Att välja att göra ingenting...

Tiden rusar. Mitt i är vi. Att vara rädd om. Dig. Mig. Alla. Oss. Att inte springa för fort. Att stanna upp. Andas. Inga måsten. Bara vara. Ingenting och ändå allting. 


Att välja att göra ingenting...

Det finns ett torp vid en sjö i en skog. Jag har en vän som väljer att återkomma dit under olika perioder på året. Helst av allt är han där på sommaren. Då ljuset inte gör skillnad på natt eller dag. Inga element finns där, inget rinnande vatten. Ingen stress eller måsten låter han sig styras av. All tid i världen finns det gott om där ute.

Torpet står granne med skogen och allt som bor däri. Är han hungrig eldar han i köksspisen eller tänder gasolspisen. Sedan lägger han ett par korvar i stekpannan, häller upp mjölk i ett glas, sätter sig på trappan och tittar ut över sjön som krusar sig för vinden.Han brukar ligga på kökssoffan och lyssna på tystnaden. Och på sina egna hjärtslag blandat med fågelkvitter. "Ganska trevligt faktiskt att göra ingenting", sa han till mig. "Ja", sa jag och förstod vad han menade.

Han har en granne där i skogen som älskar sin gräsmatta. Min vän har valt att låta allt växa fritt. En naturmatta stoltserar utanför huset. "Det är så vackert med alla blommor och skönt att slippa ljudet och lukten från gräsklipparen", sa han till mig. "Ja", sa jag och förstod vad han menade.

Ögonblicken har varit många för honom där ute vid torpet. Ensam, men nöjd med livet. En höstkväll när han låg på kökssoffan och läste var det någon som rörde vid hans fot. "Det är bara jag här", sa han högt till sig själv och morskade upp sig. Men nog svepte en våg av olust igenom honom trots allt. Strax därefter var allt som vanligt igen. "Det finns en förklaring till det mesta", sa han till mig. "Ja", sa jag och förstod vad han menade.

Ibland är han där i skogen vid den perioden på året då Vintergatan visar sig klara kvällar. Då marken knarrar under fötterna på väg mot utedasset, vedboden, brunnen eller vart hans steg nu styr honom. "Nog är det härligt när snön piskar en i ansiktet. Har man bara kläder efter väder går det att var ute hur länge som helst, sa han till mig med iver i rösten. "Ja", sa jag och förstod vad han menade.

Jag är fascinerad av hans sätt att ta vara på sitt liv. Så lugn fast han lever fullt ut. Han låter tiden komma och gå utan stress. Och väljer ibland att sitta ner och göra ingenting för att det är ganska trevligt.

Att välja att göra ingenting...kräver mod, insikt och en stor portion självkänsla.