form med löstagbara kanter. Strö 1 msk potatismjöl över blåbären. Strö över lite socker.

Blanda degen och fördela över blåbären.

Grädda i ca 225 grader tills pajdegen fått gyllene färg.

Detta klara du bra ska du se. Och att äta upp den kommer gå galant :-)

Katterna styr, matte oroar sig

Sköna bönan Bodil är av den kramiga sorten. Och gillar när matten bökar i trädgården.


Det finns två fina håriga systrar här hemma. Förklädda tigrar, om man så vill. Bodil, efter madam Malmsten och Hedwig, efter ugglan i Harry Potter.  Hårda bud att vara katt ibland. Vid ett års ålder kastrerades de.

Minns så väl vad en kvinna på veterinärstationen sa; "redan inom 48 timmar kan de börja gå upp vikt". Oj oj då, här gäller det att se upp, tänkte jag.

Men jag väntar fortfarande på hängmagen och det andra.....att de ska ligga och njuta hemma på gården för jämnan av ren och skär lathet.

Det är såklart bra så länge de håller sig slanka. Sämre tycker jag om att de är så äventyrliga. Ska inte kastrerade katter bli slöa, slappa och likgiltiga i klass med katten "Gustaf"?

Hedwig är en dam som går sin egen väg...ibland väldigt långt bort. Och så gillar hon att titta på blommorna, som matte.


Bodil strosar iväg och kommer hem med jämna mellanrum. Men jag vet inte hur många gånger jag har dödförklarat Hedwig. Det låter brutalt men, nästan varje gång hon går ut tror jag att det var den sista.

Härom dagen var värsta gången hittills.  Vi var bortresta i helgen. Mamma ringde och sa att Hedwig inte hade visat sig på ett dygn. Snälla mamma sov nämligen över i vårat hus och tog kattvaktandet på största allvar.

Så kom vi kom hem från midsommarfirandet i Stockholm. På dotterns säng hittade vi i alla fall Bodil. Fortfarande ingen Hedwig.


Räven? Brrr... Bil? Brrr... Jobbigt att inte veta. Min fantasi skenade såklart iväg. Jag cyklade omkring och ropade och rasslade med en påse fylld med kattgodis. In i skogen, ner i diket, ut på cykelvägen.


Ingen katt.  Jädra oro!

Så sitter vi och äter middag i måndags kväll. Plötsligt kommer madam Hedwig spatserande in genom altandörren. Hög svansföring som om hon sa; "har ni fest här, eller"? Hon åt massor. Äter inte katter fåglar och möss på sommaren?


Sedan kråmade hon sig mer än någonsin för matte (mig). Hon sov non stop från kl 21 -05. Sedan det stora äventyret har hon inte varit borta från gården många timmar i sträck.


Undrar just vad som hände under de där dygnen? Kanske jag skulle sätta en sändare med kamera på damerna. Är så nyfiken på vad de pysslar med på sina vandringar. Du kanske liksom jag såg det brittiska programmet där de hade satt en sändare på ett antal katter och studerande deras beteende. Jätteintressant! 


"Katter styr och hundar lyder".

Visst är det så. 

Och en och annan matte oroar sig...

Det knakar i grönsakslandet...

Det här är det nya grönsakslandet (som jag skrev om tidigare i vår i ett inlägg som heter "Att dagdrömma, förverkliga och växa"). 

Du som har ett land vet ju hur härligt det känns, eller hur?

Om det gick åt mycket jord? Massor, massor kan jag lova!

Det gror bra. Ibland lite bättre till och med. Några är svårflörtade...som till exempel morötterna. Har så svårt att få till dem. Förra året började jag med Runåbergs fröer och då blev de fina helt plötsligt, om än långt ifrån stora. 

Inblick i landet via lyktan, som verkar ha tappat sitt ljus. Det måste ordnas inför augustiskymningen. Men det är som tur var inte dags ännu. Kan ju fungera som växthus i miniatyr...men tror nog växterna kommer svettas rejält om de ska bo i det lilla utrymmet.

Del av landet syns ju här. Har tre sektioner. På längden är det fem meter och på bredden fyra meter. Två långa och två korta bäddar samt en ring med bönor...

...som heter bondbönor och är från Runåberg. Visst är de vackra?! I bakgrunden skymtar en bräda som jag tycker inte gör sig bra i sammanhanget, men sambon tyckte att potatisblasten kvävde sockerärtorna. Faktiskt har han rätt i det, jag såg det inte först. 
Jag kommer rätt snart göra en lite annan lösning på det problemet, så brädan slipper ligga där och störa min estetiska ådra ;-)

Stor rikedom. En bädd med kryddor. Basilikan vissnade tyvärr, trots dotterns fint flätade pinnvägg. Ska plantera en ny basilika, eller två.
 

Hur kan något så exklusivt som vitlök vara så lätt att odla? Det undrar jag varje år. Eftersom landet blev klart i maj sattes de i senaste laget. Håller tummarna för skörd i höst. Vanligtvis har vi satt ner ämnena på hösten och skördat hösten efter. Den som väntar får se. Men goda blir de hur som helst, om än lite mindre när de inte gror så länge.  

Rödbetor är ju så gott! Vi lägger in dem och njuter av till pyttipanna på hösten och vintern. Några hamnar såklart på grillen i sensommartid tillsammans med nyskördad lök. Mums!

Ser fram emot att luktärtorna ger sig iväg upp längs armeringsjärnet. Både doft och blommor kommer göra landet extra trivsamt. Det var så jag hade planerat det i alla fall...så var nu snäll och väx väx väx!

I bakgrunden skymtar växthuset. Där händer det saker med ska jag säga! Får visa det vid ett annat tillfälle.

Snygg och god. Klipper ner den och lägger i lådor i frysen. Bra att ha till matlagning. 

Vägen som bär till sittplatsen. I all enkelhet. Njuta av att det gror. Och fascineras över att det gror.

Flera sorters sallad verkar trivas med jorden. Runåbergs de med. Bakom den grönbruna sorten skymtar Pak choi, som är en kinesisk salladskål. 

Donna Lotta iklädd blommiga ben och röda fötter. Går bra det med. Bäst trivs jag i trädgårdskjolen.

Hoppas du fått lite inspiration. Eller så kanske du vill tipsa mig om något som jag totalt missat själv här "i spenaten". Apropå det uttrycket kommer jag på nu att jag glömt att sätta just spenat. Attans! Om de växer som ruccolan och rädisorna så ska det nog gå. Vad tror du om det?

Fint att leva.

Nu njuter vi gröna ögonblick.

Kram... en varm och grönskimrande.

Mina gröna rum del 2

Fem dagar på resande fot. Omtumlande till viss del. Fina stunder också. Begravning i Gävle. Midsommarfirande i Stockholm.

Tog mig en runda i trädgården ikväll. Det hade regnat innan vi kom hem. Men så kom solen. Trädgården sträckte på sig lite extra. Det kanske syns på bilderna jag tänkte visa här. Jag badade i grönt för en stund. Minst lika härligt som att ta sig ett riktigt bad :-)

Välkommen på lilla kvällsturen om du vill...

de två första bilderna är från baksidan som har turen att bada i kvällssol ända tills den går ner bakom bergen vid 22.30 denna årstid.

Jag är överförtjust i salvia. Och nu även kantnepeta. Men kattskrällen från när och fjärran är ju här och äter upp den för mig!

Finska rosen ser så ömsint ut med pionen. Det är en gammeldags ljusrosa sort. Bor i skuggan av ett körsbärsträd så det tar ett tag innan blommorna visar sig.

Vacker och kort i rocken i jämförelse med den blåa irisen i bakgrunden. 

En näve näva finns här också. 

Delar på denna skönhet varje år för att den ska breda ut sig. Cerise med gult ger en härlig attityd. Bor granne med de gammelrosa pionerna och finska rosen.

Upptäckte att denna ungerska syren blommar efter några års paus. Och färgen är så härligt intensiv. 

Hemgjord stege för en klättrande clematis. Stegen i lime är fin mot bladverken. Hoppas på blommor i år. Det har varit lite klent med det på sista tiden. Förra året ville denna planta inte visa sig alls. Tur att jag valde att spara pinnarna. Var ganska frestande att slita ner den av ren och skär besvikelse.

Mycket spännande återstår. Kylan har gjort så att det mesta stannat upp. Lite värme nu så tar pionerna, rosor och annat spännande fart. 

Ljusa magiska midsommar

Hyllar den finska makalösa som bor i min trädgård. Den doftar som bäst nära sommarnatten.

Midsommarafton är ren magi för mig. Känner ödmjukhet över ljuset som bär mig vidare under dygnets alla timmar.

Vid högtider är vi helst nära dem som betyder mycket för oss och som gör oss glada. Och de som inte är nära, men som fyller våra hjärtan med kärlek, tänker vi extra mycket på.

I år är det första gången för två saker; jag firar midsommar söder om Dalälven för första gången i mitt vuxna liv. Jag, sonen och sambon myser med min lillasyster, hennes sambo och deras alldeles underbara lilla Ella i deras härliga lägenhet i Sundbyberg. Mycket värme och kärlek här. Och kylen laddad med härliga smaker såklart.

För det andra så är dottern inte hemma utan hon njuter av en tre veckors språkresa i London. Allt är jättebra därborta, så då njuter vi lite extra för den sakens skull.

Tillbaka till tankarna kring midsommarafton...
Det finns egentligen bara en enda sak jag behöver på lunchbordet på midsommarafton...matjessill, gräddfil, nyklippt gräslök och färskpotatis med doft av färsk dill. Klart! Ok lite lättöl vill jag nog skölja ner sillen med. En vacker plats att sitta på är såklart pricken över i:et. Visst är det väldigt mycket midsommar över detta?

Maten, umgänget, blommorna och ljuset,
det är midsommarens härliga melodi :-)

Idag och i natt.

Må fint.
Njut. Ät. Dansa. Kramas.
Nu, nu och nu.

Gud så jag älskar dig!

Nu åker du och jag önskar dig roligheter och glädje så det räcker ändå upp till Vintergatan! Tänk att få uppleva London i 3 veckor med en av sina bästa kompisar. Det låter ju helt underbart! Språkresan kommer ni klara galant och allt annat med. I den staden finns massor att se.

Jag är fullkomligt knockad av känslovågor. När fick jag en så stor dotter! En 17-åring?

Gud så tiden rusar!

Tänker tankar som;
har jag lärt dig allt du behöver veta?
har vi gjort allt vi skulle?
har vi skrattat tillräckligt mycket tillsammans...och gråtit?

Att det kan vara så slitsamt att se henne gå. Och det här är bara början.

Livet är nu, nu och nu. Och du är mitt däri. Det är det viktiga.

Gud så jag älskar dig!

En liten Sofia, men naggande god. Typ 1 år, 1998.

Underbart av citroner

Baka baka kaka. Så här glad kan fröken jag se ut när jag lyckats med ett bakverk. På bilden står jag i Eijas kök vid Norrfrid Gårdsbutik. 

Tycker ni borde testa att baka godingen här nedanför. Lite grönt i mitten gör susen för ögat. 

Syrlig och söt och jättegod. Den måste du prova att baka om helgen bjuder på sol.

Lätt som en plätt. Impar på alla.

Här kommer receptet kort och gott.

Pudrad citronpaj 

Deg: 2 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
150 gram rumsvarmt smör

Klicka ner smör i de torra ingredienserna. 
Arbeta ihop snabbt. Tryck ut i form 
(cirka 25 cm diameter)
Förgrädda mitt i ugnen 200 grader cirka 12-15 minuter.

Innehåll: 3 medelstora ägg
2 dl strösocker
1/2 dl vetemjöl
rivet skal av 1 stor citron
6-7 msk pressad citronsaft

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt vetemjöl citronsaft och skal. Häll smeten ovanpå det förgräddade pajskalet. 
Grädda i 10 minuter. Citronkrämen är kanske lite lös när kakan tas ut, men det är ok. 
När kakan har kallnat pudrar du över florsocker. 

Egentligen är den godast dagen efter
(spar då med att pudra över florsocker tills det är dags att servera kakan).

OBS! Mjukrörd glass med vaniljstång i blir pricken över i:et.

Alla lika, alla olika

Alla lika, alla olika. I full blom i min trädgård, du vackra Akleja.

Se dig omkring. Så många människor det finns. Se så glad vi blir

 när någon väljer att se oss istället för att låta blicken 

passera rakt igenom eller långt på sidan om.

På sätt som du inte trodde var möjligt, pratar du helt 

plötsligt samma språk som någon du kanske aldrig tänkt på att ens säga hej till.

Jag träffade en kvinna. Hon och hennes man drev en hamburgerbar

 i min stad.

En dag klev jag in genom dörren och sa hej.

Hon var från Syrien. Längtan efter släkt och vänner var stor. 

Men många som gjorde henne glad fanns ändå i Sverige. Om än 

söderut.

Det hon längtade mest efter var att mänskligheten tog sitt 

ansvar för varandra. Vi pratade om fred och kärlek. Vi pratade 

om lätta saker och lite svårare. Allt som hon tyckte. Och jag. 

Vår ögonkontakt var äkta.

"Så roligt att träffas", sa hon plötsligt. 

"Tänk det tycker jag med", sa jag.

Hennes hår var korpsvart. Hennes ögon gnistrade i mörkaste 

brunt. Hon var färgstark och mycket vacker. Jag nordiskt 

finfjunig i kalufsen och med grågröna ögon. 

Hennes tankar var fyllda av drömmar och verklighet. 

Som mina. 

Så olika vi såg ut. Så lika vi såg på saker och ting.

Vi trivdes tillsammans en lång stund.

Sen måste jag gå. Så gick jag.

Det var det enda samtalet mellan oss. Vi såg varann på stan 

ibland och gav varann ett igenkännande leende. Det räckte för 

oss båda.

Ett tag därefter blev det så att hon och hennes familj flyttade 

från min stad.

Jag hoppas hon lever sitt liv på lätta steg.

Våra vägar passerade varandra.

Tänk vilken rikedom att mötas.

Kort och länge.

Magiska rhododendron

Så magnifik. Vacker. Skir. Kraftfull.
Allt på samma gång.

Jag har tre stycken. Tro inte att de är stora. Här i norr blir det som det blir. Går inte att mäta sig med de trädliknande jag sett söderut.

I Jönköping vandrade jag omkring i ett naturområde en gång och hamnade plötsligt i en skog....av rhododendron. Den var en makalös syn! Men som sagt här hemma. Min trädgård. De är här nu. Och skimrar ikapp med sig själva. 

"Visst gör det ont när knoppar brista..." [Karin Boye]

Inte en endaste kvar nu. Alla i blom. Mer eller mindre.

Se så bra de kompar ihop, madam rhododendron och fru funkia. Inga storätare. Båda gillar magra jordar. Det bjuder jag dem på här såklart.

Faktiskt första gången jag tagit in dem. Men verkligen inte den sista. Blev ett glatt blickfång för den som kliver in genom ytterdörren. Och annars med.

Är så tacksam över det vackra.

Alltid citroner och ingefära

Citron och ingefära. Varje morgon. Känner hur kroppen behöver och blir glad.

Jag blir glad och pigg. Håller balansen. Inte inbillning. Min verklighet.

Prova får du se. På sommaren kan du med fördel ha en kanna stående i kylen för jämnan. Tänk på att använda ekologiska citroner och ingefära. Skiva och lägg i. Njut när helst du längtar. För det lovar jag att du kommer att göra.

Kombinerat med yoga blir detta en viktig del av ditt liv. Så enkelt, så givande.

Lev fint.
Skapa dig vackra stunder.

Mina gröna rum del 1

Magnifik. Och därmed är allt sagt.

 Det händer så mycket nu i mina gröna rum och det är så roligt att dela upplevelsen med alla er som gillar trädgård. Jag kommer garanterat visa trädgårdsbilder till och från under hela sommaren. Om ni står ut med mig, så står jag ut med er ;-)

Tycker mig ana ett extra blommigt år i år bland det mesta här i trädgården. Ja, förutom klätterrosorna då som jag INTE lyckas med. Och Aicha citrongul ros som varit galet vacker de två första åren. Men i år ser den ut som en rugguggla! Och när jag nyss kikade på William Buffy så var där smockat med löss och inte en enda knopp. Sorg sorg sorg. 

Jag väljer att vandra omkring i min trädgård ofta. Det är påfyllning för kropp och själ. Något knoppas. Något sträcker ut i full blom. Någons tid är förbi. Som livet självt.

Livsloppet i min trädgård.

Jobbar med perenner och rabatter i runda former (inget kantigt i alla fall). Blir så glad att jag har lyckats designa rabatterna så att det finns något fint att titta på från maj till september/oktober. Man lär sig eftersom.

En strandiris på land... hemskt mycket på land. Inget vatten så långt ögat når. Men desto mer av det gröna. Har tre stora tussar i tre olika rabatter. De växer så det knakar. Min mamma är väldigt avis på dem. Och jag som tycker hennes blommor växer vackert! Kanske det välkända fenomenet "gräset är grönare på andra sidan"...

Akleja du gamla beprövade. Jag tycker den är underbar och blir bara glad av alla nya platser den dyker upp på. Helt gratis! Ibland får man väl säga stopp på belägg. Som när den bökar sig in och skymmer sikten för min koloni med salvia. Då blir det till att gräva upp och gräva ner någon annanstans.

Som jag har pratat med denna vackra vita syren. Den fick följa med från en 1800-tals gård vi bodde på en gång. Där syrenerna etablerat sig sedan länge. När vi kom till vårat nya ställe ville den inte visa sig från sin bästa sida. Men nu nio år senare är det första gången den bjuder på så många blommor. Såklart har den skjutit i höjden också. Funderar på hur jag ska få den att inte breda ut sig för mycket. För det finns andra planer strax bredvid. Som till exempel tre rhododendron, som står och trivs på båda sidorna om syrenen.

I min inre bild har trädgårdens enda humle redan virat sig kring hela gerdsgårdspinnen och klättrat över till andra rabatten. Pergola light möjligen. Men grå och fin av tidens tand. De passar bra ihop. Möjligen skulle det blir snyggare om en humle växte från andra hållet med så de kunde mötas där uppe i det blå. Men jag är inte så mycket för symetriskt gruppering. Tycker om att det lite oväntat istället. Men gärna mycket av en och samma sort på samma plats.

Fjärilslavendeln trivs fint i kruka. Svårt bara att få dem att övervintra här hos mig. Då går det mycket bättre för salvian. Har satsat stort på den. Det ska jag minsann visa lite senare i sommar.

Tulpanerna börjar förbereda sig för sitt avsked...