 |
| Vackert med vatten. Finns inte havet nära går det bra med en älv. Har ni hört hur måsarna skriar? De flyger, sitter, spanar och framför allt skriar. När jag hör måsarnas läte förflyttas jag till havet. Tycker de hör ihop. Jag kan längta så mycket efter havshorisonten och doften. Det är något speciellt att stå där och blicka ut över vattnet. Frihet. Jag kan gärna stå där länge. På land känns bra. Båt åker jag inte gärna. Var och en får välja. Det är ju skönt. Om man bor här hos oss i fred. Vi får skänka dem en tanke de som tvingas fly undan svåra omständigheter.Ibland via båt. I många dagar. Ibland går det bra. Ibland inte. Omänskligt. Skänker en tanke. Hoppas på det bästa för alla. Det måste gå... |
 |
| Det här är Ångermanälven. Den rinner genom min stad. Här trivs måsarna just nu. Försökte äta en glass på en bänk nära älven. Gick inte bra. Hade plötsligt ett vitt moln ovanför huvudet. Måsar var namnet på det molnet. Gick vidare. Glassen var liksom viktig. Hittade tillslut en annan plats, men då vad glassen nästan slut. Inget problem av stora mått, men ändå. Förutom havet så får måsar mig att tänka på en händelse från när min dotter var liten. Kanske 10 år. Hon hade en kompis här hemma, som skulle sova över. Just den kvällen spelade jag klassik musik i köket. Tjejerna hade trevligt med sitt. Vid läggdags fick jag för mig att låta tjejerna varva ner till klassiska toner. Dottern har växt upp med blandad musik men jag visste inte hur kompisen skulle reagera. Kände mig väldigt seriös. Släckte på deras rum. Pratade lite om allt möjligt. Höll ett tyst och lugnande tonläge så de skulle landa ännu mer. Så sa jag att nu ska ni få lyssna på en kompositör som jag tycker mycket om. Sådan musik är bra för alla. Han heter Mozart. Och då hände det...kompisen gapskrattade en lång stund och sa sedan mycket frågande "måsstjärt!?". Kunde jag annat än skratta gott jag med. Hur tokiga de än var den kvällen så slutade det ändå med att jag satte igång "Sagan om Mozart" (måsstjärt...) med Thomas von Brömsen som berättarröst. De blev tysta. De lyssnade. De somnade. |
Kom just på att måsarna lyser med sin frånvaro hos oss. Inget måsskri och glassen fick vi äta ifred igår. Kanske de bor i stan numera, bortskämda med glasspapper och korvmedbrödrester? Vi får väl se om inte de senast då vi sätter solrosfröna anländer med storflocken! Ha en bra dag och en ljuvlig helg! Kommer snart förbi och njuter av din salvia :)
SvaraRaderaFortsätter de med sin frånvaro får du ta ett stadsbesök till älvkanten. Det trots allt en speciell känsla med skriande måsar. Glassen är det bästa att äta upp innan ;-) Såg idag att alla typ 30-40 salviaplantor tycks ha klarat vintern. Hurraaaaaa! Så då kan du komma sen då :-)
RaderaInget doftar som havet!! ❤ Och ja, måsarna hör till även om dom kan vara RIKTIGT irriterande ibland... Dom är ju så bajsnödiga hela tiden och överallt!! Kom hit så kan du få dofta på mitt hav, på den här sidan:) // hewoman
SvaraRaderaVänta du bara.....rätt var det är tar jag med mig min näsa och ögon och kommer och spanar in ditt hav. Helgkramen :-)
RaderaHaha....måsstjärt...va kul....tycker det är sommar med måsarnas skri....vi brukar ha ett mås bo på taket på torpet varje år...tar vi bort boet...så gör dom ett nytt....det är inte så kul förstås...så anfaller dom våra katter också, haha....men so what!!!.....inget att göra åt ;)....men det är sommar....
SvaraRaderaTrevlig helg!
Kram bia
Ja härlig association där, Mozart och måsstjärt :-) De är rätt jobbiga i längden...... svågern i Nässjö har hela taket fullt på sommaren. Inte trevligt alls. Men nu satsar vi på en trevlig helg i alla fall.
RaderaTack för din titt här hos mig. Mvh, Lotta