Boulognerskogen i Gävle, september 2013. Min mamma fångar ögonblicket. Jag med.
När kramade du ett träd senast?
Eller bara ställde dig väldigt nära.
Tid för reflektion.
Är frågan aldrig, så är det
kanske dags nu.
Gå ut i skogen eller till
en park.
Du vet vilket du ska krama när du
ser det. Lita på instinkten.
Och
strunta i om någon råkar se dig.
Fast jag kan hålla med om att det
bäst upplevelsen blir om man står
helt
för sig själv.
Berätta gärna sedan hur du upplevde
ögonblicket. Men bara om du vill
förstås.
En dikt blir bra...
Kramar ett träd.
Vi valde varandra.
Lyfter blicken mot trädkronan...
vilken överblick
vilken utsikt
där möts ofrivillig storm och regndroppar
med soltimmar och fågelkvitter
Står stolt, tar emot.
Tack.
Rötterna stadiga,
Ett manifest av tidens starka
viktiga i ett sammanhang
Kramar hårt
Ber om tröst
Tar emot kraften
Tack trädet för din närvaro
som jag vågade möta
[Charlotte Göransson]
|
Älskar träd!
SvaraRaderaTänk vad man, eller jag, skrattade åt hälsoresan av Lasse Åberg när den kom. Nu är det mesta värsta innegrejerna:-)
Japp så är det minsann :-) Keep it up. Krama varandra och träden. Välkommen tillbaka till bloggen :-)
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag föredrar iofs att klättra UPP i träden:) jag föredrar iofs att klättra upp i allting hehe... Men träd är verkligen nåt speciellt! När det är pissigt kan man alltid dra till skogs. Å när det är gött oxå för den delen!:) krama på! //hewoman
SvaraRaderaJamen det låter ju toppen, Hewoman som Tarzan fast Jane fast ja just det Hewoman ;-) Det ääär någto speciellt med det mesta, bara vi väljer att se det ;-) Kramen och ses igen.
Radera