Det knakar i grönsakslandet...

Det här är det nya grönsakslandet (som jag skrev om tidigare i vår i ett inlägg som heter "Att dagdrömma, förverkliga och växa"). 

Du som har ett land vet ju hur härligt det känns, eller hur?

Om det gick åt mycket jord? Massor, massor kan jag lova!

Det gror bra. Ibland lite bättre till och med. Några är svårflörtade...som till exempel morötterna. Har så svårt att få till dem. Förra året började jag med Runåbergs fröer och då blev de fina helt plötsligt, om än långt ifrån stora. 

Inblick i landet via lyktan, som verkar ha tappat sitt ljus. Det måste ordnas inför augustiskymningen. Men det är som tur var inte dags ännu. Kan ju fungera som växthus i miniatyr...men tror nog växterna kommer svettas rejält om de ska bo i det lilla utrymmet.

Del av landet syns ju här. Har tre sektioner. På längden är det fem meter och på bredden fyra meter. Två långa och två korta bäddar samt en ring med bönor...

...som heter bondbönor och är från Runåberg. Visst är de vackra?! I bakgrunden skymtar en bräda som jag tycker inte gör sig bra i sammanhanget, men sambon tyckte att potatisblasten kvävde sockerärtorna. Faktiskt har han rätt i det, jag såg det inte först. 
Jag kommer rätt snart göra en lite annan lösning på det problemet, så brädan slipper ligga där och störa min estetiska ådra ;-)

Stor rikedom. En bädd med kryddor. Basilikan vissnade tyvärr, trots dotterns fint flätade pinnvägg. Ska plantera en ny basilika, eller två.
 

Hur kan något så exklusivt som vitlök vara så lätt att odla? Det undrar jag varje år. Eftersom landet blev klart i maj sattes de i senaste laget. Håller tummarna för skörd i höst. Vanligtvis har vi satt ner ämnena på hösten och skördat hösten efter. Den som väntar får se. Men goda blir de hur som helst, om än lite mindre när de inte gror så länge.  

Rödbetor är ju så gott! Vi lägger in dem och njuter av till pyttipanna på hösten och vintern. Några hamnar såklart på grillen i sensommartid tillsammans med nyskördad lök. Mums!

Ser fram emot att luktärtorna ger sig iväg upp längs armeringsjärnet. Både doft och blommor kommer göra landet extra trivsamt. Det var så jag hade planerat det i alla fall...så var nu snäll och väx väx väx!

I bakgrunden skymtar växthuset. Där händer det saker med ska jag säga! Får visa det vid ett annat tillfälle.

Snygg och god. Klipper ner den och lägger i lådor i frysen. Bra att ha till matlagning. 

Vägen som bär till sittplatsen. I all enkelhet. Njuta av att det gror. Och fascineras över att det gror.

Flera sorters sallad verkar trivas med jorden. Runåbergs de med. Bakom den grönbruna sorten skymtar Pak choi, som är en kinesisk salladskål. 

Donna Lotta iklädd blommiga ben och röda fötter. Går bra det med. Bäst trivs jag i trädgårdskjolen.

Hoppas du fått lite inspiration. Eller så kanske du vill tipsa mig om något som jag totalt missat själv här "i spenaten". Apropå det uttrycket kommer jag på nu att jag glömt att sätta just spenat. Attans! Om de växer som ruccolan och rädisorna så ska det nog gå. Vad tror du om det?

Fint att leva.

Nu njuter vi gröna ögonblick.

Kram... en varm och grönskimrande.