 |
Just denna vackra planta fick jag av min farmor en sommar som jag inte minns riktigt när. Men det spelar ingen roll. Vårdade den ömt de 35 milen jag hade att resa hem till mitt. Minnet är fint. Den växer sig vacker varje år. Blommar snart igen. Då minns jag ditt vackra leende.
Livet svämmar liksom över ibland. Det fina blir så mycket finare.
Det sorgliga blir så mycket sorgligare.
Vackra farmor. Du har varit trött länge. Nu kan du vandra fritt i
din himmelska trädgård. Vila fint och dansa fri.
Jag vet att din bästa tid var när du fick vara i din trädgård eller när du svävade runt med farfar på dansgolvet.
Så som ni möttes. Sedan resten av livet. Ni. Det värsta var när du inte längre kunde vara där din själ skrattade som mest. Hemma. Sitta där du helst ville. Andas blå himmel. Se våren bjuda på äppelblom. Plocka in ett fång med rosor. Dikten här nedanför skrev jag när mitt hjärta slet ont över att se dig där du inte ville vara. I ett rum, på ett äldreboende. Allt lika. Aj, så det skavde illa i mig. Men samtidigt var den stunden det starkaste ögonblick jag har haft på länge. Tack vackra farmor. Tack.
"Jag från det gröna. Nyss.
Bakom dörren du. Alltid.
"Hej", det är jag.
Du stilla och skör.
I dödens väntrum.
Ögonen. Inte vakna.
Kroppen. Inte vaken.
Hjärtat som går och går.
"Hej", det är jag.
Du?
Ja.
Så ler du nästan.
Vackra farmor.
Precis så en timme till. Försök. Alla vill väl.
Är det du?
Ja.
Men varför brinner min kudde.
Eldslågorna slickar mina minnen.
Du?
Ja, farmor det är jag.
Jag håller dig nära. Känner du.
Din hand vilar i min. Smeker din kind.
Så svalt bultar ditt hjärtat.
"Det är du"?
"Ja, farmor, det är jag".
"Det är jag".
Du?
Ja.
Nu.
"Jag älskar dig, farmor".
"Jag älskar dig".
"Jag vet", svarar du. Så klart som om hela du plötsligt kommit tillbaka till livet.
Våra händer minns tillsammans.
Jag berättar. Du blundar. Nickar. Ler. Minns.
Det gröna.
Skratten under äppelträden.
Krusbärskrämen.
Rösten nästan inget.
Stunden stor.
Orkar du farmor?
Kom så dansar vi.
Hon ler. Livet i ett ögonblick.
Ett ögonblick av viktighet.
Ja. Kom. Vi dansar.
Att lämna helvetesgapet.
Att bli fri.
Se det gröna och sen smärtan.
Att ramla. Att inte stå.
Dörren.
Att bli på andra sidan.
Lämna livet utanför.
Som att ställa skorna i farstun.
Falla.
Tårarna.
Ligga kvar fast vilja gå.
"Ja, vad längtar du mest efter farmor?
Att dansa"?
"Ja, dansa"
Minns du?
Så det gnistrar.
Vi minns dansen.
Här inne.
Liksom fri.
Din hand i min.
Så många dagar att minnas
Dansa med mig timmen ut.
En enda.
"Farmor, jag älskar dig".
"Jag älskar dig".
"Jag vet", sa du.
Så ligger du här och lever.
Så länge som benen darrar.
Och hela du regnar bort.
|
fredag 23 maj 2014
Farmor dansar fri
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väldigt vackra ord!!! Kram till dig i massor! !!
SvaraRaderaTack fina människa. Nu låter vi dagen komma. Kram.
RaderaSå fint skrivet!! Nu gråter jag lite. Min farmor har det så idag... Mätt på dagar men fast i ett rum som inte är hemma. Och jag är 54 mil bort..../h
SvaraRadera.... och nu berörde du mig med Dina ord. Tack fina.
RaderaSå fin dikt du skrivit om din farmor, mycket berörande. Kram!
SvaraRaderaTack fina Ing-Britt. Kram!
RaderaSå fint skrivet Lotta! En tår i ögat... Kram!
SvaraRaderaNu blir jag rörd. Tack och kram Inger.
RaderaFint inlägg och jättefin dikt du skrivit.....jaa det är inte lätt att bli gammal.....att få komma på äldreboende...men det är livets gång....alla blir vi äldre.....högsta önskan är väl att få vara frisk, ända till slutet....i morgon åker vi till Kreta...yippii!!......ses om en vecka om du vill, vågar och kan , hihi......
SvaraRaderaKramis bia
Tack för dina ord :-) Önskar dig fantastiska stunder i Kreta :-)
RaderaKram
Oj, vilken dikt! Den fångade hela situationen och alla känslorna. Inte ofta jag blir så rörd av poesi, men nu rullar tårarna nerför kinderna... oj, oj, oj...
SvaraRaderaKram
Anette
Fint sagt Anette. I oss människor bor då mycket kraft. Klokt av oss att känna dess blomning. Eller hur. Kram och tack.
RaderaDet är jag, igen...
SvaraRaderaSitter fortfarnade och snörvar...
Ser att jag finns med bland dina tips på trevliga bloggar. Kul, jättekul! Känner mig hedrad. Själv har jag inte gjort nån lista ännu men det kommer och du är given.
Kram
Anette
Ja det är jag igen med :-) Hedrad av att vara hos dig med. Du kan mycket :-)
RaderaSkapa fina färger i din dag.
Kram.
Så fin dikt till din farmor! Jag blir rörd till tårar och jag tänker på min lilla pappa som inte har det lätt!
SvaraRaderaKram viktoria
Tack Viktoria. Det flödar så mycket ord i mig. ... och har så gjort sedan barnsben. Jag ser det som en gåva värd att förvalta väl. Fint att du hittade hit till min blogg.
RaderaDet blir så i livet........vi är starka, vi blir trötta. Jag hoppas du ännuu får fina stunder med dina pappa.
Kram
Så vackert skrivet Lotta! Blir tårögd! Kram
SvaraRaderaTack snälla. Tårar är bra de med :-) Jo det är starka ord....men det var ett väldigt starkt senaste och sista möte med min farmor sept. 2013. Så tacksam över att jag valde att göra den resan just då. Att jag gav min gamla tanter fokus och inte rände omkring och shoppade eller något annat ytligt.
RaderaKramen
Så fint !!! Ha det gott i sommarvärmen. Kram Anna
SvaraRaderaTack Anna med röda stolen :-) Ögonblicken kommer och går. Just nu regnar det i mitt hår men vad gör det. Huden ler. Det känns lång väg. Och trädgården med.
RaderaHa det så fint du med alla sommardagar.
Mvh, Lotta
Oj, vad vackert och vad du berör med dina ord.
SvaraRaderaKram Victoria
Hej Victoria. Fint sagt. Värmer. Orden har alltid flödat i mig...bubblar över ibland och mest hela tiden :-) Det var fint att titta in i din blogg. Jag kommer tillbaka.
RaderaMvh,
Lotta
Så otroligt bra beskrivet
SvaraRaderaTårar rinner, jag känner det du kände när du skrev
Tack för att du delade med dig!/ Åsa
Nu först kikar jag in hos mig själv här på bloggen. Har gått många dagar sen sist. Inget skyll. Bara så. TUsen tack för dina ord, de kommer ju från ett proffs och värmer därför lite extra :-) Hoppas du skapar många rader och är den du vill vara.
RaderaKram och hörs. PS Det var himla mysigt på skrivarweekend vid Österåsen. Och roligt att lära känna dig (lite grann än så länge :-) kanske mer någon gång, vem vet.
Mvh, Lotta