lördag 12 september 2015

Hamburgare och äppelpaj


Börja helgen med en burgare eller avsluta den. Så gör vi ibland. Ofta blir det hamburgare på mald högrev. En gammal hederlig vevmaskin gör sitt bästa och vi blir nöjda. En loppisgåva från min pappa. Tackar tackar. 
Färsen blir luftig och fin. För att den ska hålla sig så är tipset att inte röra färsen för mycket. Krydda snabbt och forma burgare i önskad storlek. Har du ork att tända grillen så blir de ju så mycket godare.

Den här gången hade vi syltad rödlök till. Väldigt gott. Det kommer vi helt klart göra om. Ärligt talat var det dottern som hade gjort den som tillbehör till tacos någon dag tidigare. Och inte vilka tacos som helst. Även hon hade testat ett recept på högrev, som skulle puttra i gryta i en evighet och sedan var det bara att dra isär köttet.


Ja mat är underbart gott och spännande!






Äppel päppelsäsongen hänger ju över oss och vi som har lyckan att äga några träd har nog ett rätt bra skördeår på gång. De verkar mogna lite senare än vanligt men strunt samma. Den som väntar på något gott...

Mina transparent blanche är inte helt mogna men tillräckligt. Jag piffade till dem såhär innan det var dags för ugnen...

Skivade dem tunt och la dem i en skål. Kryddade med nymald kardemumma, kanel, pressad citronsaft och ringlade över lite honung. Den här mumman fick stå och dra i ca 30 minuter. Sedan la jag äpplena i en form. Klassisk smulpaj ovanpå. Gräddade tills färgen var gyllene. Som tillbehör blev det både vaniljglass och vaniljsås.

Sedan var vi mätta och nöjda och hade nästan paltkoma.

Kanske du får lite tips inför söndagsmenyn i alla fall.

Allt gott!


onsdag 9 september 2015

När borsten blir hårig och kläderna får ben



Alltså jag undrar om jag skulle ta av mig brallorna på gågatan om mina barn i panik ropar "behöver dem just idag, snääälla". 

Intressant tanke. 

Det kan gälla stort och smått. Ja, som en hårborste. Varför är den plötsligt full med blonda hårstrån när jag själv har rött hår? Färgat visserligen. Och varför hinner jag alltid rensa den först?! Eller en roll on. Jag köpte en igår, men var är den idag? (jaha, en ungdom råkade visst få med sig den i alla hast i sin egen gympaväska).

Eller som ajöss till nästa dags lunchlåda för att en ungdom som växer är hungrig på middag nummer två kvällen innan. Och jag har försökt med samma pratiga taktik som min morfar sägs gjort mot sina barn: "hellre äter jag själv än ser mina barn svälta". Men njaaa det blev mest skratt där i köket och ingen tog mig på allvar.

Och en annan sak. Tänk att kläder kan få ben...och plötsligt har garderoben flyttat in till dotterns rum. Är jag modemedveten också? Ja, tänka sig.

Jag vill inte på något sätt säga att jag är självutplånande mot mig själv. Icke. Nej. Det är ju inte vad det handlar om i detta sammanhang. 

Kärlek. Ja. Och kanske inte alltid ok att låna ut allt. Och säga ja, där nej vore bättre. Men helt klart kärlek. Och lite charmig tillvaro faktiskt. Och ja, vi pratar om ekonomi där hemma. Och ja, jag blir så arg när allt försvinner hela tiden.

Ibland börjar sambon dagen med att skrika "vem har tagit min kam"?! (som han alltid envisas med att köpa för dyra pengar hos en frisör). Eller ännu värre när han bara hittar en halv kam. Då låter det nästan värre från badrummet. Då vill jag verkligen få honom att tänka snällare tankar och säger; "Tids nog är det bara du och jag här hemma" Tänk vad tråkigt det kommer att bli". Han brukar sluta andas några sekunder och ser ut att tycka det där med flytt låter underbart. Jaha. Vi verkar ha lite olika tänk om det med att barnen en dag flyttar hemifrån.

Men när det gäller kammar så är jag jättemycket oskyldig i dessa sammanhang ska jag be att få tala om. Det finns bra många fler att välja på där hemma. Två tonåringar till exempel. 

Eller för den delen när jag ska cykla iväg på morgonen och så är det punka på däcket. Och då minns jag plötsligt att någon i familjen snällt frågade om han fick låna den kvällen innan och jag kan möjligtvis ha sagt "javisst" i ett obevakat ögonblick. Behöver jag nämna att jag redan var sen till jobbet innan cykelturen började?

Så där är de, alla dessa charmiga ögonblick. Som vi kanske kunde ha klarat oss utan, men nja ändå inte. För tids nog har vi bara varandra att försöka charma, sambon och jag.



fredag 4 september 2015

Världen är så grym och god på samma gång



Förflyttar mig till sommarens ögonblick. Jag bär min systerdotter, snart tre i famnen och slås av vilken opolerad livsgnista och självkänsla som ryms i ett litet barn. 

Sedan tänker jag på det lilla barnet som låg uppspolad på en sandstrand, som spreds som en löpeld på sociala medier torsdag den 3 september.

En pappa förvriden av sorg. Och många många flera.

Hur många tårar ryms i en människa?

Som balans till livets sorgligaste stunder finns som tur är även godhet i världen. Det är bara det att det onda brukar synas så mycket ondare.

Jag ställer mig frågan. Hur kan jag bidra? Hur kan jag hjälpa? Rusa ut i världen handgripligen. Eller ”bara” skänka pengar. 

Jag som du, som lever gott här. Vi som suckar stort över punktering på cykeln, hår i maten, sand i skorna.

För en flykting skulle säkert känslan av sand i skorna kännas som en ren välsignelse. Om det nu fanns några skor kvar på fötterna. Det skulle vara ett säkert tecken på att denne någon just överlevt en helvetesfärd på öppet hav.

Denna yogamorgon gav jag så mycket energi utåt som jag bara kunde. För de människor som tvingas fly för sina liv, men aldrig kommer fram till ett nytt. För alla ångestfyllda själar som lyckats nå ny mark. Ni är varmt välkomna. Tillsammans är vi starka.


Som vi alla vill och är värda. Ett helt liv utan förtryck. Ett liv med fria andetag. Utan havsvatten i lungorna. Utan blod på händerna.