En inre resa och en del muskler

Så fri som det går att vara, solens krigare. Tack för balansen.

Jag har hittills inte pratat ett endaste ord om träning här hos mig. Jag började som instruktör som ganska ung och höll på med det i 20 år! Det låter ju inte klokt egentligen. Men en dag kände jag att det var dags att sluta instruera och istället bara vara deltagare. I början var det en skön känsla blandat med saknad. Det är härligt och en utmaning att få vägleda människor och se dem utvecklas. Ge av sig själv så att de hittar sig själv. Tar för sig och blommar ut. Sådana stunder fanns det många av. De saknar jag ibland. 

Annars är det jätteskönt att "bara" vara deltagare. Mycket gratis har jag med mig från tiden som ledare. Som till exempel kroppskännedom, teknik och uthållighet. Dessutom förståelse för instruktörens strävan att göra något bra för oss som är där. Och vi som är på passet bör ju ge max vi med, så blir det ju roligare för oss alla. 

Tränar du? Då går du förmodligen på pass där du trivs med både rörelser och ledare. Tycker du att ledaren varit bra, så säg det till personen. Det ger ny kraft och gör han eller henne glad. Alla mår vi bra av bekräftelse!

Såhär fungerar träningen för mig just nu. Det är ögonblick att bli starkare av. Och då menar jag en blandning av muskelmassa och själslig påfyllning. Att balanserar mellan det lugna och explosiva. Få utlopp. Fylla på. Har hittat en form som passar mig och ger mig stabilitet i kropp och själ. Det är viktigt. Jag blir gladare och mer harmonisk. Fördelar på både kort och lång sikt. Hanterar mig själv och livet på ett bra sätt. Men visst kan bra bli bättre. Och visst duger bra väldigt bra ibland det med.

Bodybalance är det ena och Cross circle det andra. De visar sig vara en perfekt kombination för mig. Kombinerat med prommisar och annan rörelse.

Det är en inre resa. Som gör mig glad. Och det är huvudsaken.