När det kommer spontant besök

Ni vet när en CV ska skrivas. Går skrivande på slentrian eller är det verkligen mitt jag som hamnar där på pappret. Jag är positiv, flexibel, gillar många bollar i luften etc.....

Är det verkligen jag eller blir jag någon annan som jag tror att de andra vill ha? Det kan vi fundera på. 

Och apropå flexibel.....hur bra går det egentligen?

Alltså om vi tänker oss den här situationen; vi ska preciiis ta det där varma badet som vi har längtat efter i ett halvår minst (badsaltet ligger i och badbubblorna ropar "komsi komsi", vi har tänt levande ljus och tagit fram bästa läsningen).

Just när vi står där och nynnar på badsången så ser vi en bil stanna utanför huset. Då kommer tanken; neeeej inte till miiiiiig, just nu. Någon är på väg mot just vårat hus och ja, pling pling. Att krypa iväg på golvet och låtsas inte-vara-hemma-grejen är ju ingen idé för precis innan vi skulle lägga oss i badet kom vi ju på att att det behövdes lite ny luft in i huset. Öppen dörr är ju liksom lika med att någon är hemma. Och den som står där utanför råkar vi ju dessutom gilla väldigt mycket.

"Hoho är det någon här"?

"Nämen heeeej" säger vi och kramar om personen. "Kul att du kommer förbi såhär spontant". (det tycker vi också av hela vårt hjärta, men inte just nu när badet väntar!).

Det kan ju gälla i princip vad som helst som du har totalt fokus på när din tankebana får besök. 

Ja, hur flexibel är vi egentligen? 

Nästa tanke när spontanbesöket kommit kan vara "vad har jag att bjuda på"? "oj, jag som har lagt tvätthögen i vardagsrummet".

Hur som. En gäst vill jag gärna ge något gott att fika. Så är det bara. En slät kopp kaffe är inte min grej. Hur kul är det?! Inte mycket.

Med en hög kladdkakemuffins i frysen, grädde i kylen, myntasocker i en burk och bär i trädgården eller i frysen kan man överraskar både gäster och sig själv. 

Sedan går det ju även bra att bjuda på en chokladbit och en skorpa. Men bara i nödfall.