En hög med rötter

Jag går här och pratar för mig själv och myser bland rotsakerna. Vilka pärlor! Och som de trivs! Kan bara säga "äntligen". Det finns bara ett svar på detta; nya bäddar,bra jordmån, hästskit (brunnen såklart), vatten och en och annan flört. Och se där, växtkraft a la Hulken.  

Stabila. Säkra. Nyttiga. Vackra. Allsidiga. Spännande att laga mat på. Rotsaker i ugn är ju ingen överraskning direkt. Men gott!

Resterande rödbetor kommer att åka ner i glasburkar med ättikslag. Hos oss smaksätts med olika saker som senapsfrön, pepparrot, vitlök och kryddnejlikor. Jättegott!

Visst är det fascinerande! Palsternackan borrar sig målmedvetet neråt. Kräver lååång tid på sig. I och för sig, gott om tid behöver ju alla rotsaker.

Valde att plantera långa rödbetor i år och de skuttar upp ur jorden...kanske beror det på att jag satt fröna för grunt. Tror du? Jag valde att göra som med potatisen, kupa runt dem med jord så de fick lite skydd under senare delen av tillväxtfasen.

Och doften när man bökar i jorden. Och känslan. Nöjd och lycklig. Jag är glad över att ha förmågan att känna sådana känslor över några stackars rötter. Ja faktiskt, det krävs liksom att  man tränar på att odla de där känslorna. Förmågan att se det stora i det lilla. Flera gånger om dagen!

Lika läckra alla tre, både blast, färg och form. Palsternackans blast är nog kring 60 centimeter!

Min bästa odlingssommar någonsin. Nu planeras för nästa års odlingsbäddar.

Lycka!