Vår, nu och väntan

På väg. Inte bråttom. Solen bestämmer.


Jag njuter. Men jag väntar också. Är vi inte alla lite så att vi har bråttom iväg i tankarna. Hur var det nu med Carpe Diem? Här och nu.

Medan vi väntar på något annat kan vi väl passa på att bli glad åt fåglarnas frenetiska kvittrande till exempel. Så många vackra toner det finns! De är så små, så små med sång som fyller hela universum. 

Har du hittat någon brusig bäck förresten? Jag cyklar förbi en sådan på väg till jobbet. Att lyssna på den är lycka - här och nu - Carpe Diem. 

Jag brukar sjunga ikapp med bäcken. Vi tycker det går bra. Att inte dömma, bara vara. En konst i sig.

Nu längtar jag efter ihållande värme så att jag får uppleva perennernas framfart. Om de  har orkat igenom ännu en vinter. Och det tror jag faktiskt. 

Har sett liv i några rabatter. Två av de små underverken delar jag med mig av här.  

Såhär vackra är dessa marktäckare om några veckor.... kan man annat än längta. 

En kompis som verkar klarat vintern är salvian. Här en nyanlagd stor rabatt på framsidan i söderläge.


Salvian har fått bli mitt substitut för den lavendel som inte gillar vintern här där jag bor. Säg den som inte drömmer drömmar om ett hav av lavendel i sin trädgård. Det vore  sagolikt vackert att ha.

Såhär fin är förhoppningsvis mina salvia i juni. Jag har kommit att gilla den mer och mer. Har upptäckt att den bjuder på det vackra även när blommorna gjort sitt...Den liksom skimrar i blålila även när blommorna tröttnat.

Men nu är nu och det duger mer än väl med vårlökarna så länge.

Jag är glad. Väntar i smyg. Lever här och nu i våren.

Och väntar...bara lite