Syrener och studenter

Andades in det underbara av min vita syren och mindes plötsligt...

Mitt i syrenens blomning är det många ungdomar som pustar ut. De står vid ett nytt vägskäl. Det är dags att ta studenten.

Lyckorus blandas med nostalgi. Livet här. Livet sedan. Hur blir det? Funderingar. Ovisshet. Klokskap. Tvivel.

Ibland har man planerat allt så bra... och ändå tar livet en helt annan riktning.

Det är några år kvar innan mina egna ungdomar går ut skolan. Men jag minns min egen studentdag.

"Det bubblade av förväntan i bröstet. Och givetvis även i glaset vid champagnefrukosten. Den hölls hemma hos mig. Tack mamma och pappa för att ni ställde upp på det. Skötsamma var vi såklart. Glada i hatten kanske, men skötsamma :-)

Det var en solig morgon. Doftade syren i våra fotsteg. Som vi sjöng. Hela vägen ner till skolan. Talen. Tack för den här tiden. Lycka till...och allt annat som en rektor ska säga.

I Stadsparken hundratals hattar som lyftes mot skyn. Jubel. Skratt. Och tårar".

Och snart är det dags igen här i staden där jag bor, i stadsparken...

Någon kramar sin gamla mormor. Någon har tappat en klack på sin ena sko. Någon har druckit ett glas champagne för mycket.

Alla står vid vägskälet. Alla. Men varje person måste själv välja vart stegen ska ta dem.

Det kan kännas enkelt. Det kan kännas svårt. En del har inte fått den bästa starten i livet.

Å vad jag ville att alla unga skulle känna inombords...

hur underbara ni är, du och du och du.
Mycket unik och viktig.

Låt den nya resan börja.

Mitt i syrenernas blomning.