 |
Vi körde österut. Det var jag som längtade. Du sa ok vi kör. Om en timme. Havet precis som det vill vara. Jag förväntansfull. Du upptagen med att köra bil.
Fikakorgen packad med godsaker. Hemgjord jordgubbssaft och sockerkaka med rivet citronskal i. Kaffe. Mungoda muggar. Något mjukt att sitta på.
Jag vilade blicken på en vildvuxen sommaräng. Den bredde ut sig ända bort mot skogskanten. Kossorna som betade i solen. En skock med får i hagen intill. Blå himmel och fågelsång.
En medryckande låt på radion. Vi sjöng med båda två. Känslan av samhörighet bredde ut sig i bröstet. Att en enda sång kan kännas så mycket.
En korsning bort och så vägen rakt fram. Snart framme. Jag förväntansfull. Du upptagen med att köra bil.
Plötsligt uppslukad av det blåa. Himlen som möter havet och tvärtom. Sådär så att man inte ser någon början och slut. Mäktigt. Pålandsvind. Stenarna. Uppvärmda och redo för fikagäster från inlandet.
Du som föste undan hårslingan från mitt ansikte så jag skulle se havet bättre. Jag som masserade dina axlar mjuka inför bilfärden hemåt.
Andetagen. Salta. |
Som det kan vara. Tillsammans.
Så vackert skrivet Lotta ,önskar så att vi någon gång kunde träffas ,skulle berika mitt liv !
SvaraRaderaKramar Maria Andersson
Blir så glad Maria. Klart vi ska träffas. Största kramen!
RaderaFint skrivet...jag skulle också kunna träffa dig...eftersom vi inte bor så långt ifrån varandra ;))...
SvaraRaderaHa det gott nu....
Kramis bia
vi kanske ses på en sten vid havet någon gång :-)
RaderaKram
Fint skrivet och upplevt. / Britt
SvaraRaderaTack. Det är lätt att skriva om det som berör. Så är det för mig i alla fall.
RaderaHa en fin helg.