Några blommiga drömmar och vårliga skidspår

Fåglarna kvittrar in våren. Så fort allting går! Vi som gillar skidåkning suger ut det sista av årstiden. Vilken härlig energi jag får av att glida fram på de sista veckorna med solglittrig snö.

Snön har smält rejält i trädgården. Men än är det en bra bit kvar innan lökar och perenner kikar fram. Jag köpte tulpanlökar vid ett besök på Rosendals trädgård i augusti. Den butiken är mumma för oss trädgårdsälskare. Som en påse med gott och blandat. 

För mig gör det inget om våren tvekar. För det är väl just det som är vår? Ena dagen kallt och snöfall. Nästa dag storm och duggregn. Och så solen där emellan. "Väderkaos" helt enkelt.

 Jag tycker inte det är någon mening att längta för mycket. Nåja, kanske en liten dos. Någon gång ibland. Men som jag ser på saken så har längtan en förmåga att bli självuppfyllande. Som om inget duger där man befinner sig just nu. 

Till slut är risken stor att det byggs upp pyspunka i kroppen av allt längtande efter det som ändå bara är framtid. Och då blir man trött. Väldigt trött. 

 Nej, så ska vi inte ha det. Tiden är för värdfull för det. 

Så vi gör det idag, eller hur?

Skapar oss den bästa dagen att njuta i.