Det
ni ska får höra nu hände för
17 år sedan.
Det känns som om preskiberingstiden har gått ut, så
därför törs jag berätta...
Det var 5 april 1997 och vårt första barn hade
bestämt sig för att det var dags att se dagens ljus.
Allt gick som det skulle; blod, svett, tårar
och glädjerop allt i en härlig mix.
Det blev en underbar hon
som fick namnet Sofia.
Amningen kom igång. Men gud så ont det gjorde
efter ett par dagar!
Enligt en barnmorska skulle jag testa en salva gjord på röd solhatt.
Nästa gång sambon kom på besök berättade jag vad
jag behövde. "Barnmorskorna har nog", sa jag. Han spatserade iväg
(som nybliven pappa går man ju på lätta steg har jag märkt).
Jag och Sofia
myste.
Så kom Per tillbaka och räckte fram det jag frågat efter...som han
tolkat min beskrivning. I handen höll han nämligen en röd virkad solhatt i form av en
jordgubbe. Hahahaaa vad vi skrattade. Eller vänta, var det
bara jag som höll på att dö av skratt?
Den här gången var hans steg lite mer av det hasande slaget. Efter en
stund kom han tillbaka med salvan. Alla nöjda. Och jag fnissade fortfarande.
Apropå röd solhatt alltså. Det är ju en blomma och den
är en av mina favoriter i trädgården.
Vilken härlig attityd den har
både som knopp och fullvuxen!
Visar några sagolika skeenden längre ner på sidan.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tog del av mitt inlägg. Jag blir glad om du lämnar några ord i kommentarsfältet. Må fint.